Jag och sambon har sagt att vi aldrig ska dricka något framför dottern. Detta är jag som tryckt på om då jag växt upp med en missbrukande far och har mååååånga i familjen med missbruksproblematik. Barn gillar inte när deras föräldrar förändras oavsett om de är vettigare i sitt drickande eller ej. Så jag kallar mig för "rasikal" i jämförelse med andra

Jag såg min mamma full första gången då jag var 21. Och det gör ingen av oss om. Hon kunde smaka på alkohol när jag var barn. Men blev aldrig full. Och det tackar jag henne för. Jag har dock sett för ofta andra släktingar som är för kär i vin. Och alkoholen har flödat där. Och det gör mig bara äcklad när den människan drack. Jag kommer inte dricka framför mina barn. Jag hatar att vara på middag och barn är hemma och det dricks. Känns så fel att barn ska behöva se och uppleva sådant. Fast jag inte har barn så dricker jag ändå sällan. I år är jag uppe i 3-4 gånger.

Jag har inga barn, men min pappa har varit alkoholist hela min barndom. Det säger allt om hur jag kommer vara, tycker jag.

I vår familj har vi ett rätt neutralt förhållande till alkohol.
När barnen var små var vin till söndagsmiddan inget man ens orkade tänka på. Senare fick vi ett intresse för vin som  måltidsdryck och då drack vi något glas, men inget av barnen (som är vuxna nu) tycker att de någonsin märkt att vi varit påverkade. De vet också att det aldrig varit nån grej för oss att avstå alkohol på fester vi varit på för att kunna köra bil hem.

Vi har låtit dem smaka på vin hemma (ja, jag vet att det är "förbjudet"), och de har fått lära sig att vin är en krydda till maten. De säger själva att de aldrig kunnat dricka av de skitviner som kompisarna fått utköpt åt sig, eftersom de fick så goda viner hemma.

De flesta barn/ungdomar kommer i kontakt med alkohol förr eller senare. Många är nyfikna, många vågar inte säga nej, men idag vet jag att många unga avstår helt. Jag tror att det är bra att man pratat igenom det hemma innan det händer.

Vi har såklart sagt att vi inte gillar att de provar på fester, men har aldrig varit så fördömande att de inte vågat berätta. Vi har pratat helt öppet om risker, hur man blir påverkad, hur man inte fattar att man blir påverkad, vad man skall tänka på etc. Därför har de som ungdomar inte smugit och ljugit om att de provat, utan kunnat vara öppna och vi har vetat vad de gör, vilket känts tryggt för oss alla.
De har heller aldrig varit de som gått på jättefester, utan umgåtts i mindre grupper med nära kompisar. De har också haft kompisar som valt att avstå alkohol och det har aldrig upplevts som konstigt på något sätt.

Jag tror att föräldrars inställning till alkohol speglas i barnens inställning.
Har man diskuterat frågan hemma, har man sett att föräldrar kan ta ett glas vin och sen är det inget mer med det, har man sett att föräldrar kan gå på fest och avstå alkohol och ändå ha jätteroligt är det inget märkvärdigt det heller.

Idag har vi alla vuxna i familjen ett stort intresse av både öl och vin som måltidsdryck och vi provar och diskuterar och jag tycker att alla våra ungdomar har ett sunt förhållande till alkohol.

Det här har varit rätt för vår familj, tycker det är viktigast att man själv är helt på det klara med vad man gör och varför. Det är viktigt att aldrig hyckla om alkohol.

Jag har inget emot att det dricks ett glas vin eller en öl till maten, däremot vet jag inte om jag själv skulle dricka någon alkohol i min dotters sällskap. Inte än på länge i alla fall. Jag känner verkligen inget behov av det och tycker egentligen att det är väldigt onödigt, särskilt när jag delammar fortfarande. Och jag saknar absolut inte smaken, det finns alkoholfria alternativ som passar minst lika bra till maten eller sällskapsdryck enligt mig. Jag avstår mer än gärna alkohol för dotterns trygghet.

Själv så kommer jag inte att ha nolltolerans hemma mot alkohol. Kan folk inte bete sig som folk så visst, då är de inte välkomna runt mina barn, men alkohol på städat vis ser jag inga problem med. I både min familj och min sambos familj har vi bra relation till alkohol. Det är alltid typ hälften av sällskapet som är nyktert då vi inte är stordrickare och ingen hetsar varandra om nubbe. Jag är inte orolig faktiskt.

