Du har försökt att få honom ut och du har berättat för honom hur du ser på det hela. Om han inte vill lyssna på dig så låt honom göra som han vill så får han själv se resultatet. Han lär sig säkert något av det också, vill man tjäna något så får man jobba också, det går inte att sitta och rulla tummarna. Det kanske kan bli en positiv lärdom för honom så strunta i om han blir sur för då är han nog mest sur på sig själv.

Har ungefär samma problem, fast nu är det en laaat 17-åring som spelar bowling och klubben kräver att alla medlemmar säljer 2000 st lotter,sånna där som sitter 5 st på en rad och man drar upp 3 flikar med spelkort under.

Problemet är ju att de ska säljas under ett år (gott om tid!),men grabben vägrar in i det längsta, och tillslut är det vi föräldrar som får lov att köpa hela rasket,för pengarna ska ju in på ett eller annat vis till klubben.

Vad ska man göra med en unge som totalvägrar gå utanför dörren o ens försöka??? Han vet ju att han blir av med lotterna tillslut iallafall.

(Vill bara att han ska dra sitt strå till stacken.)

Tilläggas bör att vi redan betalar dyrt/mån i klubbavgift närmare 800:- för träningar och tävlingar,bensinpengar till bortamatcher mm.

Så vi är ju inte direkt "glada" över även denna "lilla" utgift.

Vi har ju trots allt 4 barn till som och har sporter som kostar.

/Myrra

#2 I det fallet skulle jag inte som förälder köpa några lotter för då kanske han lär sig att man nte kan vara lat i alla lägen. Han är ju 17 år och borde inse att det inte är ni föräldrar som ska behöva betala lotterna. Nej låt honom få lära sig den hårda vägen, vägra att köpa lotterna som är kvar och se vad som händer nästa gång ;)

#3 Tack för svaret!

Om det vore så enkelt att bara strunta i att köpa lotterna.

Jag ska väl tala om att jag är "den elaka styvmodern" i familjen.

Så fort det bär det minsta emot (jag tjatar om lotterna) så sticker grabben hem till sin, tyvärr överbeskyddande mor, och beklagar sig hur sträng och jobbig jag är.

Sen kan man ge sig den på att hon ringer och gormar om att han ska minsann inte behöva göra nåt han inte vill! (Oh my god!)

Samma visa var det när min man och jag tyckte att han kunde dela ut reklam för att tjäna lite egna pengar när han var 15 år,han tyckte inte att barnbidraget räckte till allt han ville göra, det hela slutade med att hans kära mor åkte runt med honom i sin bil och hjälpte honom att dela ut reklamen!

Han slutade med extraknäcket efter 2 månader eftersom mamman inte tyckte det "gav några pengar", för bensinen var för dyr????

Myrra

#2 Håller med Elisabeth, fast jag är nog ännu vassare kanske för jag hade nog till och med övervägt att låta bli att betala klubbavgifter och sånt om han inte är mer intresserad av att göra rätt för sig…

#0 När jag var i sälja-jultidningsåldern så gjorde jag några tappra försök att sälja jultidningar, men jag tror faktiskt aldrig att jag kom så långt att jag ens beställde hem dem… Synd om dem som beställt av mig, men… Jag fick ju heller inga inkomster för mina försök att ta upp beställningar. (däremot sålde jag almanackor några år och fick väl ihop några kronor på det)
I ditt fall hade jag nog bara låtit saken rinna ut i sanden, om han inte är mer intresserad än så.

Här där jag bor, på landet med små byar och förhållandevis långt mellan gårdarna, så är jag så snäll att jag alltid beställer från de jultidningsförsäljare som själva bemödar sig att ta cykeln och cykla hit. De två grabbar som säljer här i byarna har dessutom lyckats välja varsit jultidningsförlag, men oavsett vilket så handlar jag alltid av bägge. Jag vet ju att de båda kommer komma… ( i år lyckades de dessutom komma SAMMA DAG )
Detta gör jag för att det om några år kommer vara våra egna barn som cyklar runt och försöker sälja jultidningar, grillkol/godis/cocostoppar/kakburkar till förmån för föreningen eller klassresan. Och jag förutsätter iskallt att om jag gynnar grannarnas barn nu så kommer de gynna mina barn sen…

#5 Jag håller helt och fullt med dig och Elisabeth,men vad gör man när hans riktiga mamma vill tvärtom?

Hålla honom liten och linda in honom i bomull,aldrig behöva ta ansvar för nåt.

Min man vill inte dra igång bråk med sitt ex, och jag förstår honom, hon har en rätt skarp tunga. (hon har bl a kallat våra barn för misstag!).

Så det blir att hon gapar och tar grabben i försvar och vi betalar för "husfridens" skull, dumt jag vet.

Någon som har en bra lösning på problemet?

 Myrra

#6 Det är dig han kommer att tacka sen längre fram, inte sin mamma i det här fallet. Han kan bli sur men senare kommer han att förstå vilken hjälp han faktiskt fick av dig genom att du är bestämd och vägleder honom till lärdomen för ansvar. Prata med din man om det så är det lättare om ni tillsammans står upp mot det här. Låt henne bli sur och snacka om hon vill, jag tror inte att någon annan ser snett på er, tvärtom så tror jag att dom ser att det är ni som gör rätt.

