Trist. Jag tror på många sätt att föräldraledigheten är en viktig nyckel för bättre jämställdhet överlag.

Om man varit hemma lika mycket så blir det också mer naturligt att dela vab lika, gå lika ofta till BVC, inte lika självklart att det är mamman som kanske går ner i arbetstid, etc.

I förlängningen skulle det leda till att kvinnors löneutveckling inte bli lidande som idag pga av mindre arbetad tid och att män inte förlorade lika många vårdnadstvister.

Personligen tycker det det vore självklart att föräldraförsäkringen är helt personlig precis som alla andra system. Det finns undantag när man kanske vill kunna överlåta den till är närstående, men det borde inte vara lika enkelt att överlåta till ens föräldern som det är idag.

Så fort våra barn slutat amma delade vi upp föräldraledigheten genom att jobba halva veckor. Det tyckte jag var rätt bra av flera skäl. Det var klart bra att det inte blev en förälder som dög bättre, eller tyckte att den hade ensamrätt att veta vad barnen gillade. När man var hemma kändes det skönt att snart gå till jobbet och slippa använda en hel rulle hushållspapper varje lunch. Och när man var på jobbet fick man se framemot att snart få vara hemma igen.

Jag var var föräldraledig sammanlagt 14 månader med varje barn. Det var lite blandat heltid och halvtid. Mest halvtid.

#2: Kanske har det med ekonomi att göra. Antagligen blir det svårare om man har stora skillnader i lön.

#3: Det brukar användas som argument, men jag har sett flera räknaexempel som visar på att argumentet i många fall inte håller. Det finns självklart lägen där det är så, men generellt är det ett dåligt argument.

Och det känns också ganska kortsiktigt tänkt, eftersom det är en otvivelaktig faktor mellan löneutveckling och hur mycket du jobbar. Löneutvecklingen mellan män och kvinnor för samma jobb är helt likvärdig tills vi får barn. Sedan ökar ofta mannens lön snabbare än kvinnans, men han har ofta också jobbat mycket mer än hon tio år efter de fick barn.

#4: Jag jobbar i en bransch med överrepresentation av män och tycker att de är duktigs både på att VAB och att vara föräldralediga.

Företaget uppmuntrar också och ser det inte som ett hinder.

#5: Jag har också varit på arbetsplatser där det både ses som självklart och naturligt, så de flesta av mina manliga arbetskamrater har varit hemma mycket eller går tidigt dagar då man hämtat på dagis.

Vi är en sådan familj där ekonomin avgör. Min man har 8 års studier i bagaget och har ett högavlönat jobb inom vården. Jag har noll högskolepoäng och jobbar i myndighet. Jag har inget dåligt jobb, och tjänar över medel, men precis under inkomsttaket för föräldrapenning (något över när det gäller VAB). Min man däremot, han tjänar långt över inkomsttaket. Jag har tagit alla dagar jag kan ta, han ha samtidigt lagt undan till pension för mig. Det är många tusenlappar i förlorad månadsinkomst som skiljer mellan om han vabbar och om jag vabbar, eller om han skulle tagit ut föräldraledighet. Sedan vabbar han självklart de gånger jag måste in till jobbet, när jag har stora projekt eller arbetar med rekryteringar, men i de flesta fall är det inte lönsamt att låta honom vabba.

#7: Förstår att det spelar väldigt stor roll.

Gjorde ni några beräkningar och funderar på hur det påverkar era respektive löneutvecklingar på en livstid, inkl pension, med att du jobbar mindre? Det är ju mycket svårare att se jämfört med vad det blir för en enskild månad.

Det är generellt väldigt svårt att se vad som är mest lönsamt över tid, när det kortsiktiga är tydligt. Är det bättre att köpa en dyr bostad, med låg hyra, eller billig bostad mer hög hyra? Är det bättre med ett billigt hus med hög driftskostnad, eller dyrt hus med låg driftskostnad? Är det bättre att köpa dyrare elbil med låga drivmedelskostnader och låg servicekostnad, eller att köpa en billigare bensinbil som är dyr att tanke och kräver mycket service.

Det är knepiga frågor. Och ibland kan det vara så att man akut måste ta det sämre beslutet, även om det "dyrare" hade blivit billigare totalt sett.

Svårt att tänka och räkna så långsiktigt.

Med första barnet vägde vi flera saker. Det var att vänta med barn i några år, vilket skulle innebära att vi börjat familjeplanera en bra bit över 30. Med tanke på att risker för både det ena och det andra ökar ju äldre jag som mamma är bastömde vi att köra i början av min mans AT-tjänstgöring. Det innebar också att han inte skulle kunna ta pappaledighet då det skulle innebära att vi skjuter hans examen ett par år på framtiden vilket inte hade varit bra för familjens ekonomi. Jag tog all ledighet och han kunde bli klar och öka på familjens totala inkomst snabbare. Tilläggas ska att jag under min mammaledighet får både lön, semester och pension från jobbet. En fördel med statlig anställning och något som gör att skadan inte blir fullt lika stor. Med andra barnet betalade han en pension för mig under den tid jag varit hemma just för att kompensera. Även då fick jag både lön, semester och pension från jobbet.
Tilläggas ska att rollerna varit ombytta då han pluggade under 8 år och jag arbetade.
Vi har räknat och lagt upp sparande som skyddar oss båda på sikt, även vid eventuell separation. men vi har även haft i åtanke vad som är mest fördelaktigt idag. För vår det är även ekonomin i närtid viktig då vi köpte ett renoveringsobjekt på en attraktiv plats i en ev västkustens bättre kommuner och håller på att renovera. Samtidigt som vi amortera renoverar vi och höjer värdet vilket bör ge en god avkastning, men bara om vi kan renovera snabbt. För att hålla nere kostnaden utan att tumma på kvalité gör vi det mesta själva.
Därtill ger vi barnen en tryggare vardag eftersom jag är tjänsteman med fasta tider. Jag kommer och hämtar samma tid på förskolan, jag har inga jourer eller fastnar på operationer.

Vårt sätt att lösa det funkar ju för att vi båda tjänar hyggligt och min man har möjlighet att även se till min ekonomi under tiden jag inte tjänar lika mycket.