Har inte heller problem med små mängder alkohol runt barnet. Jag tar gärna ett halvt glas vin när jag och dottern lagar mat någon gång då och då och killen tar en öl till maten.

Vi har ingen nolltolerans till alkohol, men det gäller en öl eller ett glas vin. Fylla tolererar vi inte. Någon av oss ska också i alla lägen vara i skick att köra och avstår därför. Man vet aldrig om något händer och man måste ge sig iväg. Mina föräldrar har aldrig varit så berusade i min barndom att jag märkt det. Visst har dom tagit ett glas vin eller en öl som måltidsdryck, men aldrig för att bli full eller ens berusad. Som vuxna har vi syskon ocj mina föräldrar kunnat ta ett par öl och bli lite berusade ihop, men runt barn gäller fortfarande nolltolerans. Det har aldrig varit fylla och det är jag glad över. Min dotter ska aldrig behöva se oss fulla. Däremot tror jag, som med mycket annat, att ett sunt förhållningssätt till alkohol inte skadar. Jag lär henne hellre att alkohol kan drickas utan fylla av vuxna. Jag kommer däremot aldrig köpa ut. Bjuda lite hemma däremot kan jag göra när hon blir lite äldre.

Då så gott som alla mina högtider har involverat en otrevlig och kraftigt berusad förälder så är jag starkt emot att inta alkohol vid högtider (speciellt jul) när mindre barn är med. En nubbe till maten eller ett glas vin möjligen men där går oxå min gräns. Fylla, barn och högtid går enligt mig inte ihop. Däremot tycker jag att det kan vara bra att barn för vara med ibland när vuxna dricker måttligt så att de redan från barnsben vet att man kan dricka utan att bli full och otrevlig, men under förutsättning att det finns någon vuxen som har ansvaret för barnet och kan ta med det därifrån och någon har fått sig för mycket. Min svärmor dricker ganska mycket och kan även hon bli ganska på och otrevlig, har gjort det klart för min gubbe att vi inte ska vara där med våran son när hon börjar bli så full. Men att barnet får vara med när ansvarsfulla vuxna tar ett glas eller två till maten har jag inget emot.

Vad skönt att höra att ni är så många som tänker så ansvarsfullt runt alkohol. Tycker att det #9 skrev om att det är viktigt för barnen att se vuxna dricka utan att bli fulla kan vara viktigt för att få en sund inställning till alkohol!

En grej jag kommer att tänka på när jag läser detta, varför tror ni att så många av oss har dåliga barndomsminnen som involverar alkohol? Typ en full pappa eller mamma eller släkting osv. Varför tycker de att det är helt okej att dricka sig full runt sina barn?

#10 Min pappa har ju ett beroende och har aldrig kunnat erkänna att han gör något fel. Alltså tycker han inte att det är ett problem, det har varit hans ursäkt. "Man ska väl kunna dricka en öl?" har han alltid tyckt. Ja, men då hade han inte räknat med starkspriten han tagit i skåpet under kvällen. Och så vart han full igen. Så det är ju en alkoholist som förnekar att det över huvud taget finns ett problem, och "jag är inte full" var ett vanligt uttryck från hans sida. Och det är ju lätt att fortsätta med nåt som "inte är fel". Så det var hans ursäkt i alla fall.

Nu är jag själv absolutist men jag skulle aldrig dricka framför dottern, eller något annat barn.

Min egen pappa var alkoholist och dog pga det dagen innan jag fyllde 21 och jag vill inte att andra ska behöva utstå det jag fått utstå.

Skulle jag mot förmodan börja dricka nån gång så skulle det inte vara inför barn

edit: alkohol är dessutom totalförbjudet hemma då inte bara jag (som har lite slappare inställning till alkohol numer jämfört med förr) utan även min man hade en alkoholiserad far och hans far var mycket värre så bara lukten av alkohol drar upp dåliga minnen hos båda

Vi dricker sällan och är det att vi dricker så är det till maten. I alla fall när barnen är med. Barnen har varit med på fester där andra vuxna har druckit mer men för mig är det ganska enkelt. Precis som med allt annat så tror jag att barn gör mycket som sina föräldrar om man har en bra dialog med dem. Sedan vet jag att de ändå kan hamna snett osv, men då får man jobba med det. Har kompisar som aldrig druckit men vars barn har problem med narkotika.

