ge det som barnet äter, det ändrar sig med tiden. Just konflikten i samband med mat är inte bra, jag har en nu vuxen son som fullkomligt hatade grönsaker i alla sina former, jag lät honom slippa och istället välja det han ville ha, och nu har han inga problem med grönsaker . Jag menar att just det att barn vägrar vissa saker kan ha med en sorts trots att göra, och kanske inte så mycket med smaken och konsistensen. Dessutom har väl de flesta av oss, barn som vuxna, något som vi tycker är hemskt att äta av olika orsaker, och det ska man inte behöva vara tvungen att äta om det nu inte är en livsnödvändighet av medicinska skäl t ex

Välkomnen till den underbara världen med ett matvägrande barn ;) Dottern vägrar all möjlig mat i perioder. Hon är nu 3,5 år och håller fortfarande pp så. Jag harlagt ner allt tjat och trugande eftersom det bara blir en ond cirkel. Vill hon bara ha gurka en måltid så blir det gurka den måltiden och så hoppas vi på att det blir bättre nästa gång. Men jag förstår och känner igen din frustration.

Jag håller med choklad. Det är en övergående fas som jag upplevde med min son men inte med mina döttrar så det är olika från barn till barn.

Gör ingen stor sak av det. Barnet kommer inte at svälta. Det är lätt att bli orolig när det gäller småbarn, det förstår vi.

Ge honom det han vill ha.

Säger som de andra, låt honom äta det han äter. Konflikten är det värsta. Sen är det ju inte speciellt stor skillnad på innehåll på makaroner och en macka liksom. 

Jag har alltid med mig dottern när jag lagar mat. Det är ett jättebra sätt att få dem att smaka på nya saker. Innan vi fick vår hjälpatillstol så satt hon i selen medan jag lagade maten. Om hon ville fick hon smaka alla ingredienser. Nu står hon bredvid i stolen och får pilla själv med allt jag använder. Mycket hamnar på golvet, men lite av varje hamnar i magen. Det kan vara så att hon äter massor direkt ur kastrullen medan vi lagar och sen kastar samma mat på golvet senare. Det handlar inte så mycket om smaken, utan hur det serveras. Vissa perioder har hon ätit bäst stående på golvet, andra perioder stående i soffan. Jag gör ingen grej av det helt enkelt.

Är det någonting jag förstått utifrån mitt eget och vänner&bekantas barn så är det att alla barn har perioder då det matkrånglas. För vår del kom det först när dottern började närma sig 2 år, men nu har vi haft ett halvår av periodvis matvägran sedan dess. Innan var hon en riktig allätare som åt massor av det mesta, nu är det korv och pasta som går hem ungefär, och inte alltid ens det. Och ja, man blir frustrerad, men till vilken nytta? Dom äter ju inte mer för det ;)

Säger som övriga, försök att slappna av (lättare sagt än gjort, jag vet) och låt han få det han tycker om. Men fortsätt ändå att erbjuda andra saker, en dag kommer han troligen helt plötsligt vilja ha det igen. Vi lagar sällan "specialmat" till dottern, men ser till att det iaf finns något på bordet hon tycker om (majs och ärtor och tex ett säkert kort här) så får hon äta det hon vill helt enkelt.

Förstår din frustration. Ge honom det han tycker om ett tag så blir det kanske lättare. Min son har matvägrat sen han var ca 10 mån o nu e han 3,5år o vägrar fortfarande att äta middagar. Alla experter har sagt till mig låt inte maten bli en kamp för du lär förlora.

Ett boktips:

Smakäventyret

http://www.folkhalsan.fi/startsida/Var-verksamhet/Ma-bra/Kost/Kost-for-barn/Kocka-pa--upplev-matgladje-tillsammans-/ Där är ett till länktip(sitter på telefonen så kan tyvärr inte göra det till en riktigt länk)

Jag tvingar förstås inte honom, tvångsmatar inte. Men just nu tror jag att det kan vara bra att strunta i mat för att bryta mönstret som blivit med frustration och utbrott. Jag skulle ju erbjuda så mycket naturligt gott och näringsrikt med massa härliga smakupplevelser och få ett barn som äter aaaallt 😂 Det blir aldrig som man tänkt sig 😉 Skönt att läsa att fler har gjort samma sak iaf och har friska barn ändå. Så behöver jag kanske inte känna mig som en lat mamma som inte ger sitt barn mat 😯

