Fast det där är ju en verklighet för många. Tyvärr måste jag, i alla fall, jobba för att kunna ha råd att leva och ge mitt barn det han behöver. Därför gäller det väl att passa på att njuta de timmar man faktiskt umgås med familjen. Sen vidhåller jag att det är bra för barnen att få vara på förskolan. Jag har sonen på samma förskola där jag jobbar (dock annan avdelning) och han trivs jättebra och har på dessa månader sen han började utvrcklats jättemycket. Men, jag håller med dig att det är mycket jobb och lite "fritid". Men jag tror att man som sagt får ta tillvara på den och tillbringa den på bästa sätt.

Du lever inte för att jobba, du jobbar för att kunna ge din dotter en bra framtid och allt hon behöver under de där 34 timmarna ni ses. I förlängningen betyder väl det att du lever för din dotter? Sen måste man då ibland offra saker. I detta fall tid. Tyvärr är det så för många. Du behöver ju inte jobba, men jag antar att du gör det för att du har prioriterat att få in de pengarna för din familjs skull. Själv lever jag för att min mamma och pappa bestämde sig för att ligga en dag.

Man klarar sig ofta med mycket mindre pengar. Jag prioriterar min tid med dottern så när jag har möjlighet ska jag absolut gå ner i tid. Hon och jag blir inte lycklig med massa prylar och utlandsresor varje år. Jag och hon blir lyckliga av de små sakerna i livet och kärleken för varandra.

Då så. Då finns det en plan och det här är bara något du måste göra nu under en begränsad tid. Så är det ibland i livet. Håll ut så blir det bra sen!

Jag jobbar ca 12 timmar/vecka och resten spenderar jag i stort sett med mina barn och familj. Jag kände, många år innan jag fick barn, att det har helt galet att jobba heltid. Göra något jag inte trivdes helt med största delen av veckan. Det kändes helt galet. Tycker att livssituationen jag har just nu känns helt rimlig.

Fast att jobba mycket är inte att leva för jobbet. Jag jobbar för att min familj ska ha det bra. Lever för min familj, och få uppleva saker ihop. Att slippa säga orden "vi har inte råd" när de frågar om glass, badhus etc.

#5 hur får du ihop det? Jag frågar eftersom jag gärna hade velat gjort samma men vet inte hur. #6 jag anser att det är nyttigt att barn inte ska få allt de pekar på. Så är ju verkligheten, det är få förunnat att kunna ha så bra ekonomiskt som de flesta har i Sverige. Våra föräldrar växte upp i fattigare tider och det har ju inte skadat dem. Jag har växt upp med en sjukpensionerad mamma men fått lära mig uppskatta det i livet som är gratis och helt ärligt tror jag få är så lyckliga som jag är. Jag gråter av lycka över att få sitta på en gräsmatta en vårdag och titta på vänern. Jag gråter av lycka vissa kvällar när jag tänker på lyxen jag har som får sova i en varm säng när det är storm ute

#7 Så här skrev du i trådstarten:

Jag lever för att jobba. Deprimerande.

Nu skriver du att få är så lyckliga som du. Hur ska du ha det?

Okej jag om formulerar mig: jag VARFÖR lycklig som få innan jag jobbade bort mitt liv. Så känner jag

Jag jobbar för att leva. Men, jag älskar mitt jobb. Jag har oxå vuxit upp med en ensamstående mamma och med ganska lite pengar. Jag började jobba då jag var 13 och har jobbat sen dess. Jag har slitit hårt för att ha ett jobb jag trivs med som ger mig tillräckligt med pengar för att kunna göra det som får mig att må bra. För mig råkar det vara hästar och det är dyrt. Sen jag fick barn har jag jobbat även för henne, för att kunna ha en ekonomisk trygghet, för att vi ska slippa ha det som mamma hade det när jag var yngre. Jag vet hur det tärde på henne. Ja jag har blivit stark och driftig av att det inte fanns pengar när var i tonåren och precis innan, men jag ser hellre att dottern känner att hon kan utveckla sina intressen när hon är 14, istället för att dela ut reklam varje helg som jag gjorde. Jag ser hellre att hon kan fokusera på sina studier i gymnasiet och slippa vara på jobbet i tre timmar innan lektionerna börjar, som jag var. Att ha pengar att lägga på mina intressen var viktigt för mig i högstadiet och gymnasiet och jag kunde inte få hjälp av mamma, så då fick jag fixa det själv. Jag vill inte att mitt barn ska behöva jobba så om hon får dyra intressen hon brinner för, även om jag inte vill skämma bort henne med prylar. Visst saknar jag dottern när jag jobbar, men jag tycker att vi tar igen det när vi ses. Nu känner jag att vi har en ganska bra balans med jobb, pengar, tid med dottern, egentid och stimulans för henne.