Att låta barnen smaka lite hemma är inte förbjudet och det kommer vi att tillåta när åldern kommer till det. 

Vi avstår också ofta från att dricka även när det finns tillfälle att göra det och visar därmed att vatten går lika bra som en öl eller ett glas vin. Jag tror det är viktigt att man avdramatiserar det men också att man informerar om vad det kan göra, och varför man t.ex. inte kör bil efter en öl eller ett glas vin.

Jag tänker som #8 att gränsen går när man inte bör köra bil. Nu är vår dotter bara 8 månader gammal, men jag har tyckt det varit okej med t.ex. ett glas till maten på helger/middagar/helgdagar osv. Min man kan förvisso även ta en whiskey någon kväll. Det ser jag inte som något problem, men jag vill inte vara full framför mitt barn. Förstår alla som har nolltolerans.

Ser inga problem om någon vill drick ex ett glas vin eller en öl. Personligen är jag väldigt lättpåverkad så jag kommer ej dricka med min dotters närvaro. Min sambo dricker ej alkohol

Vi var flera barn i vår vänskapskrets som var med när våra föräldrar drack ibland under 80/90talet. Vi har ett litet gäng dom älskade kvartersfesterna. Det var förstås inte kul om någon vuxen blev asfull men att det var fest var mest en rolig grej och tillfälle för oss barn att få tillgång att leka i grannarnas trädgårdar och hus :) att det har alkohol inblandat brydde vi oss inte så mycket om. Vi dricker ibland ett glas vin/cider/öl men oftast blir det så att vi tar den drickan när barnen gått och lagt sig. Ingen fylla med barnen medverkande men ett glas då och då ser vi inte som något tabu.

Inte läst alla kommentarer!

Jag tycker det beror lite på. Jag har aldrig farit illa av att mamma druckit vid högtider för det har aldrig handlat om mer än 1-2 glas och hon har aldrig blivit full eller så att hon förändrats överhuvudtaget. Detsamma gäller med övrig släkt. Så vet man med sig att det faktiskt stannar vid ett glas vin eller en öl så tycker jag inte det är något fel med att man kör på nåt sånt t:ex vid jul eller nyår etc. Det viktigaste enligt mig är väl att man inte försämrar sitt omdöme eller att man tappar förmåga att reagera/agera om något skulle hända, t:ex att barnet ramlar eller sätter i halsen eller vad det nu kan vara.

Däremot förstår jag såklart de som väljer att aldrig dricka när barnen är med pga egna dåliga erfarenheter med alkohol. Jag har en vän vars pappa var alkoholist och han såg honom aspackad och nerspydd och halvnaken liggandes på vardagsrumsgolvet. Så det är ju väldigt förståeligt att han aldrig har och aldrig vill ens ta en öl när hans barn är närvarande.

Hemma hos oss dricker vi inte alkohol. Om vi är bortbjudna eller det är något speciellt så kan min sambo ibland ta en öl men det är sällan och ofta inte mer än en. Jag personligen föredrar den alkoholfria ölen och tar hellre en sån på nyår eller till maten. När vi är bortbjudna så förekommer det ju alkohol och folk dricker på middagar osv, men vi har inga vänner eller familj som dricker sig packade på en middag osv, skulle något sånt hända skulle vi ta med sonen där ifrån bara.

Jag och min pojkvän fick vårt 1:a barn för några månader sen och vi kom in på detta om att dricka alkohol hemma runt våran bebis och vi kom på att vi har helt olika syn på alkohol runt barn tyvärr…😥 Han tycker att alkohol är ingen fara att ha hemma eller att dricka runt barn om man dricker lagom och inte blir påverkad. Men jag har vuxit upp med en alkoholist pappa och har en hat relation till alkoholen och vill inte ha sånt i mitt hus eller att den ska drickas runt mitt barn. För jag är uppvuxen med att en öl blir alltid fler och min kille är fd partygubbe så jag vet att han kan lätt hälla i sig lite mer om han får suget. Just nu lever vi utan alkohol i hemmet och runt vår dotter men min kille tycker att jag bara överdriver med detta "alkohol förbud" fast jag har sagt att han gärna får dricka men han får sova hos någon polare då jag inte vill att han hanterar eller är nära bebisen i berusat tillstånd.