#0 Har du orkat stå ut med att ge fin mat till ditt barn i tre veckor fastän han inte äter något av det? Jag tycker du ska ha en medalj! 🙂

Fortsätt att ge fin mat också tycker jag. Det är en ålder då de flesta, vad jag har hört strular med maten. Min tjej gjorde det också. Men jag fortsatte med finmaten (hade amningen och körde bitar, aldrig pure) och så en dag vände det.

Ger du plockmat? Om inte, testa om det kanske funkar bättre? Vår dotter äter mycket bättre när hon får pilla med maten själv. Saker som grötpinnar, äggula, banan och avokado i stavar, kokad broccoli, bitar av kokt lax är sånt som går hem här.

Ja  plockmat är allra bäst :)

Första barnet älskade allt med kryddor och mycket smak fram tills strax innan 1 år. Då blev hon magsjuk och fler och fler saker ratades totalt. Smaker hon älskat kunde hon inte längre äta. Hon är 4,5 år nu och ibland smakar hon nya saker men är fortfarande extremt känslig mot mycket smak. Jag tror hon har väldigt väl utvecklat smaksinne. Hon är jättebra på att känna igen lukter och koppla det till olika saker som små barn kanske inte borde kunna. det är ganska frustrerande att ständigt laga maten på flera olika sätt för att alla ska äta. Vi erbjuder alltid det vi äter men extremt sällan som hon smakar. Min "räddning" är smoothie! Frysta blåbär, jordgubbar, hampaprotein, turkisk yoghurt, ingefära, lite olika frön, vanilj och en klick honung. Brukar variera lite och ibland har jag i omega 3 eller andra extra vitaminer. Det brukar oftast gå ner! Ett annat tips är att servera grönsaker och annat när barnet är hungrigt, precis innan maten. Då äts det också ofta här hemma. Andra barnet började byta ut Amning mot hela mål runt 9 månader, men ammade också fortfarande mest. Fick plocka med sitt vid varje måltid. Jag skulle tro att ersättning är betydligt bättre än att ge gröt. Gröt/välling ska inte ges mer än max 2-3 ggr per dag. Köpegröt tex innehåller beräkningar men även en hel del annat som kanske inte är speciellt bra för små barn. Så ge hellre ersättning.

Håller med om att ersättning är bättre. Blir lätt väldigt stora mängder spannmål för barnen annars. Folk tror att de äter varierat, men gröt på morgonen, en macka till mellanmål, pasta till middag, välling på kvällen osv. Det är väldigt ensidigt även om det kommer i olika förpackningar :) Bönor och ärtor är bra plockmat med väldigt bra näringsinnehåll. Även trotsiga tider går det ner här hemma. Och äter barnet bara baljväxter skulle inte jag vara ett dugg orolig :)

#15 kikärtspasta är vår räddning här hemma 😁 Sedan kan man göra nyttigare gröt också förstås genom att tex använda havregryn, mandelmjöl (mjöl på andra frön/nötter) och ägg när man kokar gröten. Gröten blir väldigt krämig och god med ägg i, plus extra proteiner. Ha i lite vanilj för smakens skull. Är man orolig för järnet så ha i lite pure på torkad aprikos/mjöl av pumpakärnor. men ja, mycket spannmål är förstås aldrig nyttigt.

#14 du har inte funderat på om det för det äldsta barnet handlar om en selektiv ätstörning i stället för väl utvecklar smaksinne? Sjukdomen kan vara en händelse som gör det jobbigt med nya smaker.

#17 mellan 2-5 år ungefär är det otroligt vanligt med barn som är matfobiska vilket tydligen ska vara något nedärvt sedan urminnes tider då fel saker att stoppa i munnen kunde innebära döden. Har en gammal vän med ett barn som påminner extremt mycket om min äldsta till sättet att äta och just detta med ett otroligt utvecklat luktsinne är också gemensamt. Hon gillar tex pepparkakor men upplever efter några tuggor att det smakar för starkt. Hon är liksom känslig på det planet. Att mat lätt känns stark. Dock går allt i vågor. Ibalnd är hon jättebra på att smaka saker medan det ibalnd inte går alls.