Är rätt så envis själv så han brukar dra det kortaste strået till slut. Han tog sig iaf i kragen ikvällo drog runt byn o fick sälja 7 varor (min syster inräknad). Ska åka över till syrrans by o ta honom med för hon sa att ingen hade gått där än…först till kvarn…

Jag brukade också kolla upp vilka ungdomar i byn som skulle sälja jultidningar då jag också tänkte som dig. Problemet är ju att alla inte tänker så…"de köpte av min son/dotter o då kan väl jag köpa ngt av deras barn". Har iaf 3 kunder till på lut + jag o Guben. Följer han snällt med till syrrans by o tar en sväng där ska jag vara snäll o ta m tidningarna till min syjunta åt honom.

#2

Huvva, du har det betydligt värre. De får mer skinn på näsan ju äldre de blir o ska ni dessutom tampas m makens negativa ex…men man brukar få ta en rejäl smäll om man inte tar den lilla stöten nu…Elisabeths råd är bra, hur jobbigt det än känns. Lycka till!

Hej!

Tack för era svar!

Nu känns bättre att det är fler som tycker som jag och att jag är den med "de sunda värderingarna", inte min makes ex!

När man är mitt upp i sånt här tjafs så börjar man tillslut fundera "har jag verkligen rätt",eller?

Ska prata med min man hur vi ska klara av att stå emot detta med exet och sonen!

Grabben har ju faktiskt rätt att bli vuxen någongång, även om han inte inser det själv ännu.(Fyller 18 år i mars!)

Och förlåt MaMaMade att jag "stal" plats i din tråd!

Låter bra att du fått igång din son med jultidningsförsäljningen, stort lycka till!

Kram/Myrra

hade samma problem m jultidn försäljningen förra året…barnen började m o kolla ut vad de ville ha(bra va?)..

de gick nästan aldrig ut o sålde…jag tjatade o tjatade på att de skulle ut o sälja, mga bråk blev det om de här tidningarna och till slut fick de ihop t vad de ville ha… men det efter att mor- o farföräldrar sponsrat MYCKET! Samt att jag halvt tvingade dem ut!

Detta år ska de också sälja… samma visa, kollar in vad de vill ha(inga småpremier de önskar sig). Har gett mig den på att inte tjata alls detta  år..de ska få sälja hur mkt de vill utan mitt tjat. Visst kommer jag att påminna dem ngn gång(barn glömmer lätt..) men inga fler bråk om tidningarna…ska bli intressant o se sen hur det går utan min hjälp…

Ingen fara Myrra…det ena leder till det andra o vi lär alla ngt! :)

Jag tycker det är svårt att veta hur mkt man ska pusha o när. Visst måste de lära sig av egna erfarenheter; äter man inte middag för att "det är äckligt" så blir man utan = hungrig senare, jobbar man inte (läs säljer tidningar) så tjänar man inga pengar/får saker heller. Men ibland behöver de pushas lite. Själv var jag sjukligt blyg när jag var liten, vi umgicks inte m så mkt folk, mest far- o morföräldrar + kusinens fam. Jag hade problem m det långt in i vuxen ålder…där tror jag att föräldrar har en stor roll att spela. T ex nu när sonen sa att han inte vågade fråga dem han inte känner…men efter att jag tjatat o förklarat så tog han mod till sig o nu ser han att det faktiskt går bra att fråga främmande…bara man är artig. Han har också talproblem så han *behöver* lära sig att prata inför främmanden.

Myrra, att vara "den elaka styvmodern" är inte lätt. Jag har själv suttit där. men i dag är killen 22 år bor själv och det är mig han tackar inte sin mamma.

ett råd. Nästa gång hans mamma ringer och gormar över att han inte ska behöva sälja lotter om han inte har lust till det. Då kan du frankt säga att det är hans skyldighet mot klubben och hans lagkamrater. Om han inte säljer dem kommer det vara han som får skämmas inför dem. Gör klart för grabben att ni inte köer hans lotter. En sträng kan ni köpa för att, men resten får han sälja til landra. Protesterar mamman. Säg åt henne att hon kan köpa dem själv eller ställa sig på er sida och uppmuntra honom att göra sin plikt. Ska han gå genom livet och bara göra det han känner för då kommer han aldrig överleva. Du har så sund inställning. Stå på dig, och trösta dig med att oavsett allt skit ni får så är det för grabbens skull. Ni hjälper honom inte genom att köpa hans lotter, ni stjälper honom i längden.

Mvh Åsa

#0: Förra året ville han sälja, men då satte ni stopp för det. I år då? Var det han själv som tog upp det igen och ville, eller ni som övertalade/peppade honom att sälja jultidningar?

Jag fick inte det riktigt klart för mig ur det du skrev, och då har jag svårt att reda ut vad jag egentligen ska tycka om det hela.

Låt hanns mamma köpa lotternasom är kvar.