Gränsen är överskriden sedan länge. Din syster låter inte frisk. Dra en klar gräns som t ex inga utlagda bilder öht.

Jo jag tycker att du överdriver. Ett barn kan inte bli älskat av för många. Min svärmor gråter varje gång 11 åker därifrån/ de åker från oss, för att hon vet att hon kommer att sakna henne så mycket. 

Att du och systern har en speciell relation har ju inte med dottern att göra tänker jag.

Jag håller med #2. Var lycklig att hon älskar henne så genuint. Sen om du inte vill att hon lägger ut bilder är en annan sak men man kan inte bestämma hur mycket/lite någon ska älska någon, tänker jag.

Nej, ett barn kan inte vara älskat av för många men bara för att man älskar någon så har man inte rätt att bete sig hur som helst. Om Ts känner att det gått för långt så har det gått för långt. 

Har du försökt ta upp med din syster att du tycker att det blir för mycket?

Det är bara du som kan svara på om gränsen är överskriden eller inte. Du känner din syster och vet hur hon är, det gör inte vi.

Att hon vill ha dina saker kan ju ses som att hon beundrar dig och skulle vilja vara som du. Det är bara att säga " Just nu ska jag inte göra av med cykeln/ljuslyktan/tröjan eller vad det nu är men när jag inte vill ha den längre kan du få den" eller helt enkelt svara att den är köpt där och där och vill hon ha likadan får hon köpa det.

Sen att hon hellre pratar om din dotter än om dig tycker inte jag är så märkligt, mina svärföräldrar frågar i princip aldrig något om mig men om dottern frågar dom mycket.

Lägger hon ut bilder och du inte vill är det bara att säga till att nej, du får inte lägga ut några bilder offentligt på min dotter.

Men känns det olustigt för dig, vilket bara du kan avgöra så prata med din syster och berätta att du inte tycker om det. Hon tänker kanske inte sig för utan bara förutsätter att du tycker om att hon älskar ditt barn så mycket.

Jag tycker det är fint och inget barn kan älskas för mycket, men här låter det nästan som om hon vore "besatt" och det har inte med barnet i sig att göra, utan hennes beteénde. Antar att det kanske inte "går" att prata med henne om det, men försök och säg att det inte känns bra. Och om hon inte förstår, kanske ni ska ta ett uppehåll i era träffar?

Kan bara nämna att min mamma och svärmor brukar råka säga 'mamma' om sig själva till barnen (dock rättar de  ju sig själva och säger sedan mormor/farmor).

Däremot tillåter inte jag och min man att familj, släkt och vänner till oss laddar upp bilder på våra barn på facebook, instagram och allt vad det nu heter.

Svårt sånt här. Jag kan också bli lite "svartsjuk" på nåt vis, det är MIN bebis liksom. Men visst är det härligt att ungarna är älskade såklart!
Men TS, känner du att det blir för mycket och för "nära" så tycker jag du kan bromsa umgänget lite. Hon har kanske inte så mkt bra i sitt liv så detta betyder extra mycket?
Och att hon ber om att få grejer av dig, alltså bara lägg ner, är man 40 år kan man väl inte hålla på så?? Märkligt sätt.

Din systers relation till din dotter låter lite som min mosters relation till mig. Hon  kunde säga "hade det inte varit för dig hade jag varit död" eller "det är bara du i hela världen som förstår mig" och det var säkert fint menat men ett bisarrt ansvar att bära för ett litet barn. Har din syster inga egna barn så kanske din dotter fyller något slags tomrum i henne? Eller så är hon bara barnkär. Det är ju lätt att engageras i barn, de är ju roliga små filurer.

På något sätt så stärker det en ju att växa upp i ett samhälle av olika typer av mångfald och se människor med olika sätt att vara. Barn är ju dessutom rätt ofta bättre på det än vuxna. Jag tror inte att man ska "skydda" barn från människor som har problem med såna gränser som du nämner (dvs inte låta dem träffas) men man behöver ju inte låta dem umgås ensamma. Naturligtvis har du all rätt att vara tydlig med sånt som är viktigt för dig, t ex att ingen publicerar bilder på barnet på nätet eller vad det nu må vara.

(nu retar det säkert någon att jag skriver den här kommentaren anonymt, men jag vill inte att varken jag eller min moster ska kunna identifieras).

Jag minns att du haft en tråd tidigare där du nämnt en syster som va nära att tappa din dotter och sen berättar det för dig efteråt som om det inte va någon stor sak. Är det samma syster så förstår jag om du känner dig osäker på situationen. Jag kommer nog va väldigt beskyddande som mamma och va försiktig med vem som får hålla och hålla på med mitt barn. Men det är inget vi ska behöva ursäkta oss för eller känna att vi inte har rätt till att vara.

Fast det verkar vara en fin relation som din syster har till din dotter bara du inte blir orolig att hon har svårt att bedöma vad som är hennes roll och din roll. Om hon nu är speciell som du säger så kanske hon i all välmeningen tar med din dotter för att göra något roligt och inte tänker på att fråga dig om det är ok. Hon kanske inte förstår att hon gör något som är fel eftersom hon aldrig haft i sin tanke att skada din dotter eller göra dig rädd. Men nu kanske det är jag som överdriver. Du känner din syster bättre än någon här och det bästa är kanske att va öppen med hur du känner och skulle din syster fråga på allvar om hon kan få din dotter så måste du nog ta tag i det även om det är jobbigt.

Du säger att din syster är speciell och det låter väl som att hon kanske är lite lågbegåvad eller något åt det hållet, och att hennes beteende kanske är normalt utifrån vem hon är. Jag tror du får acceptera din syster som hon är eller markera för henne vad som är ok och inte för dig.

Att "jaga" bort vuxna ut ens barns liv för att man blir "svartsjuk" är ju verkligen att skjuta sig själv i foten. Visst om personerna är farliga för barnet, men släkt som vill väl… En dag kommer ni vara tacksamma för varje vuxen som vill finnas där. En bra förälder riskerar inte att bli utbytt av ett litet barn liksom. Att föräldrarna är viktigast kommer inte ändras bara för att övrig familj vill umgås och älska barnet.