Det tycker jag va väldigt dåligt av din vän, i mina ögon skulle de absolut inte vara farligt för barnet…

Ush vad trist, men skitvanligt att man mister "vänner" om man är enda i gänget med barn…

Fin kompis/kompisar du har ,inga barn det märks på hur du beskriver. Vänta tills dom går barn. Din vännina borde fatta man är vän oavsett gift, skaffar barn, flyttar längre ifrån, mm. Eller så kanske hon tänkte bara att du skulle vara med och ha lite mysigt utan barn?! Men hon borde vara rak mot dig. Barn med i bilden spelar ingen roll man kan umgås endå. Det glömmer många. På min sida sen skolan så var det många som skaffade barn. Jag var nog den enda som gifte mig, skaffa barn ingen utav dom är gifta. Dom sa till mig att gifta människor festar, inte, inte har roligt…. Duuuhh Fattar du hur funtande mina kompisar va. Idag när jag ser på det fortfarande inte gifta endel separerade skaffar nya barn. En gammal klasskamrat till mig har 5 barn med 4 olika pappor…. ! Så det du gör och går igenom , jag förstår dig. Jag hoppas nånstans att dom kommer bli mer förståndiga när det gäller dig och att mogenheten växer hos dom , vänner är riktiga skitstövlar ibland….

Ja fy vad taskigt! Hon kanske inte förstår bättre helt enkelt… Nä vissa tappar man ju på vägen liksom.

Tyvärr händer det att det blir så. Jag har själv varit med om det och blev både ledsen och arg :(

Sjukt otrevligt av henne! Jag har haft med E på flera middagar med kompisar. Det dricks vin och jag tar själv ett glas ibland. Fylla och barn passar såklart inte ihop, men ett glas är ju inte hela världen. Inte när de är så små heller.

Jag förstår att du känner dig ledsen och besviken. MEN  trots att jag själv alltid varit galen i bebisar och också tyckt att mina barn varit de snällaste, finaste barn man kunde se, så kan jag också förstå din kompis. För henne är en bebis en "okänd faktor", hon kanske bara tänker distraktion, skrik, uppmärksamhet. Hon var inställd på en spelkväll tillsammans med kompisar, en situation hon var van vid och kunde se framför sig, en bebis där….???
Det behöver inte alls betyda att hon dissat dig eller ditt barn, hon blev bara obekväm med en obekant situation. Försök att inte ta åt dig - jag vet att man blir känslig å sina barns vägnar, men försök tänk att hon inte menade något illa - för det tror jag inte.
När hon så småningom lär känna sitt gudbarn bättre tror jag inte det kommer att bli problem med umgänget.

TS, jag kommer PM dig under fm. ✨✨

Jättetråkigt när det blir sådär och jag förstår att det sårar, men man får även som förälder acceptera att ens vänner utan barn inte alltid vill ha med barn, speciellt inte om det ska vara fest, vilket jag tycker det låter som att dom skulle ha lite underförstått. Jag hoppas att det var den enda anledningen till att vännen inte ville att du skulle komma och att du vid ett lämpligare tillfälle får komma dit istället. Jag har både valt att inte umgås med barnfamiljer vid speciella tillfällen just för att jag då inte vill ha barn ikring mig och jag har även vänligt men bestämt nekat folk att dricka och inte heller serverat alkohol när barn varit med på besök vid vissa tillfällen, då det finns tillfällen där jag har starka principer med att alkohol inte ska intas när barn är med, tex julafton, men det är en helt annan femma och hör ju egentligen inte till denna diskussion.

#9 De skulle inte festa. Det sällskapet hon umgås med kan inte umgås utan alkohol. VAD de än gör, så ska det drickas

#10 att umgås med alkohol är för mig ett sätt att festa då man i mina ögon festar till det mad alkohol, man behöver ju inte ha svinfest för att jag ska kalla det att festa :-) Kan ju tillägga till mitt tidigare inlägg att det är samma sak för oss hundägare, ibland får man acceptera att man inte är välkommen hos andra om man tar med sig hunden, då dom man besöker av olika anledningar inte vill ha in en hund. Tråkigt men sant. Jag hoppas som sagt att din vän vill umgås med dig vid ett annat tillfälle, om inte annat skulle jag räkna bort denna person ur min vänskapskrets och hitta andra vänner.

#11 Hålder med om hundägare, alla vill inte att man tar med den och ska det drickas är det inte lämpligt heller.

#10 Isåfall verkar det ju som att det var alkoholen som hägrade och hon fick inte ihop det med barn i sitt huvud. Hon kanske bryr sig mer om alkohol än sina vänner?

Det är ju skillnad på hund och bebis. Hund kan vara ouppfostrad, smutsig, fälla hår osv. Vissa raser stinker dessutom. En 4 månaders bebis kommer ingenstans, fäller inte, skitar inte ner osv. Blir bebis ledsen och grinig tar jag för givet att man åker därifrån. Så jag iaf jag gjort, man lämnar middagen tidigt om bebis blir trött så att man inte stör.

#14 en hund kan vara, ja… En bebis kan vara, ja…. Har man inte barn har man säkert många gånger massor med fördomar om hur dom är och alla föräldrar åker inte hem från middagen bara för att bebisen blir grinig och gråter hela middagen igenom. Det jag ville får fram, kort och gott, var att man som barnförälder får respektera att de som ej har barn inte alltid vill ha barn runt sig, annars hade dom nog själva haft barn redan, jätte tråkigt men så är det.

