Oavsett om han kommer till ro eller inte med er så skulle jag aldrig lämna ensam i gråt. Aldrig. Inte om inte barnet är så pass stort att det själv hellre går undan men aldrig med ett litet barn. Jag tycker att trygghet och närhet är det absolut viktigaste i alla lägen och utgår från det. Har ni provat att sjala eller bära i sele när han ska sova? När vi har haft perioder då det varit svårt att komma till ro så har sele/sjal (extra närhet) alltod varit det som funkat bäst. Det som händer när man lämnar ett ledset barn ensamt är att det lär sig att "oavsett om jag ropar så är det ingen som kommer. Ingen som bryr sig om mig och mitt behov"

Nej lämna inte ett barn som gråter. Sök på 5 minutersmedtoden här på sajten och läs länkarna om hur det kan påverka ett barn. Att barn gråter en del hör till det normala och då är det närhet som gäller. Sätta tummen i munnen och somna på en minut är det få som gör. Nu låter jag kanske hård, men jag får ont i magen när folk låter barn gråta utan att finnas för dem. Han är 5 månader, han protesterar sannolikt inte över att han inte får leka, han gråter över att närheten och tryggheten är borta.

Jag håller med de andra. Jag hade inte lämnat ett så litet barn som gråter. Fem månader är inte gammalt, känns tveksamt om han kan tänka så långt att han inte får leka och att han ska protestera. Om du verkligen tror att han vill leka, kan du inte prova att lägga honom lite senare så att han är tröttare? Har du provat napp? Det finns fördelar och nackdelar med napp och man gör naturligtvis som man själv tycker. Själv var jag tveksam men gav napp till min son mellan 3 och 11 månaders ålder, ett val som jag nu i efterhand är nöjd med.

Utvecklingsperioderna det första året pågår ju hela jäkla tiden nästan och kan göra en halvt galen :) Som tur är går de över, vissa snabbt och andra lite mer långsamt.

Nu i efterhand när jag läser det jag skrev så kan jag förstå om ni tror att vi lägger honom i sängen och lämnar honom där tills han somnar. Vi går in till honom när han börjar gråta.

Precis som alla andra bebisar har min son olika skrik/gråt/gnäll för olika saker. Vi har lärt oss att ljudet han gör är protest för att han inte vill ligga i sängen. Han gnäller några sekunder sen sätter han tummen i munnen och somnar. På eftermiddagarna har han svårare att somna och gnäll går ibland över till skrik/gråt ( den sortens gråt som betyder att han verkligen inte vill ligga i sängen och ha tråkigt men han är trött och efter ca 5-15 minuter sätter han tummen i munnen och somnar. Under dessa 5-15 minuter har jag gått in några gånger för att visa att jag finns där, att han inte är övergiven oftast räcker det med att jag går in en gång och sen somnar han. Så jag va dum och överdrev när jag skrev att det alltid är gnäll, när det egentligen bara är på eftermiddagen.

Vi kör inte någon metod. Det vi gör gör vi för att vi har testat oss fram till vad som fungerar och vad som inte fungerar och hittat det bästa sättet för oss. Men för den delen tycker jag inte ni ska fördöma olika metoder som tex 5minuters-metoden som faktisk fungerar väldigt bra på vissa barn men på andra fungerar den inte alls.

Vi har testat napp men den stannar inte i munnen länge innan han spottar ut en. Tummen är hans grej :)

Min son är inte i behov av så mycket närhet längre. Han blir otroligt frustrerad i selen och vill hellre ligga i gymmet eller i sittern än att sitta i någons knä. Han spenderade sina 2 första månader på oss på dagarna och på nätterna samsov jag och sonen så han har fått mycket närhet. Men har själv gjort det tydligt att han hellre har bra uppsikt av vad som händer och tittar gärna på mig när jag håller på med mitt än att sitta i selen och vara med. Den här förändringen har kommit långsamt och vi har med små steg hittat vad just vår son tycker bäst om.