Jag dricker inget privat. Jobbar med alkohol så jag har sett vilka skador det kan orsaka.

Men många av er pratar ju ändå om extremfallen och alkoholister. Det är nog ingen i tråden som tycker att barn ska behöva vara runt fulla människor. Det ser jag som en självklarhet. 

Däremot kan jag se eventuella problem om man har total nolltolerans. Såklart ska man inte dricka om man inte vill, inte det jag menar, men jag ser att det kan bli problem med en strikt hållning när barnen blir äldre. Jag tar för givet att dottern kommer försöka bli full i de tidiga tonåren och att hon kommer försöka dölja det för oss. Precis som vi själva gjorde i den åldern. Har man då en lite mjukare inställning så öppnar det upp för att kunna prata om det. 

Jag kunde prata om alkohol och droger på ett bra sätt med mamma, och de samtalen fick mig att hålla mig borta från droger och mängden alkohol låg på en ganska låg nivå. Hon var aldrig dömande och valde att ha en kommunikation istället för att förbjuda. Hade hon förbjudit hade jag bara smugit bakom ryggen på henne ännu mer och druckit större mängder.

Vi har absolut inte nolltolerans, nu är jag gravid med nummer två men annars tar jag gärna en kall öl på sommarn tex eller ett glas vin en fredagkväll. Maken tar gärna en öl till maten och kan även ta en öl till chipsen på lördagkväll, ingen big deal.. Ingen av oss är uppvuxna med familj/släkt som har problem med alkohol utan det har väl alltid varit en mer avslappnad attityd men absolut inte ansvarslös! Jag håller med #21 tänker i samma banor, jag vill kunna föra en dialog med mina barn när de blir tonåringar och garanterat kommer vilja smaka och smyga med det, jag vill att om de skulle dricka och börja må dålig ringer hem och ber oss komma. Sen är det klart att jag inte vill att man 15åring är ute och festar men smaka kommer de göra och inget vet hur man reagerar första gången då ska de veta att mamma och pappa blir inte vansinnigt arga och skäller ut mig efter noter utan att de vågar ringa, sen kan vi prata om det dagen efter utan otrevligheter. Vi har slla varit unga och tror de flesta ungdomar frestas till att testa, då har man en viktig roll som förälder att upprätthålla en god kommunikation kring alkohol med sitt barn. Kanske någon tycker jag verkar vara en ansvarslös mamma men nej så är inte fallet. Vi har inte barn med på FESTER i den bemärkelsen att man vet det kommer bli fylla, men en nubbe till sillen, en öl till maten eller ett glasvin till chipsen är för oss helt okej. Och vi dricker aldrig båda två samtidigt och det beror inte bara på barn utan för att vi bor ute på landet och att färdas med bil är ett måste och någon av oss måste alltid kunna köra.

Liksom #16 så var vi ofta med på fester när vi var barn och vi tyckte det var väldigt roligt. Senare när vi blev ungdomar så var vi ofta med och hjälpte till på större tillställningar mot dricks. Blev ofta tusenlappar att dela på i slutet av kvällen.

Folk blev för fulla ibland, men mina föräldrar har alltid haft en öppen dialog med oss och pratat om det. De berättade att de tyckte det var tråkigt att deras kompis hade blivit så full under kvällen och så pratade man om det i så fall. Det resulterade i att när vi blev äldre så kunde vi sedan prata om våra alkoholvanor, och var det någonting som hade hänt kvällen innan så kunde vi prata med våra föräldrar och bolla med dom.

Jag tror att föräldrar som gömmer sitt alkoholintag får barn som gömmer sitt alkoholintag.

#22 Jag skulle inte bli arg, snarare besviken, ledsen och rädd. Jag har redan förlorat min pappa till alkohol jag vill inte förlora min dotter till den också.

Tyvärr kommer hon ju prova, hon har inte samma erfarenheter som jag eller min man så hon kommer inte förstå faran med det.

