Vi har det också rätt bökigt nu med vår 10 1/2-månaders. För det mesta lägger vi honom i soffan i amningskudden som vi till och från alltid har gjort. Är han inte trött så är han inte trött, då får han "leka" vidare/göra annat, vi tvingar honom inte. Ibland får han somna på bröstet, när jag eller maken ligger ner. Det känns okej för ryggen. Han bökar rätt mycket och är ledsen ibland men man får försöka vara kall och lugn, vilket inte är det lättaste :) Ryggen är inte direkt på topp nu efter den här bebistiden och vi har periodvis också fått gå fram och tillbaka, så man måste försöka vara rädd om den. Jag har förhoppningar om att det här är en övergående period så det gäller att ha tålamod och att hålla ut. Dessutom håller vi precis på med att sluta med napp och ibland blir man smått tokig men som sagt, vi försöker hålla ut :) Så för att sammanfatta är mina tips 1. Vänta ut tröttheten på lillan. 2. Ligg på rygg och låt bebis somna på bröstet, för att spara på ryggen.

Förresten det där med att somna själv, känns ju inte som om det är riktigt läge för det? När vi försöker ger vi honom hans snuttefilt (vilket vi gör alltid annars också när han ska sova) samt säger sov gott och visar teckenspråk för att sova.

Nu när alla mina är vuxna och jag fått mer distans till småbarnsåren och ser vad de har för biologisk klocka i sina kroppar, kan jag bara säga en sak;
VARFÖR lade vi så mycket tid och energi på att få dem att somna när VI tyckte det var dags? Ja, man är slut efter en dag och vill pusta ut när middan är klar, men alla dessa timmar av vyssande, bumpande, vaggande, sjungande, fajtande, hyssjande…….

Idag skulle jag ta en liten sagostund efter middan, varva ner med sång och böcker, eller bara en liten mysstund, både för mig och barnet. Tyst och stilla, ingen TV på, kanske lugn musik på låg volym.

Jag tror att barnen känner att man på något sätt vill "bli av med" dem för att få lite egentid. Ja, det behöver man, men jag skulle absolut vänta med att försöka lägga barnet. Tvärtom låta det känna att man finns där tillgänglig. Kanske det somnar i soffan  eller på golvet och utan pyjamas - so what!

Om du provar att lägga henne i spjälsängen, kommer hon till ro efter en stund eller det fungerar inte alls? Vi lägger vår son kl 19. Dels för att han behöver de timmarna, och sen också för att vi vill få lite kväll tillsammans sambon och jag. När vi väl har lagt sonen i sin säng, så går vi ut och stänger till dörren. Sen börjar han dra fram som en tornado i sängen; han står upp och hoppar, lägger sig ner. Sätter sig osv osv för att till slut lägga sig på mage och vagga sig själv till sömns. Det tar allt ifrån 10 minuter till 30. Där emellan försöker han med sitt "värsta" skrik och när vi till slut kommer in så skrattar han bara. Därför får han oftast hålla på så där tills han somnar, det är ju ingen "fara" med honom eftersom han så fårt vi kommer in skrattar. Han har lärt sig att han ibland får komma upp i min famn några gånger extra när jag lägger honom, så då skriker han lite extra. (Tänk att de lär sig sånt :p)

Vi har alltid följt Joels klocka. De få gånger vi inte gör det är det lång nattning med mycket tjafs vilket bara irriterar. Nuförtiden somnar Joel först efter kl21. Inte mycket ensam vuxentid men så får det bli.

#1, Ska testa att ha henne på bröstet nästa gång. Jag gjorde det när hon var riktigt liten, men slutade när hon blev så himla nyfiken på allt (ligga och pilla på bh:n osv..), men jag kan ju göra ett nytt försök. 

#4, När jag lägger henne i spjälsängen så far hon runt som en virvelvind. Man ser hur benen pekar ut åt alla håll och armarna är som vindrutetorkare. Enligt min mening blir hon bara mer upp i varv ifall jag bara låter henne vara. Hon tjoar och skrattar. Dock brukar jag ge upp efter typ 10-15 min, kanske hon skulle komma till ro ifall jag höll henne längre där. Men ifall det inte händer nåt så börjar hon gråta och då måste jag ju ta upp henne. 

Det som är så frustrerande är att hon ÄR trött när jag lägger henne, hon gnuggar sig i ögonen, gäspar och börjar med sitt tröttgnäll. Då vet jag det är dags för henne att sova. Jag har hittills inte haft några fasta sovtider, hon sover då hon är trött helt enkelt. Dock är tiderna rätt lika ändå varje dag, så någon inbyggd klocka har hon ju nog. Men så fort hon åker ner i sängen blir hon som en duracellkanin! Mitt i allt bök kan hon stanna upp för nån sekund och gnugga sig i ögonen, sen fortsätter hon. Så VAD har jag gjort för fel som inte kan få henne att sova…. :/

Jag tror att det är en utvecklingsfas , ett behov kanske vara själv, Duracell batteri energin känner jag igen. Min dotter fick det precis innan läggdags och hon fick leka av sig, vi gjorde andra saker som behövdes med så runt 21.00. -21.30. Var hon supertrött. Jag tror att du behöver ändra lite och vara kosekvent.

