Jag vet faktiskt inte hur jag ska ställa mig till detta, framförallt inte eftersom jag inte har någon koll på hur det ser ut med väntetider och tillgänglighet på sjukhusen för barnens sjukdomar.

Har hittills själv varit förskonad.

Men - utan att ha läst på länken - det känns fånigt att behöva teckna en försäkring i förväg, om det är det som är meningen, för att få vård på ett privat barnsjukhus när det faktiskt finns offentliga. Och om man inte har försäkringen den dag man kanske hade behövt den, då står man där med skägget i brevlådan. Samtidigt som det skulle kunna vara helt bortkastade pengar.

Kanske tur man bor långt ifrån huvudstaden, så man slipper fundera på saken.

Jag blir så ledsen över att det ska behövas… tycker det blir mer och mer privata sjukvårdsförsäkringar i det här landet, och jag kan förstå att de som har råd tecknar sådana. Men samtidigt blir man ju ledsen… är inte alla liv värda lika mycket, liksom?

Men samtidigt blir man ju ledsen… är inte alla liv värda lika mycket, liksom?

Jag kan bara instämma.

#2: Förstår inte hur värde på liv kommer in i ekvationen?

Som jag ser det tjänar alla på detta. De som har råd med sin försäkring får vård snabbare. De som föredrar offentlig sjukvård får kortare köer och vård snabbare. Då kanske vi kan rädda fler liv, fattigas som rikas.

Det låter som att man tycker det är dåligt och orättvist med Taxi för att rika kan ta sig fram snabbare än de som åker buss.

Men jag håller med Pernilla om att det är tragiskt att det behövs. Med ett socialistiskt parti som i princip oavbrutet varit vid makten i ett sekel, tycker man att alla skulle få den vård de behöver direkt. Men tyvärr har de misslyckats med det. Därför finns det ett sug efter bättre fungerande alternativ.

Så länge det inte urholkar den offentliga sjukvården tycker jag dock att det enbart är positivt med privata alternativ. Och jag ser inte varför det skulle göra det.

För övrigt tycker jag det är konstigt att detta får så mycket uppmärksamhet, främst då negativ från vänsterhållet. Det är rätt sällan man hör något negativt om vare sig S:t Görans sjukhus eller Sofiahemmet. Två utmärka privata sjukhus.

// Johan

#4 Jo, men som systemet ser ut idag är det ju de facto så att har du pengar och privat sjukvårdsförsäkring går det snabbare för dig att få vård, vilket innebär att du har större chanser att klara vissa sjukdomar.  Det är det jag menar med värde på liv, och det vet du, och du är minsann ute efter att provocera. :)

Jag kan också tänka mig privatisering i viss mån på det sättet att jag tror att mindre enheter där de anställda känner större delaktighet i hur det går för sjukhuset är bra för både patienter och anställda. Men jag vidhåller att patientvården ska betalas av statliga medel a la vårdpeng.

Jag tycker det är naivt att hävda att bara för att vissa försvinner ur vårdköerna för att de har köpt sig plats någon annan stans  så går det snabbare för andra att få vård. Det är ju ändå så att anslagen till vården kommer sig av hur många patienter man har. Det är ju inte direkt så att sjukhusen skulle få stå halvtomma och läkarna skulle få oändlig tid att ägna åt sina patienter för att de blir färre.

Man kan inte jämföra sjukvård med taxiåkande. Livet är ingen jäkla motorväg.

#5: Om antal patienter stod i direkt relation till hur många som behövde vård hade vi inte haft några köer alls. Så uppenbarligen fungerar ditt alternativ inte ett dugg bättre.

Jag tycker det optimala hade varit att det finns privata alternativ, som t ex Captio S:t Görans och Sofiahemmet, men att man använder sina landstingspengar även hos dessa sjukhus. Det borde inte spela någon roll om jag åker till Danderyd eller till Örebro för att få vård om det finns överkapacitet på det ena eller andra stället.

På så sätt skulle man få lite det bästa av två världar. Man har det privata som de facto leder till större engagemang och effektivitet hos anställda och ägare, men man har det statliga i form av kontrollfunktioner, rättvisa och skattefinanserad sjukvård.

Trodde aldrig jag skulle säga det, men idag skrev faktiskt Anna Sjödin en bra krönika Metro. Den gick ut på att med tanke på hur försäkringsbolag är bara man fått en repa i sin bil eller vattenskada i sitt badrum, så vill man nog inte ha med dom att göra när man blir sjuk. Hos försäkringsbolagen tror jag risken för vinstintresse framför syfte är mycket större än hos en läkare som faktiskt valt sitt yrke för att hjälpa sjuka, inte i första hand för att bli rik.