Ni måste tänka på att alla barn precis som alla vuxna är otroligt olika. Man kan ha 7 barn och inte ett enda likt det andra trotts att man började på samma sätt med alla. Skulle ni träffa oss så tror jag inte att ni skulle tvivla på att min son är trygg och får den närhet just han behöver.  Han är väldigt uttrycksfull och låter oss veta vad som passar och vad som inte passar. Behöver han närhet så låter han oss veta det men oftast är det jag som behöver mer närhet än honom, jag tycker själv att han är lite för självständig och skulle gärna önska att han va mer "mysbebis" än vad han är men det kommer troligtvis sådana perioder i framtiden. Han har varit förkyld en gång och då gick det bra att mysa långa stunder men i normala fall ligger han hellre och håller på med sina gosedjur i gymmet och pratar och har ett bra avstånd så att han ser vad som händer och vad jag gör.

Så oroa er inte, han mår bra.

Jag tycker det låter som om ni har det bra trots att det tar 5-15 minuter innan han somnar på dagen, tycker du inte det? Jag tror att det är snabbare än de flesta andra somnar :)

Ja, jag tror inte jag riktigt förstår inlägget om ni är nöjda med hur ni har det?. Vill ni minska insomningen från 5-15 min till 2 min så känns det som totalt orealistiska mål. Jag är säker på att 5 mm är skadligt för alla barn. Självklart fungerar den bra för många eftersom den är uppbyggd på att barnet till slut ger upp och inser att hens behov inte kommer bli tillgodosett oavsett hur mycket hen skriker. Och jag tycker det är en hemsk metod oavsett barn. Jag skulle inte heller tycka det vore okej att bara visa att jag finns. För oss är det inget alternativ. Är ni nöjda som ni gör så förstår jag nog inte frågan..?

kort och gått undrar jag när barnet/bebisen som haft svårt att sova på eftermiddagarna får lätt att somna på eftermiddagarna :)

#7

Om du frågar mig så har han inte särskilt svårt att somna :) Att det inte är exakt likadant varje gång får man ta :)

För övrigt kan det ju gå upp och ner beroende på utvecklingsperioderna. Har du koll på dem? Annars kan jag rekommendera preglife - gravid & babyapp.

#7 det verkar dessutom som en omöjlig fråga att svara på eftersom ingen vet hut lång tid det kommer ta för ditt barn att ändra sina vanor.

Jag bad om andras erfarenheter :) 

Men det har "löst sig" nu. Han har börjat hoppat över eftermiddagsluren. Han sover efter lunchen men sen sover han inte igen fören det är dags att sova för natten runt kl 18-19. Jag höll på att bli tokig innan jag slutade försöka söva honom på eftermiddagen. Han kunde ligga 30min och prata med sig själv i sängen trotts att han visat trötthetstecken. Men för hans del verkade fungera lika bra att ligga och ta det lugnt i gymmet eller sittern.

Nu är jag istället orolig för att han sover för lite. På 1177 står det att en bebis i hans ålder ska sova ca 17 timmar på ett dygn, han sover 11-13 timmar på ett dygn. Men samtidigt tror jag på att bebisar tar sig den sömnen de behöver.

Du tycker att vi inte skall fördöma 5 minuters metoden? Ursäkta men få saker gör mig så upprörd som sånt här. 5 minuters metoden är psykisk misshandel. Alla som har något innanför pannbenet borde ta avstånd från sånt! Att det funkar beror på som redan nämnts att barnet ger upp. Om man skall vara sån så funkar det ju även att slå huvudet i väggen. Och det förstår väl alla att det inte är rätt? Att låta barnet gråta och bara visa att man är där lite snabbt tycker jag är rätt illa det med. Ett sånt litet barn har inte samma tidsuppfattning som en vuxen. Hur hade du själv tyckt det var om du låg och grät i er säng och hade ångest?'och din partner bara visade sig snabbt i dörren och lät dig ligga där tills du somna av utmattning? Om du hade tyckt det var hemskt så kan jag lova dig att ett litet barn tycker att det är många gånger värre. Vad är det att bli tokig över att din son ligger och pratar i 30 min innan han somnar? Läs gärna vad som diskuterats om detta tidigare och vad som länkats till i tråden http://barn.ifokus.se/discussions/584483758e0e747ffc001c57-5-minuters-metoden

