Här har vi tomte, trots att han för länge sedan är avslöjad som en bluff.

Jag tycker det kan ligga en poäng i att låta barnen avslöja bluffen själva, då är ju tomten sp'nnande så länge som det funkar. Och året efter det avslöjats, dvs om mormor blir avslöjad, så kan man kanske "byta tomte" med nån bekant, att man helt enkelt "tomtar" hos varandra. Men det kräver ju att barnen inte blir rädda för tomten.

Här har vi kört dubbla tomtar när barnen var små, en hos farmor o farfar och en hos mormor och morfar men för ngt år sedan började de fundera mer o mer på tomten o började fråga varför han kommer 2ggr så nu kör vi tomte bara julafton (brukar be ngn utomstående att vara tomte så ingen försvinner…)o när vi sen firar jul m andra halvan av släkten dagen efter har tomten lämnat en säck dagen innan till dem vi är hos…tror egentligen de redan luskat ut att tomten inte finns på riktigt men vill själva leva kvar i den fantasin att han finns…lillan tror stenhårt ännu men lär väl bli varse tidigt av grabbarna när de inte längre vill tro på honom…

visst har de varit rädda ibland men den rädslan har snabbt gått över när paketerna kommer fram;-D

Förr var det pappa(morfar) som var tomte, men det blev ju avslöjat ganska snart. Nu kommer grannen o är tomte, det är lite spännande o de har inte kommit på vem det är än…

Här har vi ingen tomte, är faktiskt jättefint med paketen liggandes under granen som prydnad med alla dessa fina julpapper och snören.  Det finns ingen jultomte, brukar Jr säga så.

 Jag trodde ju ganska länge på tomten, fast mina kusiner försökte upplysa mig om att tomten inte finns. Sen försökte vi lista ut vem det var som var tomte, var roligt det också, fast vi lyckades sällan.

 Är ju föresten mycket misstänksamt om pappa går ut efter posten på julafton (kommer ju ingen post då ju) så grannarna brukar ställa upp på varann här. Även dom som har småbarn hemma. Alltså pappa sticker - ingen tomte kommer då. Pappa hemma - tomten kommer.

 Hittade föresten en c:a 30 årig gammal bild i mina gömmor. Jag i mitten, köket är under renovering (därför är skåpdörrarna borta). Tomtarna och julkrubban som står på hyllorna hänger med än i denna dag.   (Kanske inte värdens bästa kvalite på bilden, scannat från ett foto.)

känns väl som om loke är lite för liten för en tomte i år, men nästa år får man väl se till att fixa en. :D

Vi brukade ha tomte när sonen var liten…Gubens kusinbarn ställde upp o hon var en helt suverän tomte! Tyvärr har hon blivit vuxen o har inte alltid firat jul här på byn o det tar emot att fråga ngn annan.

Mellis var också rädd för främmande när hon var liten så vi kör också m "stackars tomten har ju så mkt att göra på julafton så vi mejlade o sa att han bara kan lämna av säcken i garaget"…det funkar fint m tjejerna o sonen har slutat tro sedan flera år. Jag är dock benhård…*tomten finns o han har sommarstuga på Hästberget*! :) Minstan har aldrig sett en tomte hemma hos oss…bara ute på stan.

Lite tråkigt är det dock att vi inte har ngn tomte…vi hade *alltid* tomte när jag var liten…man visste ju att det var antingen pappa el min farbror men vem brydde sig…annars skulle man ju inte få några julklappar o lite spännande var det allt…det kunde ju vara en riktig tomte…vem vet! ;)

Våran tomte har också mycket att göra. Men på natten har han lämnat varsit paket under granen till barnen..

Tills oss kom tomten när grabben var mindre, nu har han prioriterat andra barn som är mindre. Nu förtiden firar vi bara jul med den närmsta familjen, bara tre, och vi börjar alltid dagen i stallet tillsammans för att sedan äta jullunch, vara ute med hunden, mysa och vara i stallet och avsluta med "julmiddag" med bara sådant vi tycker om. Och förstås dela ut julklpappar, vilka är ganska få men väl genomtänkta, (fast kanske inte i år då jag min stolle har köpt en häst).

Hos oss har tomten kommit på natten och lagt någon liten klapp i strumpan. Julklappsutdelningen och rimläsandet har någon av barnen fått hedersuppdraget att göra.

Vi har en tomte hos mina föräldrar men hos sambon delar vi bara ut klapparna.