#6 Du har inte gjort något fel alls! Det är inte så lätt sånt där. Men om du låter henne vara i sängen, om du är lika envis som henne. Hon blir ledsen, testa att ta upp henne och mys i famnen, ståendes jämte spjälsängen och när hon sen lugnat ner sig så lägg henne igen och börja om med nattningen. Ge henne en stund, och bryter hon ihop totalt igen så ta upp henne och mys en stund. Skittråkiga procedurer, jag vet. Men om du ser att hon är trött och således är redo att sova så är det ju bara en lek för henne. Precis som det är för min son när han skriker de mest hjärtskärande skriken som han kan. Vet hon däremot om att om hon skriker så får hon komma upp igen, ja då gör hon ju det. Vi vet ju själva hur nyfikna kidsen är i den åldern och tänk så mycket man kan missa om man råkar somna. När sonen drar igång sina skrik, och jag vet att han varken har ont; eller bajsig blöja eller något sånt, utan det bara är protestskrik, ja då får han faktiskt skrika.

Skippa benen på er säng ett tag och sov tillsammans där? Ha läggning där utan att oroa sig för skador och smidigt att natta om- bara lägga sig bredvid. Det här med att lära barn att somna själva är ju ett påhitt vi i västvärlden fått för oss. I andra delar av världen ser det helt annorlunda ut. Vi har 3 madrasser som står bredvid varandra på golvet. Våra barn blir snart 2 och 4 år gamla. Vi sover alla i samma säng och vi nattar alltid med saga och så ligger vi kvar tills dom somnat. Ibland somnar dom vid 20 ibland vid 21:30. Allt beroende på dagsform och deras behov.

Jag lägger mig alltid tillsammans med E, och det är en del bökande och stökande och busande, men vad gör det egentligen? Är det bökigt, då leker vi i sängen en stund till, tills hon är beredd att varva ner. Kan ta allt från 15 - 75 minuter, men jag ser det istället som en mysig stund tillsammans. Ofta ligger jag kvar och tittar på en serie efter hon somnat, andra dagar går jag upp och umgås med killen en stund. Vi har en hög kontinentalsäng, men hon sover mellan oss, eller in mot väggen, där har vi några stora gosedjur som stoppar henne. Bökar hon så att hon stör oss i sömnen, så håller vi bara om henne, då lugnar hon sig.

…och vissa dagar fungerar det verkligen inte… vi har en galet pigg pojke här hemma som busar runt… Men nu är det snart dags att sova. Både för trötta föräldrar och sonen. :p

Vår äldsta dotter ville inte sova i spjälsäng, vaknade direkt man la ner henne. Somnade bara intill mig i våra sängar. Fick tipset att slänga ut spjälsängen, lägga madrass på golvet och lägga sig där. När hon somnat, gå ut. Funkade!! Vi köpte aldrig spjälsäng till nr 2, köpte en sängbotten till på IKEA och flyttade den hemmagjorda "grinden" in till henne så hon inte skulle kunna trilla ner. hon sov hos oss till hon va 10,5 månad och sedan dess sovit själv i sin egen säng hela natten!

lyxigt att låta barnet styra och rycka på axlarna. Men när man dels har ett barn som blir så övertrött och inte kommer till ro så det spårar ur till fullkomlig hysteri panik och tårar på hela familjen så är det inte "so what" längre. Vår son klarar det inte.

Jag klarar det inte, då han lätt är uppe långt över midnatt och jag ska upp 05. Själv vaknar han 06 och då får han och maken ett helvete dagen efter.

Det enda som funkar här är att bära.. bära och bära. Vi har två dåliga ryggar och ett stort barn. För den som undrar, vi har provat bannemig allt.

Kan ju uppdatera hur det går… Efter några dagar på sjukhus kan jag banne mig knappt gå. Har kryckor här hemma och allt är allmänt stökigt. De gånger jag ska lägga dottern för att sova så ligger jag bredvid henne i vår säng. När hon har somnat lyckas jag på nåt vis flytta henne över till spjälsängen där hon sover vidare. Det funkar helt ok faktiskt. Jag hade ju önskat att hon hade kunnat somna i spjälsängen (och att jag ligger bredvid i vår säng), men det gick inte hem. Men nångång kanske…

Känns alltid jobbigt när man är mitt inne i sånt där, men alla barn slutar ju nångång sova i föräldrarnas sängar….