Kan min treåring ha aspergers?
Jag har alltid tyckt att min son på snart tre år beter sig lite annorlunda. Han var snabb motoriskt, men senare med Språket. Jag minns att jag nojade över svarsleendet som kom först när han var åtta veckor. Fyra veckor senare rullade han från mage till rygg och tvärtom, gång efter gång. Man kan inte föra en konversation med honom, till skillnad från de jämnåriga barnen som man tyvärr jämför med. Han bluddrar obegripligt men vissa ord förstår man, även om det mest är samma ord han använder sig av. (Bil, titta, nej, mamma, inte m.m.) Han förstår inte frågor, förutom vad han vill dricka t.ex, eller vissa kommandon som att han ska ta på sig skorna. I övrigt svarar han helt "fel" eller upprepar frågan man ställt. Han har aldrig sovit bra. Från första natten han kom så har det varit färre sömntimmar än snittet för hans ålder. Idag sover han ca 9 timmar per dygn. När han var 1 år sov han ca 10 timmar. När han var 1,5-2 år vaknade han på natten och skulle upp, och var vaken i ca 3 timmar varje natt, vilket medförde att det blev ännu mindre sömntimmar för oss alla. Han är trött, men han kommer aldrig till ro. Fram till att han var 2 år fick vi söva honom i vagnen vareviga kväll eftersom han inte kunde bli lugn i sängen. Att läsa böcker har aldrig varit roligt i mer än tre minuter. Han är väldigt aktiv, men han har blivit lite lugnare ändå. Han är inte den försiktiga typen och är väldigt intresserad av bilar och, tyvärr, TV. Folk kallar honom för yrväder och frågar alltid varifrån han får sin energi, vilket vi också frågar oss. När han var runt ett halvår började han himla med ögonen då och då, mitt i lek eller samtal. Det här gör han fortfarande men mest när han vill berätta något fort eller vill uttrycka något bestämt. Då tittar han uppåt åt sidan medan han pratar, så att man mest ser ögonvitorna. Han gör mycket miner och grimaser generellt som många skrattar åt. Han vet inte att han gör dem själv och jag blir alltid så arg och ledsen när andra skrattar. Han vägrar potta eller toalett. Det finns inget sätt att motivera honom utan det är bara blöja som gäller. Läser man böcker om någon som går på potta så blir han arg och vill sluta läsa. Han är extremt kinkig med maten och äter nästan bara korv, pasta, bröd och knäckebröd. Allt annat är äckligt innan man smakat. Överlag är han väldigt bestämd och envis och har alltid varit. Självklart är inte hans bestämdhet något som är typiskt för en med t.ex. aspergers utan som vilket bestämt barn som helst. Men det är just det att det är omöjligt att bryta hans mönster som bekymrar. Att man aldrig lyckas med t.ex. mat, sömn eller potta känns väldigt jobbigt. Jag har tagit upp min oro (främst angående himlandet, hyperaktiviteten, sömnproblemen och språket) med BVC och även läkare och överläkare som jag träffat (angående hans magproblem då han konstant är lös) men de bara säger att han verkar jättehärlig och att Språket kommer. "Hade han haft autism så hade vi inte fått samma kontakt." säger dem. Han är världens roligaste och väldigt gosig och vill alltid vara nära, vilket precis som de säger talar emot autistiska drag. Men jag kan inte låta bli att se vissa mönster. Kanske letar jag sådana mönster eftersom vi har aspergers i släkten och även en av oss föräldrar visar tydliga drag (och helt säkert skulle få en diagnos vid utredning). Därför vill jag fånga upp det så tidigt som möjligt för att hjälpa honom på bästa sätt. Jag upplever honom mer som ett år yngre och jag kan inte låta bli att klandra mig själv för att jag för något fel. Vad tänker ni?
Förstår din oro! Råder dig att ta kontakt med BUP för utredning. Bra att kolla tidigt och få veta om det är något.