Det är synd att så många här inne är emot nolltolerans. Men så är det ju med alkohol, jag har blivit hotad att bli tvingad i alkohol med våld tex. Att vara nykter är inte accepterat i Sverige 😕

24# Jag är inte emot nolltolerans, de som har nolltolerans har det av en anledning. Vi har inte nolltolerans av en anledning också men det betyder inte att jag vill/tycker det är okej att mina barn dricker som minderåriga för det. Jag blir också besviken om de skulle prova på alkohol tidigt men jag tror att skrämsel och hårt dömande kan göra saken värre. Har men en öppen dialog om alkohol och droger för den delen också med sitt barn så tror jag det gynnar för framtiden när de ska ut och prova sina vingar och lära av sina misstag, för de kommer de göra.. Jag förstår att du inte vill förlora din dotter till alkoholen och jag förespråkar absolut inte alkohol till minderåriga, men att tysta ner och bara köra på nolltolerans tror jag kan leda till att barnen kommer dölja saker och det kan bli sju resor värre. Sen kommer vi upplysa våra barn om vad alkohol kan göra med en människa att den faktiskt både kan förstöra liv och ta liv men att den också inte alls behöver förstör liv, jag försöker hellre lära dom att ha en sund inställning till alkohol än säga att de inte får/ska dricka. Vill de aldrig dricka så är det absolut mer än okej men vill de dricka så försöker jag hellre lotsa in dom på ett "hälsosamt användande av alkohol".

#24 nej, det är ju märkligt… Är man nykter är man konstig och är man dessutom nykter frivilligt utan att behöva köra bil är man ännu märkligare och då tjatas det direkt om att man ska dricka. Jag dricker absolut alkohol men väldigt sällan även om jag innan jag fick barn ofta var på ställen där folk drack. Som tur var så var jag nästa alltid chaufför men det är jämt ett sådant tjat om att man ska dricka eller varför man inte dricker… :-( Sitter jag på en fest där folk sitter och tjatar på en stackar som säger att dom inte vill ha mer alkohol så blir jag faktiskt arg och säger ifrån, det är ju förjävligt rent ut sagt! Nu spårade jag iväg lite, ber om ursäkt, men ville ha ut det där när det ändå var på tal.

#24 Jag är absolut inte emot nykterhet! 🙂 Jag tror inte att det finns någon här i tråden som är emot nykterister. Det är väl bara själva förhållningssättet till alkohol kring barn som diskuteras, och är man heltidsnykter så har man inte det "problemet" att ta ställning till.

Min egen pappa är från ett alkoholisthem och jag är således andra generationen efter alkoholism (som din dotter). Jag har stor respekt för alkohol och var nykter länge efter att mina vänner började.

Men det här är väl lite som med allt annat inom föräldraskapet, man kan inte göra rätt. Vi har alla olika erfarenheter och olika saker vi tycker är viktigast att ta ställning till. Man får komma ihåg att de allra flesta av oss menar väl och gör så gott vi kan. 🙂

Hur får du det till att vi är emot nykterhet? Det är inte det vi säger. Jättebra om man inte vill dricka, men förhållningssättet gör det förmodligen svårare för en öppen diskussion med barnet. Om barnet vet att föräldern blir såååå besviken och ledset och rädd så tror jag inte att barnet vågar prata öppet med föräldern.

#28 Många skriver som om det är negativt att inte dricka inför barnen. Visst inte alla men många.

Min pojkvän fick lov att dricka öl hemma när han var 14. Första gången jag hälsade på hans familj satt hans mor och syster med varsin balja vin. Större glas har jag aldrig sett. Hon var 16 då, men blev bjuden hemma sen 15. De fick inte lära sig några gränser alls om alkohol. På hans inspark drack han så mycket att han hamnade på sjukhus för alkoholförgiftning. Visst, det kan hända om man är ovan vid alkohol. Men jag är säker på att det hade varit mindre risk att det skedde om de hade brytt sig från början. Då tycker jag det är tusen gånger bättre att vara striktare, än att vara som hans slappa föräldrar…

Har haft många vänner som inte dricker alls. Ser inget konstigt med det. Det ärmförstår väldigt tråkigt med dessa påtryckningar om att alla alltid måste dricks en himla massa. Hade själv ett par år i 20års åldern då jag knappt drack något alls. Tjatades flitigt, vilket jag inte upplevt i andra kretsar än den jag var i då. Måste ju kunna acceptera varandras val gällande alkohol. Noll tolerans är väl jättebra om man vill ha det själv, dock ser jag som Sarah ett problem med att endast skamfylla och skuldbelägga barn som provar att dricka just för att det lätt leder till ett hemlighållande. Jag har aldrig mörkat för mina föräldrar när och att jag druckit. Detta har även gjort att när min mamma bett mig att inte ta en droppe så har jag inte heller gjort det. Många tyckte att hon var blåögd, men hon kunde faktiskt lita på mig och där ljög jag aldrig!