Dikt om 5 minuters metoden Det är kväll - jag känner det. Allt är som det ska. Mjuka händer håller mig ljummet vatten omsluter mig. Pappas leende däruppe. Allt är som det ska. Jag torkas, kläs på. Mamma håller mig ömt, Lägger mig vid sitt bröst, Mina läppar möter hennes mjuka hud varm söt mjölk fyller min mun, min mage. Allt är som det ska. Ammandet gör mig dåsig jag glider in i sömn Då händer något. Ett salt finger i min mungipa Skiljer mig från bröstet Jag gapar över luft Lyfts och sänks ner På platt, dött tyg. Jag är ren. Jag är mätt. Jag är klarvaken. Jag är ensam. Allt är tyst. Allt är mörkt Allt är fel, fel, fel. Så jag ropar på dem: Jag är i fara! Rädda mig! Inget händer. Som spöken kretsar oron runt mig. Slukar mig hel. Allt jag kan göra Är att om och om igen ropa så högt jag kan: JAG ÄR I LIVSFARA! RÄDDA MIG! JAG DÖR! Om och om igen för att inte dö. Korta stunder hör jag mammas röst Långt långt borta, Diffust genom mina egna rop. Räddning på väg. Jag ropar på henne. Rösten tystnar. En dörr slås igen. Jag ropar och ropar i förtvivlan och dödsskugga. Ropen bor i mina gener har räddat mina förfäder och förmödrar De tysta fick aldrig egna barn. Skräcken regerar. Halsen, magen, huvudet, allt värker. Ibland hör jag mamma långt där borta sen försvinner hon igen. Till slut övermannas jag av skräcken Överlämnar mig åt ödet Bereder mig på döden Ja, jag ska dö. Jag vet det nu. Det är natt, en farlig tid. Ingen kommer. Mamma och pappa är redan döda. Jag är övergiven Prisgiven Orörlig i fiendeland. Min enda, smala chans: Att vara tyst Låtsas redan vara död Efter evigheters evighet: Det är morgon. Jag lyfts upp av mamma läggs till hennes bröst. Jag överlevde. Sen är allt som det ska. Till nästa kväll. © Marit Olanders 2013 Publicerad i Det grymma svärdet 17

Ny forskning: Därför ska du alltid lyfta upp en skrikande bebis http://www.femina.se/ny-forskning-darfor-ska-du-alltid-lyfta-upp-en-skrikande-bebis/

Den här delades idag på facebook och bör absolut läsas av alla som tycker att man inte behöver ta upp bebisen med engång när h*n är ledsen.

Som jag redan skrivit så kör vi inte 5minuters metoden. jag kikar inte eller bara in för att visa mitt ansikte utan jag tröstar honom och lämnar honom inte fören han är lugn.

Vet inte vad du ville ha tips på, få höra hur vi andra gör med dagsömn? Hos oss ser det ut så att hon antingen sover hon i bärsjalen, i vagnen på promenad eller så ligger vi tillsammans och vilar i vår dubbelsäng. Hon blir 1 år.

#10: mina bebisar sover inte heller så mycket, det är nog ca tretton timmar per dygn där med. De är lite äldre än din, nio månader, men de sov ungefär detsamma i den åldern!det är nog mycket individuellt hur länge ett barn sover:)

TS har lämnat iFokus och tittar troligtvis inte in här igen. Men jag tycker ändå det är en intressant diskussion att prata om i allmäna ordalag.