Sedan kan förstås ingen uteslutas. Men än så länge får hon iaf i sig det hon behöver genom en listig mor 😁 Dock tvivlar jag inte på ett väl utvecklat smaksinne.

Läste lite om selektiv ätstörning nu och vissa saker passar absolut in medan andra inte alls stämmer. Hon föredrar att äta från en beige och nästan färglös skala och ogillar grytor där maten är ihopblandad men hon kan gå ifrån sin comfort zone och helt plötsligt äta saker som inte alls matchar det hon vanligtvis äter. Igår var vi på restaurang och lunchade och hon åt både grönsaker, potatis med brunsås (Brunsås brukar vara svårt) och kyckling. Trots att det var nya utseenden på maten. Så plötsligt händer det 😅 Fika älskar hon ju (men där är vi väldigt restriktiva) men hon äter ju inget med chokladsmak för hon gillar inte choklad och många saker kan smaka för starkt för att hon ska vilja äta upp det men hon smakar ju oftast.

Allt stämmer inte på mig heller som har sjukdomen. Tänkte bara att det kan vara bra att vara uppmärksam på hur hon känner när hon äter, hur hon tänker osv. Om hon kan svara på sånt (om det fortsätter).

Enl. Vår barnläkare( när ett av mina barn vägrade äta något annat än fruktyoghurt) så svälter inget barn sig till döds frivilligt . Det är någon slags fas och går över om man inte gör någon sak av det . Låt barnet äta det hen tycker om så blir maten ingen strid .

#22 fast det finns barn som faktiskt lär sig att självsvälta från väldigt tidig ålder där det blir en fara för barnets liv. Det är ovanligt. Men det sker.

#23. Då är det knappast frivilligt utan av en orsak , psykiskt eller pga smärta . Men som sagt det var vad vår barnläkare sa till oss .

Det farliga med att tänka att barn inte svälter sig till döds frivilligt är att föräldrarna går i en tro att det går över och inte tänker på att det kan vara något bakom. Det är ju inte många som tänker att är det fel psykiskt så är det inte frivilligt längre. Hur många trodde inte att det bara var för mig att skärpa till sig och bara äta den där potatisen.

#25 fast åt du nått annat än potatisen? För barn som svälter sig frivilligt äter ju ingenting. Har själv ett barn på jobbet som lever på knäckebröd och pasta dagtid just nu

#25 . Du märker väl om barnet går ner i vikt och blir håglöst ? Och pågår det en längre tid så tar du som förälder naturligtvis kontakt med en Läkare 🤔

#26 Jag hade inte så illa som många andra har med selektiv ätstörning. Läkarna kan ofta inte hjälpa och föräldrarna får ofta höra att tids nog äter barnet. De vet inte vad selektiv ätstörning är.  Men nu kom vi ifrån ämnet.

#27 Jo men ofta hjälper inte det just för att Läkarna inte hittar någon fysiskt fel. Då får de i stället hjälp på annan väg i stället för att se att det kanske är ett psykiskt problem.

Som sagt, vi kom ifrån ämnet och jag slutar där.

Hej! Jag är inte inne så hemskt ofta då det är skärmfritt hemma dagtid. Tackar så mycket för tips och stöd. Jag har inte varit orolig att nåt är fel då han innan ätit det mesta med god aptit och alla runtomkring mig (och här)har haft liknande upplevelser med barn i ungefär den här åldern. Det har nog varit mer frustrerande för mig än för sonen som varit pigg och glad :) Och häromdagen släppte det och han äter nu både plockmat och det jag matar honom med utan större protester. Bara han får bli hungrig först! Det funkar inte att ge mellanmål nån timme innan maten utan minst tre timmar mellan måltider annars vill han inte ha. Så det blir inte så många mellanmål som rekommenderat av bvc men mat känns viktigare än frukt/smörgås… Och han ser högst välmående ut ändå!

#29 man ska inte stirra sig blind på vad BVC säger. Enligt våra rekommendationer (finska) skulle Joel inte göra annat än att äta bröd och mat typ.