Oavsett vad ni i tråden tycker så har tlover rätt i att nykterister ofta får hot om att få "alkohol nedtryckt i halsen" eller klagomål om att de är "tråkiga". Jag är inte nykterist men jag dricker i stort sett aldrig (har kanske druckit 5-10 små cider sedan jag fyllde 18 för 4 år sen) och jag får höra samma sak.

Tror dock också att ni har en poäng i att inte vara fördömande osv men det tycker jag inte behöver ha någonting att göra med huruvida ena föräldern är nykterist eller inte. Vissa har alkoholister som föräldrar och dricker ändå (MÅTTLIGT) framför sina barn, så varför skulle inte nykterister kunna prata om för- och nackdelar på ett neutralt sätt med sina barn? Bara för att nykteristen inte dricker betyder det ju inte per automatik att ingen omkring denne får dricka.

#30 Fy, vad hemskt. Jag har för mig att jag läst någonting från Systemet någon gång om någon undersökning som visar att barn som får alkohol hemma oftare dricker mycket ute jämfört med de som inte får det hemma? Jag vet inte och orkar inte googla, men någon kanske känner igen det.

#32 Poängen är inte huruvida föräldrarna är nykterister, poängen är hur man sköter nolltolerans hemma. Visar man barnet att man blir besviken och ledsen om de vill prova/ provar alkohol så kommer barnet knappast prata om det med föräldern. Gör man det till en jättestor grej, ja då blir det också mer lockande. Att bjuda hemma är inte heller samma sak som att ha en mer förlåtande inställning till alkohol. Man kan vara ödmjuk i sitt sätt att hantera alkoholen runt barnet, utan att hälla i dem litervis i hemmet.

#33 Ja, det förstår jag! 🙂 Jag reagerade snarare på att det kändes som att tlover blev bemött med tvivel för att "JAG är ju faktiskt inte emot nolltolerans!".

#33 Bara för att det är poängen  för dig behöver det inte betyda att det är det för alla. Vissa får det att låta som om det är oansvarigt att inte dricka i hemmet 😮

Oavsett om man själv dricker eller inte så kommer man inte ifrån att behöva prata med barnen om alkohol. Ser de inte alkoholen hemma, kommer de att se den bland sina vänner. Det är nog ofrånkomligt även om det såklart finns de som har vänner som inte heller dricker. Men i skolan (på fester eller sommarparty) kommer man att se någon som dricker.

Men, som jag tror alla är inne på: Oavsett om man själv dricker eller inte gör det, eller gör det inför eller utom synhåll från barnen så måste man ju ändå prata med dem om det.

Jag tar inte för givet att mina barn kommer att försöka bli fulla. Men, jag skulle bli överraskad om de inte någon gång ville smaka. Och, jag skulle inte bli överraskad om de någon gång blev fulla.

Jag fattar inte grejen med att många räknar med att deras tonåringar ska dricka. Räknar ni med att de ska röka på också? Har ni öppet förhållningssätt till det också? Säger ni: om du börjar ta amfetamin så ska du veta att vi finns för dig, trots att vi blir besvikna. Ja, ni kan säga att jag går till ytterligheter men helt ärligt, vad är skillnaden? Är man under 18 ska man inte dricka och inte tänker jag utgå från att min dotter kommer göra det. Jag utgår från att hon gör som jag uppfostrar henne. Visar jag att alkohol är ingen norm och istället är normkritisk, även i mitt eget förhållningssätt så tror jag det är stor chans att mina barn går samma väg. Sedan kan jag på annat sätt få mina barn att känna att de kan gå till mig oavsett utan att öppna upp för att de kommer dricka. Varför har ni inte samma förhållningssätt till knark? Det är också förbjudet och inget man vill att de ska ta men risk finns alltid. Hoppas ni förstår hur jag menar.

#37 Undrar samma, båda är droger och båda är olagliga för de under 18.

