Det är många barn som himlar med ögon, Det är enormt mycket som spelar in om man är autistisk eller inte jag tycker det känns väldigt fel att börja gissa diagnoser på sitt barn för att en sak stämmer in som ändå är vanligt för barn och dessutom skrattar du åt din dotter och tycker det är "skit kul" jag tycker det är vedervärdigt. Jag vet inte om du vet vad epilepsi är men dom symtom stämmer inte in på din dotter heller det låter mer som någon slags kramp. Sluta skratta åt din dotters problem och ta henne till läkaren om du misstänker att något är fel.

Jag tycker inte heller att du ska tänka i diagnoser, särskilt om hon är obesvärad. Annars kan du ju ringa och rådfråga 1177. Att du tycker att det ser kul ut kan jag förstå dock. Det är lite väl skitnödigt att man inte ska få skratta åt något som ser kul ut om det är harmlöst. Jag skrattade och tog mig för pannan när min valp gjorde en kullerbytta igår och inte gjorde det honom någon skada.

Om du misstänker att ditt barn har kramp så be en läkare kolla på henne för att utesluta att det är nått fel

Det finns ju mängder av olika sorters epilepsi. Jag har en katt med epilepsi men han har kramper och tuggar fradga och så vidare. Men det finns ju dem som aldrig krampar utan bara "stelnar till" och blir frånvarande - epilepsi är väldigt brett. Är du orolig så kontakta läkare, börja med att prata med 1177 eller BVC. Annars tycker jag nog som ovanstående att om du inte är orolig och hon verkar obesvärad så låt det vara - det kan ju vara så att hon bara kissar? Många barn stelnar ju till lite när de kissar och ryser till ("pissrysning"). 

Låter ju lite mer som epilepsi, med kramper och att ögonen rör sig anorlunda… Autist, tänker jag, har svåra re att känna in och/eller är inte lika lätt "frimodig och springer iväg." Så ta upp det vid nästa kontroll… Med all respekt att det ser roligt ut, om man tänker i det mönstret du beskrev, men som du själv insett så är det kanske inte så lättsamt. Epilepsi, finns det bra mediciner mot, när hon blir gammal nog. Autism, får man lära sig leva med, och möjlig kunna punktbehandla enskilda symptom, som kan komma med åren, så som ångest, depretion och koncentrationssvårigheter. Vet du om något av dessa finns i hennes släkt?

#1 kom igen, vedervärdigt? När jag läste på om tidiga tecken på autism (innan dottern föddes) så var det en sak som stannade kvar hos mig. Kollar barnet på vuxnas reaktioner när ngt händer? Ett barn som inte rör sig inom autismspektrat vill ha bekräftelse för att det den känner är "rätt" och vill dela upplevelser. Mamma såg du också flygplanet? Skrattar pappa också åt det här? Ett barn med autism dubbelkollar inte med andra om reaktionen är rätt. En observant vuxen kan börja ana tidigt, att barnet inte är som de flesta andra, genom att uppmärksamma om den delade upplevelsen finns eller ej. Runt 1-1.5 år blir det mer tydligt.

Med reservation för att det var ett tag sen jag läste på och att jag inte är ngn expert :)

#6 Ja vedervärdig att skratta åt sitt barn som man har misstankar om är autistisk även om det är ogrundat enligt mig. Jag känner till autism mer än väl min systers två barn är gravt autistiska jag träffar dom ofta flera gånger i veckan och har gjort det hela deras liv den äldsta pojken är 7 år så jag har sätt dom växa upp och jag vet vad jag pratar om. Skulle någon skratta åt min systers barn autistiska drag vet jag inte vad jag skulle göra.

#8 Men snälla, tror du jag skrattar samtidigt som jag tänker "du har nog ett epilepsianfall nu". 

Om vi hade suttit i en föräldragrupp nu, och jag hade ställt den här frågan då, hade du verkligen suttit där och sagt att det är vedervärdigt av mig? Om du svara ja, så är du ingen trevlig person att vara i närheten av, vare sig på iFokus eller i verkligheten

#8 men det var ju inte för att hon trodde att hennes dotter var autistisk som hon skrattade, utan för att dottern himlade med ögonen. Det var ju först efter som hon insåg att det kunde ha med autism att göra. Så jag förstår inte heller hur du kan kalla det för vedervärdigt. TS: Jag har en släkting som reagerade på att ett barn de känner himlade med ögonen (just när hon satt och gungade) på ett lite "onaturligt" vis. Senare fick hon diagnos autistisk.

#8 Ts skrattar åt ditt eget barn för det ser kul ut. Det gör de flesta föräldrar. Hennes barn har ingen diagnos så det var till att gå ut alldeles för hårt mot henne.

