![[ManeCoffee]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Min 3 åring är våldsam
Okej jag ligger här å nattar. Efter en dag där mina ben är blåa av sparkar å jag har nya bitmärken igen. Så det har inte alltid varit så här. För bet han mig inte så ofta. Han visste att det var fel å jag var aldrig rädd för att bli biten.
Men nu efter han fyllde 3 år så biter han mig flera gånger om dagen. Å jag säger till att det gör ont, att han inte får bitas osv. Jag försöker förklara vad man får göra. Men det hjälper inte. Jag har satt mig på golvet å varit pedagogisk. Jag har kollat in i hans ögon å sagt till på skarpen. Jag har fått ner till bas röst å sagt ifrån. Jag har satt han på time out. Men det är ju inte bara att han bitts han sparkas samt skallas också.
Jag har läst böcker, googlat, varit i kontakt med bvc, BUP ja fan å hans moster. Jag har lyssnat poddar rådfråga familj osv.
Sämsta råder jag har fått är: håll fast honom. Vilket jag aldrig någonsin skulle görs om det inte gäller hans liv.
Känner mig ärligt talat som en kasst mamma dom inte kan få mitt barn att lyssna. Ja jag har tillochmed brytit ihop när min son inte ser.
Jag är så slut på kvällarna att jag orkar inte med hemmet. Jag bor i en lägenhet jag renoverar. Detta drar ner på mitt psyke så in i helvete.
Det är ju inte alltid såhär ⬆️.
Vi gosar, sjunger, leker å lär oss.
Vi läser böcker, lyssnar på Queen, dansar loss. Vi leker i lekparker å är i skogen, vi bakar å lagar mat. Vi gosar, myser och pratar, lyssnar. Vi tröstar å vi skrattar. Vi brottas, kittlas och bygger kojor.
Men det är problematiskt när hans lösning är våld. Jag skriker ut av smärta när han bitts. Snart kommer det bli så att jag får liv att ta stelkramps spruta.
Å jag är helt slut på idéer. Å jag är en singel mamma som har VV. Kan inte prata med hans pappa om detta heller utan att bli förminskad. Vad å hur gör jag? Är detta en fas?
- Redigerat 2021-05-13 19:28 av [ManeCoffee]
För det första: jäklar vad tufft det låter! Du är stark som tar hjälp, försöker ta reda på vad du ska göra. ❤️
Andra tanken: I vilka situationer biter han? När han är arg och frustrerad? Eller när känslorna "bara" svämmar över? Hur pass bra är hans språk? Vad gav BVC för råd?
"I'm too old for this shit."
#1: hans gensvar när man säger åt han eller tar ifrån honom något han inte ska ha är att bitas.
Jo jag har kontakt med en kontaktperson som man pratar med innan BUP. Men eftersom hans far inte vill ha någon utredning så blir det ingen. Men jag ska ju fortfarande ha kontakt för min egna del. Men kände att jag behövde någon eller några att prata med nu på momangen.
Blir bara så frustrerande när det känns som om man försöker med allt. När man har försökt med alla sätt.
Jag kan ju inte heller bara ignorera. För det funkar inte heller. För ignorerar jag så eskalerar allt. Han tar upp mindre möbler å större leksaker å bara tjoffar iväg när han är förbannad.
Hans språk är bra. Han kan både engelska å svenska. Svenska mer såklart. Han kan sätta ihop hela meningar och han kan säga när han gillar något, när han inte gillar något, när han är ledsen, när han är trött, när han blir glad. Men när han blir arg så säger det bara PANG utan förvaring. Så attackerar han som en ilsken björn med tänder å klor.
#2: Har du sätter dig ner med honom och frågat honom varför han biter dig?
Jag har emellanåt satt mig ner med min dotter som är 2,5 år gammal och frågat henne lugnt och stilla varför hon gör som hon gör i vissa situationer. Ibland kan hon uttrycka sig och emellanåt har jag försökt gissat mig till vad hon hon vill få fram.
En gång var hon så arg och frustrerad och jag fick säga till åt henne flera ggr att lugna ner sig. Mittiallt så ljusnar det för mig och jag frågar om hon vill ha en kram och hon sa ja och började gråta medans hon sprang till mig med öppna armar. Jag kände i den kramen hur hon släppte all ilska och frustration samtidigt som jag kände hur lättnaden kom över henne. Hon var helt enkelt tjurig och på dåligt humör och ville bara att någon skulle förstå henne och trösta henne. Numera försöker jag läsa hennes kroppsspråk bättre och fråga henne vad hon vill då hon blir frustrerad och tjurig. För det mesta så hjälper det då vi har en liten kramstund.
Det är inte lätt alla ggr men det kan löna sig att försöka fråga vad som står på eller att man själv släpper sin egen frustration och känslan av hopplöshet och fråga om de hellre vill ha en kram. Vet dock inte om det är något som kan hjälpa dig och ditt barn.
En fråga, hans pappa, på vilket sätt förminskar han dig? Beter han sig så hos sin pappa också?
Starta ny diskussion