Alkohol är lagligt även under 18 år i 'slutet sällskap', det är däremot olagligt att sälja till minderåriga.

#39 Det var något nytt för mig. Totalt galet om du frågar mig. Men då gäller nog inte tonårsfester ändå

#40 Håller med. Det är lagligt med tonårsfester om det finns någon över 20 som bjuder på det på plats antar jag. Annars inte. Den som bjuder på alkoholen måste finnas i sällskapet så att säga.

#37 Med ett öppet förhållningssätt betyder det inte nödvändigtvis att man räknar med det, det handlar mer om att ha ett bra förhållande med sin tonåring och att hen ska våga ringa hem om något händer. 
Jag hoppas på att sonen kommer våga avstå alkohol när han är minderårig, men grupptryck är en stark kraft och jag kan inte bestämma vilken typ av kompisar han har. Mitt mål är att uppfostra honom till en stark och självständig individ som är medveten om riskerna med olika val och som vågar ta rätt beslut. Samtidigt vet jag hur svårt det är att motstå kompisarna och om han dricker vill jag att han ska känna att han alltid ska kunna ringa hem till mig och be mig att hämta honom.
Är tonåringen rädd att komma hem till världens utskällning är det inte säkert att den vågar höra av sig eller vågar berätta om eventuella problem, och vet man inte som förälder så är det svårt att hjälpa till. För min del gäller detta alkohol, rökning, droger eller vad som helst. Jag vill uppfostra honom till att kunna ta rätt beslut, men om han tar fel beslut vill jag kunna vara där och hjälpa honom. 
Förstår du hur jag menar?

Din fråga: "Säger ni: om du börjar ta amfetamin så ska du veta att vi finns för dig, trots att vi blir besvikna. " Ja, varför inte? Jag vill kunna vara där för min son oavsett hur urkassa beslut han tar. Självklart gör jag allt i min makt för att förebygga, men för mig handlar det förebyggande arbetet mycket om att bygga upp en bra relation, att han ska känna att han alltid har minst en person som alltid är på hans sida, snarare än stenhårda förbud och hårda ord. Däremot kanske jag inte skulle uttrycka mig exakt så, då jag inte vill använda mig av "hot om besvikenhet" eller vad man nu säger. 
Jag kanske snarare skulle uttrycka mig: "Om du börjar ta amfetamin eller vad du än gör i livet så finns jag alltid på din sida. Men jag hoppas att du tar rätt beslut för din egen skull, för att du ska undvika att hamna fel i livet. För mig är det otroligt viktigt att du mår bra!" Eller nåt liknande, föregått såklart av pratande om hur man blir påverkad av alkohol, rökning och droger, från när han kommer upp i åldern där sådant börjar bli en risk.

Nu är detta för mig helt i teorin, min son är bara 8 år än så länge, men det är så här jag hoppas kunna hantera det när han är i tonåren.

Jag har handlat mot mina barn som jag hade velat att mina föräldrar skulle varit mot mig. Jag hade sluppit mycket skit, oro och elände om jag kunnat vara mer öppen med dem och prata om både alkohol och tobak. Inte bara mött misstänksamhet och avståndstagande.
Jag tror jag hade haft en annan inställning som ung då. Kanske hade jag sagt ifrån och inte velat göra som alla andra bara för att jag trodde det skulle vara så. Då var jag ändå en rätt egensinnig ung dam.

#39, 40, 41 Nja, det är inte ok att någon över 20 köper ut och bjuder till ett gäng under 18 på en "tonårsfest". Det är dumt att "anta" något om man säger att det är rätt. Det blir lätt fel då.

Det handlar om att en person som är i äldre tonåren skall kunna smaka i t.ex. föräldrars sällskap. Alkohollagen 9§ 3 st:

"Det är dock tillåtet att bjuda den som inte har uppnått föreskriven ålder på en mindre mängd alkoholdryck under förutsättning att förtäring sker på platsen och under ordnade förhållanden samt det med hänsyn till den unges ålder och utveckling och omständigheterna i övrigt framstår som försvarligt. På serveringsställe gäller dock den åldersgräns som anges i 7 § andra stycket."

Och så att ingen missar det; På näringsställen (restauranger, pub osv) så får man som 18-åring beställa alkohol. Annars är det 20 år som gäller. Det innebär också att man (utöver ovanstående) inte får köpa ut  till eller bjuda på en 19-åring.

