Amerikaner är ju oftast hysteriskt rädda för nakenhet, så det är inte förvånande att de tycker som de gör. Titta på vilken amerikansk film eller tv-serie som helst, så inser man hur traumatiserande det tydligen är för dem att se sina föräldrar nakna.

Mina föräldrar gick ofta omkring nakna hemma, och om vi befann oss på en avskild strand så badade de nakna också. Inte har jag blivit traumatiserad av det inte. Tyckte inte det var så särskilt märkvärdigt att se dem utan kläder. Däremot gillar jag själv inte att vara naken varken hemma eller på badstranden, men det beror inte på något trauma. Det känns enkelt inte bekvämt.

Tycker du har en väldigt sund inställning, så jag är övertygad om att ingen av dina barn kommer att bli det minsta traumatiserad. Det är jättebra att du lär dem att man inte får peta någon på någons kropp. Samtidigt får de en avslappnad syn på nakenheten och de lär sig att olika människor ser olika ut.

Fortsätt som du gjort hittills och lyssna inte på amerikanerna. 🙂

Jag tycker väl att runt tonåren börjar det väl bli dags att sluta visa sig naken =) Jag är inte förälder själv men min egen mamma var ganska frimodig med det där och när man var barn brydde man sig inte men sen tyckte man att det var äckligt (har kompisar som kände likadant med sina föräldrar). Sen tänker jag väl kanske också på att han kanske pratar med sina kompisar - "jag brukar duscha med mamma" - det är ju inte konstigt med ett litet barn men med en 12-åring kanske det börjar bli lite konstigt? Förstår du min tanke =)

Jag har ju bara en liten parvel hemma än så länge så vi har inte behövt ta ställning till detta i praktiken ännu. Men jag är själv uppväxt med att naket är helt okej. Jag kommer själv ihåg att jag duschade/badade med min pappa hemma till i alla fall skolåldern. Sen så kanske man inte alltid han sprungit runt naken i hemmet, men jag har absolut sett mina föräldrar nakna även upp i tonåren. Det har vart när de klivit ur duschen eller på morgonen som exempel, inga konstigheter. Jag kommer nog fortsätta sova barbröstad hela tiden. Min sambo brukar variera mellan att sova naken och i kalsonger, men vi har inte alls pratat om hur vi kommer att göra senare i livet men jag vet att hans föräldrar också "är nakna ibland" så att säga, till exempel vid bastubad. (Ett litet sidospår i samma kategori) Vad vi har pratat om är att vi vill ha en öppenhet kring sex och samlevnad. Jag är uppvuxen med att det är helt naturligt med sex och man får ha det så mycket man vill om alla är med på det. Jag har också alltid kunnat prata med mina föräldrar om jag undrat någonting och relationer eller till exempel preventivmedel. Det har alltid vart en ganska avslappnad och naturlig syn på sex. Det är så vi vill ha det med våra barn också.

För mig är det viktigt att nakenhet är något naturligt, men samtidigt frivilligt. Jag har inga problem med att gå naken hemma (när jag går upp på morgonen, efter dusch osv), men när dagen kommer när sonen (nu 8 år) säger ifrån att han tycker jag ska vara påklädd när han ser så kommer jag rätta mig efter det. Sonen bestämmer själv om han vill vara naken eller påklädd efter badet och liknande, inte långt kvar tills han vill vara naken enbart på egen hand känner jag, men han bestämmer helt själv. 
Min grund är att man bestämmer över sin egen kropp, men samtidigt respekterar andras gränser, dvs när sonen säger ifrån att jag minsann ska ha kläder på mig så får jag väl stänga till sovrumsdörren tills jag fått kläder på mig på morgonen och liknande. 
Jag tänker att det är en bra grund för att ge ett bra förhållande till sin och andras kroppar inför uppväxten. Nakenhet är inte konstigt, behöver inte vara laddat, en kropp är bara en kropp och alla är vi nakna under kläderna. =)

Min son är 33😉 men när han var liten eller ung så var nakenhet inget som vi skämdes över. Varken han eller vi.

Vi var dessutom trångbodda några år och då var det ju helt omöjligt. Han duschade ihop med både mig och min man och det var aldrig några konstigheter.

Vi hade bastu en period och där kan man inte ha kläder och hur kul är det att bada bastu ensam😉

Jag tänkte väl att jag skulle ha fler här inne som tycker likadant. Förstår inte alls varför nakenhet hemma blivit en sådan stor sak. Sonen är lite av en nakenfis och varför skulle det vara fel… #1 och ja, det där med amerikaner håller jag med om. Som tur är fattar de flesta att ta den där FB gruppen med en nypa salt.

Vi är nakna som bara den hemma 😛 Tror inte många är det alls. Pratat med vänner och jobbarkompisar om saken. Ser inget konstigt i det alls, är uppväxt så. Sen förstår jag också att när mina barn blir äldre kanske de inte alls vill vara likna öppna. Jag hade en period hemma då jag inte alls ville visa mig medan mina syskon aldrig brytt sig. Vi pratar om allt här hemma. Tjejerna har koll på mens och hur barn blir till och annat som folk heller inte verkar tala öppet om.