Jag skulle nog också ha pratat med BUP(?) för utredning om BVC inte verkar vilja hjälpa er - om inte annat för att du ska kunna slappna av. Det kan ju vara många bäckar små (alltså att vara sen med talet kanske inte har någonting med något annat ”symptom” du hittat osv). Mitt äldsta barn fyller fyra snart och var också sen med talet men när det väl kom igång så bara POFF så pratades det lika bra som andra jämnåriga. Nu är ju inte en treåring så himla gammal ännu… vi använde oss mycket av att kunna stödteckna vilket ändå gav en kommunikation som fungerade bra. Blöjan plockade vi bara bort innan vårt barn fyllde 2år så jag kan inte riktigt råda er där nu när ni har ett äldre barn (som inte vill?). Ni kanske skulle kunna uppmuntra att sluta med blöja med något hemmasnickrat ”spel” att samla poäng och när man når målet så kan ni göra något extra kul ihop ”som stora barn gör” (typ åka på museum, simhall osv)? Mat brukar ju gå i perioder … gillar han smoothies kan ni ju blanda i det mesta i dem? Eller frys in dem till ”glass”? Eller gör något kul av maten som att ni bara ska äta mat av en viss färg en dag och så får han välja färg och hjälpa er att komma på vilka livsmedel ni kan handla/äta då… försöka få det att släppa att det kan vara kul (och gott) att prova nya saker utan att det ska bli något tvång eller laddat ämne.
Jag känner igen mig litegrann i det du skriver TS och jag har också en treårig pojke. Han har stark egen vilja och stor integritet. Jag började potträna tidigt men han ville INTE, så jag fick backa där och vänta ut tills han blev mogen. I omgångar har han varit med på tåget men vips har han sen bestämt sig för att återgå till blöjan. Nu har han nattblöja men vaknar torr och han bajsar i blöjan. Dvs han säger till så får han en blöja, gör sitt och sen byter vi den. Nu har han själv börjat visa att han inte alltid vill sova med blöjan och tar av den rätt snabbt när han vaknar. Jag försökte med alla metoder här men det som lyckades mest var att inte pressa och tjata. Mkt god vätska på helgerna och potta i närheten och pottkalender. Vi hade perioder då han gallskrek när vi skulle byta blöjan och nu efteråt är jag säker på att det berodde på att han inte var ”färdig” med sitt toabestyr just så. Han har förstoppningsproblematik. Lite av det du beskriver om hur han reagerar/uppmaningar etc påminner även om min son. Det visade sig att han inte hörde någonting. Efter att ha fått rör i öronen kom det igång jättemkt och vi går hos logoped varje vecka. Han skrattade ofta lite nervöst när man frågade honom ngt och jag kunde aldrig riktigt förstå om han inte hörde eller inte förstod? Kan vara värt att kolla upp. Dagis reagerade på att han raddade saker på rad och sorterade leksaker på ett ”udda” sätt tex färg och form samt att han hade en extrem koncentrationsförmåga och var lite i sin bubbla. Men det försvann efter röroperationen. Han stördes inte för han hörde inte. I perioder har han även sovit mkt och väl, vaknade även tidigt och ville upp 1-2 timmar mitt i natten för att sen sova. Det känns nu efteråt som en fas han gick igenom bara. Vi sövde också i vagnen upp till han var 2 år och vi tror att han blev lugn av att släppa kommandot, så fort vi satte på selen i vagnen varvade han ner. Vi testade sen tyngdtäckte som gjorde skillnad. Jag reagerar inte så jättemkt på det du skriver om antalet timmar sömn, tycker att det låter rätt normalt. Min son är också väldigt gosig och kärleksfull och vill vara nära och hålla handen. När jag sammantaget läser det du är orolig för så tror jag mkt går hand i hand. Begär en utredning för hans mage. Att vara lös i magen kanske är ngn allergi som skapar oro och obalans. Får ni bukt med det kanske sömnen blir bättre? Kolla även upp hans hörsel. Att han himlar med ögonen har jag ingen erfarenhet av men sök för det om du är orolig!
Starta ny diskussion