Alla har olika personligheter och det är inget fel med att vara mer reserverad. Ta hänsyn till hur han är, man behöver inte hälsa och hållas av alla, men försök samtidigt att själv vara lugn och trygg i alla situationer och mot främmande människor så han får se på dig att det inte är farligt med nya situationer.

Sån är vår fjant här hemma med. Han är snart 11 månader, och först nu efter lite mjukstart så är det okej att bli lyft av andra och kan även leka om vi lämnat rummet.

De 3 första månader bodde han i min famn, knappt ens sambon fick hålla då.  Sen blev det lite bättre med att sambon kunde hålla och vår son kunde ligga lite själv om jag fanns i närheten.  Inga släktingar fick hålla, och helst inte våra vänner heller. I julas var vi på julmiddag med sambons släkt, och det slutade med att han skulle sitta i någon av våra famnar.  I början av januari hade vi kalas och då kunde vi lämna rummet även om andra satt där. Och idag kunde vi lämna honom ganska direkt när barnvakten kom. 

Ingen av de äldre barnen har varit såna här därav smeknamnet fjant ❤️ Vi har låtit det ske i hans takt, och han har behövt vår trygghet väldigt mycket vid möte med andra.

Låter som ett skolboksexempel om man tänker på alla faser och perioder en bebis ska gå genom :) Kanske det är upplösningen på utvecklingsperioden som du pratar om, och det kanske går över snart. Eller så är det något nytt. När jag själv tycker att det känns jobbigt med all gråt och gnäll så tröstar jag mig med att det säkert inte är värst för mig, utan tänk på bebis som upplever mycket för första gången och hur jobbigt det måste vara att gå genom allt som de gör. Själva har vi alltid satt trygghet i första rummet och jag kan lova att vid fem månaders ålder fanns det inte många som hade hållit i vårt barn. Ett tag gjorde vi som du beskriver med att låta bebis bekanta sig med andra i lugn ro innan man eventuellt kanske kunde lämna över till den andres famn. Detta gällde även den som stod honom allra närmast förutom vi föräldrar. Det är så olika hur de är men det finns ju ingen anledning att tvinga menar jag :) Förresten vad är det mer exakt som du oroar dig för angående föräldraträffen? Jag tror inte att det finns någon vettig människa som förväntar sig att din femmånaders ska uppträda på ett visst sätt, om det är så du tänker :) Och vad gäller din bebis så ser jag ingen anledning att han inte skulle känna sig trygg med dig där :)

Min andra var väldigt fäst vid mig länge. Så hon var mestadels med mig helt enkelt.

Dottern är rätt reserverad o kan stirra ut folk. Bvc läkaren sa tom en gång att hon kände att dottern ej ville att läkaren skulle ta henne. Igår var första gången hon blev hysterisk när jag satte ner henne på golvet hos sin farmor o farfar. Så antar att hon börjar komma in i seperationsfasen. Sonen var inte sån men alla barn e ju olika

Tack snälla ni för alla svar. Uppskattar det! Ni har alldeles rätt.. Grejen är väl det att jag aldrig varit orolig och nojig av mig innan jag fick barn. Nu har det väl gått till överdrift. Är orolig för minsta lilla och läser alldeles för mycket. Men måste försöka go With The flow. Tycker att det är jobbigt när han är ledsen och försöker undvika det så mycket som det går. Vilket är sjukt eftersom barn måste få vara ledsna och missnöjda. Men jag vill ju bara att han ska må bra . Det vill väl visserligen alla föräldrar men det börjar gå till överdrift här. Ska försöka ta det lite lugnt och flyta på vågen helt enkelt.. tack för era svar! 😊