Jag är uppväxt med att man oftast är naken t ex i bastun och min mor har aldrig varit den som skämts att vara naken framför oss tjejer. Däremot så har jag varit sån som gärna har på mig kläder framför syskonen och mamma men med sonen (han är dock bara 1.5) så är det normaliserat att jag sover utan kläder och han brukar vara med i badrummet när jag duschar. Jag tror att det är viktigt för barnen att lära sig att pojkar och flickor ser olika ut och alla överlag ser olika ut och att man aldrig ska skämmas över sin kropp :)

Jag var naken framför min son framtill hans tonår, då märkte jag att det besvärade honom. Men han är inte traumatiserad, utan hans pubertet väckte en annan syn på kvinnokroppen bara.

Nu har ju vi bara en ettåring hemma så då finns inga restriktioner - jag känner mig mer som en levande matstation som kan amma naken till frukostkaffet än en "sensuell naken kvinna" så att säga. Vi sover nakna och jag  går ofta upp och påbörjar frukosten naken. Jag tror nog att vi kommer fortsätta "leva som vanligt" och låta det vara naturligt att man sover naken och duschar naken, byter om och så vidare.  Men det blir en anna sak när dottern blir stor och kanske besvärad, då får vi reskeptera det då. Men jag kan tycka att det finns ett sunt värde i att se "vanliga kroppar" som duschar, badar, byter om och så liknande - som en del i barns verklighet.

Jag har aldrig sett nakenhet som nått konstigt. Nu går jag inte helt naken inför min egna mamma. Men bara trosor är inte helt ovanligt för mig. Tuttarna bryr jag mig inte om. Kan jag visa för vilken människa i världen om jag så måste. Ne jag blev inte traumatiserade av att se folk nakna. Och jag ser folk nakna varje dag och bryr mig inte. Men förstår och respekterar dom som inte vill se folk nakna. Men det som skrev om amerikaner tidigare ser jag bara som nått gorm. Man ska inte lyssna på deras konstiga syn på allt.

Här är både jag och Rasmus nakna framför barnen, äldsta är tre och som vi känner nu är det inget som kommer ändras inom snar framtid. Den biten får vi ta när det inte längre känns naturligt för oss alla, vem som känner så först återstår att se :) Jag är inte uppvuxen med att man är naken framför varandra, inte för att kroppen var tabu på något vis men nakna var vi inte. Och så vill inte jag ha det här, kroppen är härlig och fantastisk som funkar så bra och kan göra så mycket saker, punkt slut. När de blir större kan de börja tänka på den på andra vis.

Här badas och duschar vi tillsammans. Har en dotter på snart 5 år och än så länge har det inte varit några problem. Nakna kroppar är något naturligt och inget att skämmas för. Jag vill att hon ska växa upp med en avslappnad inställning till nakna kroppar och inte känna att det är något skamligt över det. Helt enkelt avdramatisera nakenhet. Självklart kommer vi anpassa oss efter henne om hon börjar visa på något vis att hon är obekväm med att vi som föräldrar emellanåt syns nakna. Då ser vi till att vara påklädda i hennes närvaro i alla lägen. Eller låter henne vara ifred när hon är naken och inte vill synas längre.

Är uppväxt med att nakenhet är det naturligaste som finns. Har styvsyster (yngre) och styvbror ( lika gammal ) och vi  liksom föräldrarna var obesvärat nakna i  t.ex badrummet Alla sover också helnäck,

Vad kul att läsa att många är nakna :) Jag är bekväm med att visa mig naken inför min familj, men sen tar det stopp där. Och eftersom jag vet att små barn gärna vill berätta allt för allt och alla, så känns det egentligen inte så bra för mig att vara naken inför barnen. T.ex. om jag hade kommit till förskolan och mina barn berättar för personalen att mamma har en jättestor hängmage, så hade jag inte känt mig bekväm. Det hade snabbt blivit dålig stämning. Det är det enda problemet, tror jag :) Mina barn är ju små än så länge. Vi får se hur det blir :)

Vi är alla nakna jättemycket hemma. Barnen på snart 3 och 5 vet det mesta om kroppens funktioner. Hänger ner i toan för att se när jag byter menskopp. Jag har haft många komplex i mina dagar och tröttnat på det så har inga problem med att visa mig naken eller diskutera min kropp, att alla kroppar är normala. Små som stora.

Tror det beror lite på vad man är uppvuxen med. Jag såg aldrig mina föräldrar nakna. Min man var uppvuxen med föräldrar sim inte hade haft problem med att basta nakna och sola tipless. Ingen av oss är traumatiserad på något sätt. Tror inte det spelar någon roll för barnet alls. Jag skulle känna mig obekväm att duscha med min 7 åriga dotter eller 2 åriga son så därför gör jag inte det. Känner man själv bekväm med att dusha tillsamans så får man väll göra det innan barnet hamnat i puberteten. Efter 10-12 år så börjar det kanske bli lite konstigt kan jag tycka.

Har inga barn men varit ett och det låter ju överdrivet att säga att mamma och pappa gick omkring nakna (de var inga naturister) men i olika situationer har jag sett dem nakna under hela min uppväxt och ser inte all något konstigt i det.