#5 a) Jag har inte hävdat att det fungerar som det är idag, jag hävdar bara att det inte stämmer att kvarvarande patienter skulle få det bättre om några köpte sig vård på andra ställen eftersom anslagen är beroende av antalet patienter. Ingenstans har jag hävdat att anslagen idag är tillräckliga. Snarare tvärsom.

b) Vadå "ditt alternativ är inte ett dugg bättre", det är ju "mitt alternativ" du själv beskriver i ditt andra stycke. Vi tycker ju samma. Tycker du att ditt eget förslag är dåligt menar du??? :)

#2. Jag ser inte problemet. Om man inte tycker att den sjukvård som landstingen erbjuder uppfyller ens krav så skall man väl själv få välja om man vill ha privat sjukvård. Det är väl individens val eller vill du förbjuda privata sjukhus?

Eddie

#8 Nej. Men jag vill att de ska finansieras på så sätt att staten betalar för patienten. Sedan ska du som patient kunna välja var du vill ha din vård. Jag tycker det är märkligt om de som har mer pengar ska kunna gå före i vårdköerna pga privata sjukförsäkringar etcetera  - det blir en konstig människosyn. Observera att jag inte argumenterar för att alla ska ha det lika dåligt - jag vill att alla ska ha en bra sjukvård. Det är mycket som behöver göras för att den sjukvård som finns idag ska fungera optimalt.

Jag tycker själva idén är god men samtidigt så är jag lite "orolig" i detta med att det drabbar barnen. Okej om vuxna betalar för privat vård men just barnen - det känns lite som om alla är lika mkt värda att få tex. snabb sjukvård o slippa vänta i vårdköer oavsett var de kommer ifrån för samhällsgrupp o hur föräldrarna har råd eller inte med privat sjukvårdsförsäkring…

Men skulle jag gå till mig själv och att jag bodde där man får vänta i all oändlighet med mitt barn för att öht få träffa en läkare om man ens får göra det skulle man nog se över detta. Helt klart. Hellre spara in på ngt annat och att man kan förlita sig på att bli omhändertagen den dagen det behövs. Nu har jag ingen större eller egentligen ingen erfarenhet av sjukvården själv här jag bor, men vad jag förstår så har vi långt ifrån dessa köer som de verkligen är i storstan - vilket jag är glad för.

Själva vården ska väl ändå vara detsamma inom landstingen som privata. Själv går jag hos privat tandläkare och ser ingen skillnad i behandlingen gentemot folktandvården mer äm kanske prislappen då o servicen.

Som jag ser det är inte problemet att privata vårdförsäkringar ger snabbare vård, utan att den allmänna vården inte är lika snabb.

Vänliga hälsningar

Niklas

#9 Jag förstår att du vill att alla skall ha det lika samt att sjukvården skall bli bättre. Ditt förslag med att staten betalar och du väljer vart du vill gå är bra. Där jag bor fungerar det så med primär vården där alla doktorer utanför sjukhusen är privata och där dom kollektivt förhandlar fram hur mycket dom får av staten per patient. Du väljer sedan vilken doktor du vill gå till.

Vår familj har haft samma familje doktor nu i 13 år. Eftersom han känner oss så blir vården mycket mer effektiv. Samma är det med specialister och laboratorier. Jag kan få tid hos doktorn samma dag om jag vill, specialist normalt inom 1-2 veckor och provtagning (blodprov, röntgen, MRI) samma eller nästa dag. Skillnaden är att dessa mottagningar är privata vilket gör att dom är mer effektiva än statliga.

Men jag har också en privat sjukförsäkring för mig och min familj. Den låter mig gå till ett privat sjukhus för operationer, dvs gå före i kön. Det är något som jag väljer att betala för. Den kostar mig ungefär 4000kr om året så dom flesta kan ha råd med det.

Eddie

#12 Jag instämmer i allt du skriver utom den sista raden. "De flesta" kan ha råd med det skriver du, för mig innebär det att problemet kvarstår. Det spelar ingen roll om det är tre eller trettio procent som inte har råd, så länge det är människor som inte har råd så fungerar inte systemet. Däremot har jag full förståelse för att man tecknar privata sjukförsäkringar som läget är idag.

Håller med Niklas, problemet är att den allmänna vården inte är lika snabb. Det tycker jag är tråkigt.