Jag skulle kalla mig själv en lycklig person och jsg uppskattar alla små glada ting i livet. Ett vackert blad, lukten av regn osv. Det här inget med inkomstnivån att göra. En bra inkomst ger inte lycka, men det besparar oro.

#7 Återigen en vinkling på någons inlägg, du vet ingenting om hur vi som svarat växt upp eller vad vi ger våra barn. 

 Av dina inlägg på iFokus så får jag en helt annan bild av dig än att du är lycklig.

Om du mår bra och är lycklig i övrig så är det lite väl att kalla din nuvarande situation deprimerande. De allra flesta av oss måste föra uppoffringar ibland för att få livet att gå ihop. Klart det kan vara jobbigt ibland men man gör det man måste för familjen. "Jag har jobbat bort mitt liv" säger du men ditt liv är väl långt ifrån slut? Du vet ju att det bara är en kort tid och att du har det bra "egentligen". Det känns som stora känslokast att då kalla denna period deprimerande. Kanske behöver du prata med någon?

#7 har en sambo som arbetar borta varannan vecka på ett välbetalt jobb. Sedan är han hemma varannan vecks och då jobbar jag lite mer än övriga veckor då vi löser det med barnvakt. Ändå lyckas vi spara till hus samtidigt. Vi lever ganska sparsamt just nu.

Jobbar för att få pengar i plånboken, hade gärna dragit ner från min fulltid speciellt nu när man fått ett sladdbarn.. Funderar på 10% iallafall 4 timmar är mer än ingenting…Nu med FP får man ju typ 50% av lönen :( visst jag tar inte alla dagar i veckan men mycket lite pengar..

Åhh, jag brukade leva för att jobba! Så pass mycket älskade jag mitt jobb. Det är alltså bättre än alternativet jobba för att leva. Så med andra ordet ser jag ditt uttryck som något helt annat - som något väldigt positivt, men du har svängt på det så att det låter negativt! 

Men det är alltså hur jag ser på saken. Man ska trivas på sitt jobb, vilket jag tyvärr inte gör just nu. Nu jobbar jag för att leva det liv jag vill ha.

Om du inte trivs på ditt jobb och hellre vill vara lite mera hemma så är det väl inte helt omöjligt. Gör slag i saken och ordna upp ditt liv som du vill ha det, om det är bara möjligt förstås.

Tycker annars att det låter som om du får umgås mer med ditt barn än de flesta föräldrar som jag känner. Om jag och min kille skulle få barn nu så skulle han högst få spendera 5h i veckan med barnet, om ens det.

Ni som stannar hemma länge eller går ner i tid för att vara hemma mycket med era barn, hur kommer er pension att se ut sedan? Sparar ni till pensionen? Om er partner jobbar mer och bidrar mer till er nuvarande ekonomi, bidrar hen då också till den framtida, genom ett pensionssparande till er som är hemma? För hen kommer att få bättre pension än ni… Vad händer om ni av någon anledning skulle gå skilda vägar i framtiden?

Jag tar den smällen och är medveten om att jag isåfall väljer bort en bra pension. Tänk om jag dör innan pension, då är det bättre att leva för dagen anser jag själv 😊

#17 I mitt jobb inom vården så stöter jag på personer med dålig pension, både folk som är pensionärer men även folk som ska gå i pension. Just nu pensionsparar jag inte, men från hösten 2017 kommer det vara ett aktivt sparande till pensionen. För mig är det viktigt att kunna leva även som pensionär.

#18 du är lärare, det betyder redan att din pension inte kommer vara speciellt bra. Att jobba deltid och inte pensionsspara är då att flytta dig från en dålig pension till en pension som inte går att leva på.

Jag tar det lite som det kommer. Jag har redan en obefintlig pension 😁 Min sambo ska börja flytta över pension till mig (pratade om det för ca 5 min sedan konstigt nog).

Jag gjorde ett aktivt val att gå ner rejält i tid när dottern kom. Dock har jag pensionsparat sedan jag var 18 år.

Att man jobbar heltid är tyvärr ingen garanti för att man ska få en bra pension. Min mamma jobbade heltid och fick en skada som gjorde att hon dom sista 5 åren innan pension blev sjukpensionär och tyvärr har hon en så usel pension att hade hon varit ensam hade hon inte klarat sig ekonomiskt.

Angående pensionen så ska vi också börja spara. Min mamma har jobbat hela sitt liv men hon får sån liten pension att hon inte skulle klara sig på bara den. Men jag skulle aldrig har råd att gå ner i tid och inte spara. Men jag älskar mitt jobb(barnskötare) och jag jobbar cirka 39timmar i veckan. Jag och Joel har gott om tid utanför jobbet för att umgås. Jag tror mera på kvalitet tid än kvantitet.