Min teori är att han försöker dämpa min ångest för att börja jobba på måndag genom att vara så busig som möjligt. Än så länge gör han ett bra jobb ;p

Det är klart de slutar lyssna när någon tjatar, det gör ju vi vuxna också ;) Det bästa är nästan att sägs HUR de ska göra istället för hur de INTE ska göra. Tex "här, det är bättre att leka med den här saken istället för sladden för den kan vara farlig". Ge ett alternativ istället för att bara banna. De är så himla små vid ett års ålder att allt mer eller mindre är en lek :)

Jo, men det gör vi. Brukar alltid säga "nej, det är farligt att bita/dra" etc och sen sätter jag honom vid hans leksaker. Men då vänder han allt som oftast och gör om samma sak. Och just sladdar, där är det liksom nolltolerans.

Vi tänker att vissa saker är ok att göra för att bli av med spänningen runt det. Hon får leka med sladdar som inte är inkopplade ibland när vi är med, då har hon tappat intresset. Andra sladdar sätter vi fast så att det inte går att dra i dem. Samma med plastpåsar. Kontakter, istället för att säga nej nej, så har vi skydd. Hellre se till att miljön är säker än att trigga trots helt enkelt.

En ettåring förstår ju inte om man säger att det är farligt

Et ettåring förstår inte vad farlig innebär. Strunta i att banan helt och avled istället med rolig lek. Att bara sätta barnet vid sina tråkiga, redan utforskade, leksaker och prata om den spännande sladden gör det fortfarande kul och spännande med sladden. Lek med barnet och prata om vad barnet får leka med. "Titta här, ankan säger kvack kvack" osv. Om intresset för just sladdar är väldigt stort kan det vara kul att få en lös sladd att leka med för att få chans att utforska. Var då bara med och håll koll så inget fastnar runt halsen. Sen att gömma undan sladdar är ingen dum ide ;)

Vi har det likadant Sparven88. Det gäller att ha tålamod vilket inte är helt lätt alltid :)

Fast om barn får leka med en sladd, så säger ju deras logik att de får leka med alla andra sladdar.

#8 nej det gör det inte. Det säger att du får lov att leka med den sladden. Det i sin tur gör att barnet tappar i tredje och det avdramatiseras. Sen vad man gör med andra sladdar går att lära annat. Barn är inte så enkelspåriga.

…tappar intresse…

jodå vi har en riktig odåga här hemma just nu. INGET biter på honom, inte byteshandel eller lek heller. Passar man sig inte så bits han också, och slåss rätt i ansiktet..

Lockar man med något så slår han bort det, eller buttas, eller sparkar, eller bara totalignorerar… Vi har fått så många hurtiga råd att jag mest blir trött och grinig numera.

Vänta ni bara tills ni får 2åringar hemma som är riktigt utstuderande.. *sliter sitt hår*

Nej, vi har också försökt ALLT känns det som. Men jaja. Tålamod. Just idag känns det skönt att börja jobba igen på måndag…

#12 jag tycker iof att mycket har lugnat sig av så t där nu när han är 2 år. Det kanske beror på att man lyckats barnsäkra det som behövs? Hehe. Nä men visst händer det att han gör saker som man sliter sitt hår för. Men här handlar det nu plötsligt om att han drar fram stolen till diskbänken och leker med vattnet eller "ska bara" 😂

#14 j alltså, barnsäkert är det ju. Tänker mer på att ungen skiter fullständigt i ordet "nej" :P

#15 ja det gör min unge med. Förväntar mig nog inget annat av en 2 åring. Men tycker att det blivit lättare när man barnsäkrat ordentligt så behovet av ett nej inte är så stort. Försöker också oftast fokusera på vad jag vill att barnet ska göra istället, kanske därför det känns enklare nu.

Våra, både ettåringen och tvååringen, bara flinar eller garvar oss rakt upp i ansiktet när vi säger nej. Kvittar hur man försöker avleda, biter inte på någon av dem. Instämmer dock i att tvååringen är väldigt mycket mer utstuderad, han vet ju redan innan att han kommer bli tillsagd så han grejar en del i smyg. Inte som när han var strax över året och kom för att visa varje gång han lyckats sno åt sig en godis eller så, hehe. 

Ettåringen har lagt sig till med en oerhört irriterande, men ändå ganska gullig, grej. När vi säger nej tittar han på oss, kisar och avfyrar ett strålande leende samtidigt som han säger typ Uuuuhmmm. Blir galen :P

hmm…. min ettåring smyger hejvilt. Sitter han och ser konstig ut eller det är väldigt tyst, då är det fara på färde! han kan dessutom försöka avleda en med annat för att man inte ska märka vad han har hittat på!

Haha ja de har sina knep de där små. Jag gjorde misstaget att lämna min ettåring i köket under 30 sekunder. När jag kom ner igen, var det knäpptyst i köket. På golvet sitter sonen, och har vält ut soppåsen. Längst upp låg chipsen. När jag tittade på honom satt han och tuggade. När han såg mig skyndade han sig att stoppa in ännu mer chips i munnen och tugga som en tok och ge mig världens leende.. det är svårt att bli arg då.. :p

Min dotter blir 11 månader om en vecka & när jag säger nej skakar hon på huvudet, haha. Men hon förstår nog inte innebörden riktigt ;) Har löst det med att bygga lite murar av soffkuddarkuddar och annat i vardagsrummet så hon får en "inhängnad" om jag vill sitta ner en stund i soffan. Då ser jag henne hela tiden, där finns inget "förbjudet" och jag slipper springa efter vart hon än ska. Den lösningen håller väl kanske inte så länge till men är skönt så länge det går. Har även en lekhage/grind vi har satt upp som avgränsning. Har hund så det blir väldigt mycket passande annars. Har tagit bort all dekoration i bebishöjd också, så det är lite kalt häromkring, hehe.

Idag kom det, en flod av rungande NEJ…

#20 Så gör David också, skakar så kinderna fladdrar :D