Alkohollagen är också väldigt tydlig med ansvaret för den som på t.ex. en pub säljer. Den skall ha uppsikt över den som köpt. Det har man dock sällan, och skulle man kunna bevisa det så kan alkoholtillståndet riskeras.

Oavsett vad det är för åldersgräns på stället som säljer alkohol är det också den som säljer alkoholen som ansvarar. Det finns exempel på att en personal har sålt ett glas vin till en 17-årig flicka och fått böta drygt 10.000 kr (har jag för mig det var, kan slå på någon tusenlapp).

#44 Ah okej men då är det utrett. :)

37# Narkotika är olaglig varesig du är 15år eller 55år. Alkohol kan du köpa dig på krogen vid 18år och på Systembolaget vid 20år för mg blir det en viss skillnad. Men som svar, ja jag skulle stötta mina barn ifall de provade narkotika eller blev fast i träsket. Skulle aldrig vända dom ryggen, men jag skulle inte uppmuntra det lika lite som jag skulle uppmuntrar dom att prova alkohol som minderåriga. Tobak också för den delen. När jag säger att jag räknar med att de kommer prova alkohol så utgår jag från mig själv, nyfikenheten jag kände som tonårig. Jag hade turen att ha en lätt och öppen dialog om sådan med mina föräldrar så det blev inte sträckbänken och hårda förmaningar och skäll så öronen trilla av när jag provade en cider som 14 åring. Det var inte nöjda och vi pratade om det de förklarade igen vad för risker som finns om man dricker sig berusad etc. Jag var alltid trygg med att de aldrig är längre än ett telefonsamtal bort oavsett vad jag gjort. Men nej jag blir inte förvånad om de ringer en dag och har druckit och vill bli hämtade, eller om de skulle komma hem och lukta cigarettrök. Jag skulle inte tycka om det och klappa dom på axeln men jag skulle heller inte köra martyrskola. Kommer de hem eller jag får ett samtal om en påtänd unge så tar jag det då och jag skulle inte tycka om det heller men jag skulle då absolut inte vända barnet ryggen pga ett dåligt val. Förstår inte varför det måste vara antingen eller? Bara för att vi inte har nolltolerans på alkohol får ni oss att framstå som dåliga förebilder, och försöker vända det till att vi tycker ni är dåliga som har nolltolerans? Har inte läst någonstans i tråden att det inte är accepterat eller att någon klankar ner på nolltolerans. Vi gör alla val och väljer att uppfostran utefter våra egna erfarenheter, min metod innefattar inte nolltolerans av alkohol runt barn men inte är jag en dålig förälder för det! Jag respekterar de som har nolltolerans fullt ut men då kräver jag samma respekt över mitt val tillbaka, jag ser inget fel i nolltolerans men jag ser heller inget fel i att brukar måttlig mängd alkohol i barns närhet heller. Kraftig fylla och rejäl fest är SJÄLVKLART inte lämpligt för barn att delta vid det tror jag alla är rörande överens om. För mig är det en jäkla skillnad på en brakfest och en öl till middagen.

Vad är alternativet till att inte stötta sina barn om de hamnar på glid? 🤔 Slänga ut dom?

#47 Det är definitivt ett alternativ, jag har flera vänner som har råkat ut för det. Dock inte pga alkohol, utan snarare för att de hade dåliga betyg = ingen middag eller få sova ute. Lite OT, men ja, det är ett alternativ som föräldrar använder.

#48 Jag vet att det förekommer, det var en retorisk fråga. 🙂 Det jag menade var att det är väl självklart att inga vettiga föräldrar slänger ut / fryser ut sina barn som bestraffning.

Det är klart det är stor skillnad på alkohol, som för det första är lagligt från 18 år och för det andra konsumeras öppet i diverse olika sammanhang, och droger som är olagligt och sällan man kommer i kontakt med. Jag har varit på otaliga fester i mitt liv men aldrig stött på droger, mer än något röka vid enstaka festivaler. Alkohol däremot stöter man på överallt näst intill hela Tiden. Båda saker är förstås viktigt att prata om, annars skulle skolan inte ha ANT dagar där detta diskuteras. Och självklart skulle jag försöka stötta och hjälpa mitt barn även om hen provar droger. Jag skulle inte vända mitt barn ryggen.