#8 Naturligtvis skrattar inte TS för att hon tror att hennes barn har autism utan för att det sett kul ut när hon gör det. Det gör vi alla föräldrar någon gång. Du drar alldeles för stora växlar här. #0 Jag har en del erfarenhet av autism och det låter inte som typiska symptom, det din dotter uppvisar. Prata med bvc nästa gång om dina funderingar. Det du nämner om skakningar har min dotter också alltid gjort, ofta om hon fryser. Numera berättar hon att hon fryser och att det känns kallt när hon gör så, så nu vet vi varför.

Jag ska klar göra vad jag menar. Jag förstod det som att ts hade läst på om autism själv och läst om biten med autistiska barn som himlar med ögonen och misstänker att hens barn kan vara autistisk. Ett autistiskt barn himlar oftast med ögonen för att barnet inte blir förstådd och det tycker jag inte att man skrattar åt. Jag kanske gick på för hårt och det ber jag om ursäkt för isåfall men jag har sätt hur ont det gör i autistiska barn att inte blir förstådd och det är inget att skratta åt. Jag följde med min syster då och då till mamma gruppen för att passa hennes äldsta barn och där var det två föräldrar i mamma gruppen som också hade autistiska barn. Barnen himlade ofta med ögonen för att föräldrarna inte förstod vad barnet ville det kunde vara allt ifrån att dom ville ha en banan till att gå på toa men föräldrarna tyckte det var jätte roligt och skrattade gott åt hur barnen himlade med ögonen och gjorde " konstiga" miner men de var egentligen så att barnen inte blev förstådda och inte kunde visa det på annat sätt. Det var speciellt en gång som ett barn gick hela tiden mamma gruppen var och himlade med ögonen mamman och dom flesta i mamma gruppen skrattade för fullt åt barnet medan jag sa till föräldern att det är något ditt barn vill men det slutade tyvärr med att barnet satt o ett hörn när mamma gruppen var slut och hade både kissat, bajsat på sig och grät. Jag har sett alldeles för många gånger hur dåligt autistiska barn mår av inte kunna utrycka sig som andra barn och har man läst på om autism och misstänker själv att ens barn kan vara det ( även om det endast är misstanke) så tycker jag inte att man skrattar åt sitt barn som himlar med ögonen och det står jag för.

Jag skrattar åt ganska mycket saker som min son gör. Han himlar med ögonen när han surar, han spänner hela kroppen och skakar innan han leker racerbil t.ex. ser himla kul ut varje gång. Precis som han skrattar åt mig när jag äter kallt och får en brainfreeze… Men TS jag skulle inte vara direkt orolig. Du kan ju vara observant och sedan fråga BVC vad de tror. Eller hör med förskolan vad de tyckte?(hade hon börjat där eller blandar jag?). Där jag jobbar är specialisterna inte värst sugna att ens tänka diagnos på barn under 3 år just för att barn är så olika i sin utveckling.

#13 jag förstår att det är ett känsligt ämne men TS tyckte det har roligt när hennes barn himlade med ögonen, men sedan insåg hon att det kan bero på autism och blev orolig istället.

#13 Men läs det som skrivits.

Ta tyckte det såg roligt ut. SEDAN LÄSTE HON OM AUTISM. Fattar inte hur du kan vrida det på det viset som du gör.

Jag skrattar åt saker min brorson gör hela tiden. Även om han gillar med ögonen. Hemskt va?

Min dotter (snart 14 månader) skakade också sådär som du nämner. Det var en grej hon kom på att hon kunde göra (påminde om "kissrysningen") men hon glömde bort det och nu har hon inte gjort det på ett tag. Nu blinkar hon med ögonen (flirtar) och är inne i det, hon kommer på saker hela tiden och kör med det till hon kommer på en annan kul grej. Vi skrattar också åt vår dotter men om hon ser det så drar vi med henne i det, typ säger "Du är ju busig, du!" eller något sådant, så hon börjar skratta med oss. Det är ju inte så farligt:-) Man skrattar ju för att de är så söta och de gör söta saker, det är ju inte för att vara elak. Hon skojar ju med oss och då är det ju naturligt att skratta. Däremot skulle vi ju inte få för oss att skratta när hon klättrat i gåstolen och fastnat eller något sådant, det är ju elakt. Ni förstår väl?:-)

Min kusin spände kroppen och hela ansiktet när hon var mindre. Hon spände upp ögonen och gjorde nå konstigt med munnen och hela kroppen blev stel. Detta när hon var arg, ledsen el frustrerad… Himlar med ögonen gör min 3-åring lite då & då också men har inte tänkt nå mer på det. Tycker det kommer lite nys ryck och knyck hela tiden från små.

Jag kom ju nu på att när jag var liten och mamma eller någon sa: spänner du dig nå? Så gjorde jag nått liknande. Men jag gjorde det ju på kommando.