Jag köper att man säger nej till större barn. Från att de kan krypa/ ta sig från är de små marodörer. Men en ny bebis, nej det är bara fånigt. Här säger dessutom kompisarna i bakgrunden ja. Det är inte heller upp till ts kompis att bestämma om det är ok för en bebis att vara runt alkohol, det är upp till föräldern. En så liten bebis märker inte om de andra tar ett glas vin och jag tar även för givet att ts inte skulle supa under den timmen hon ville vara där.

Vi har helt klart olika åsikter om detta och mitt fokus var absolut inte kring alkoholen, även om det kan vara en bidragande orsak, utan snarare att man helt enkelt får acceptera att alla inte vill ha barn runt sig jämnt. Jag ser inget konstigt i det även om det är tråkigt att det leder till att man inte får vara med. Mitt barn har ju inte tittat ut än men jag är den första i min vänskapskrets som skaffar barn och kommer förmodligen få vara med om detta massor med gånger, jag kommer säkert att bli besviken och känna mig ensam då min roll i kompisgänget inte är densamma längre, men då får jag helt enkelt acceptera att dom precis som jag inte alltid vill ha med barn på det som händer, oavsett om alkohol är inblandat eller inte.

Och vad vet vi, det kanske finns andra bakomliggande orsaker? Jag tyckte att det var jättejobbigt att umgås med folk som har barn en period när det kändes som att vi aldrig skulle lyckas bli gravida, kanske är det så i ts kompis fall? Avundsjuka för att ts har barn och inte hon? Den bakomliggande orsaken kan ju bara kompisen veta och möjligen ts, jag ville bara framföra en sak som jag tycker att man som förälder får ha i åtanke när tråkiga situationer uppstår.

Jag säger så här: nej hon har sagt att de ska försöka nästa sommar efter de gift sig. Och jag var själv inte förtjust i bebisar innan men en annan bästa vän som har en 3 åring nu har jag aldrig nekat även om jag varit mindre sugen på det vissa gånger. Man är ju trots allt vänner, nära vänner.

Om det vore alkohol så är det upp till föräldern och välja gå eller vara kvar. Jag skulle om det börjar bli för mkt, jag dricker inte, kan mingla med folk. Oavsett miljö, finns det ansvar hos alla oavsett med barn eller inte.

Jag anser att om ens vänner inte kan acceptera barnet så är dom ingenting att ha. Som förälder så kan man ju inte bara lämna iväg barnet för att träffa kompisar utan dom får helt enkelt acceptera att barnet följer med. Men det är jag

#14 Bebisar kissar, skiter och spyr ner. Dem skriker, dreglar. Och är definitivt inte uppfostrade. Inget av det vill jag ha i mitt hem. Hade definitivt inte fått vara i soffan. Och tyvärr åker långt från alla föräldrar eller ens en bråkdel hem om bebisen blir jobbig. Hade med vår hund som var ca 1,5 år i värsta trotsåldern och svårare ras till brorsan med massa gäster. Hon sa inte ett ljud medens bebisarna och barnen skrek. Gissa vilka som inte var välkomna efter det? 😎

Haha okej det var väl liiite generaliserande va?

#22 åh herregud kvinna det märks att du inte har barn! Men klart ett val du gör men jag hoppas för gudsskull du ändrar inställning innan/ om du själv skaffar barn :o

#22, Oj, då en person som inte har barn , det märks. Kom ihåg den inställningen när du blir gravid, barn som föds vi formar dom när babys är så pass små skriker , bajsar, kissar , skrattar, och se hur liven utvecklas med kommunikation. Vi hjälper dom att växa, bli individer, det finns barn som kanske har ont i magen , skriker efter mat , uppmärksamhet, vad sjutton vet du om barn? Du har bara sett, kom igen när du har fått moget tänkande.

Varför måste alla älska bebisar?
Själv är jag helt galen i dem, och har njutit oerhört av alla mina. Skulle säkert haft fler än fyra barn om min kropp hållit.
Men jag har inget problem med de som inte älskar bebisar eller barn så länge de inte gör dem något illa.
Herregud - ni tycker de som inte gillar barn låter inskränkta, men hur låter ni själva?
Och varför eldar ni på TS känsla att var dissad? Tycker det börjar likna hets. Hjälp henne att få en balanserad syn på det istället.  Vi vet inte alls vännens känsla eller inställning eller motiv. Hon hade inte planerat bebisbesök - hon var rak och sa ifrån.

Det behöver inte alls betyda något om att hon dissat varken TS eller hennes bebis.
Jag tycker TS skall låta väninnan lära känna barnet i sin egen takt - det är fint för att barn med många vuxenkontakter. Vissa har svårt med bebisar, men kan ändå bli en fantastisk vuxenkontakt när barnet är äldre.

Många är skrämda av så försvarslösa små liv, för att de helt enkelt inte förstår deras språk och inte vet hur de skall agera.

Det handlar inte om älska barn, bebisar utan bara respektera som det är inte ha fördomar uti i fingerspetsarna. Jag tror att det är vanligt att många tänker såhär innan man får barn själv. Jag är uppväxt i stor familj så för mig finns det inga fördomar hur barn är barför det skriks i tunnelbana, buss , barn som gråter från affärerna mm. När man tar till sig bli gudmor har man ett ansvar, kunna ge och ta. Man ska mån om barnet forma en relation. Endel fattar inte ens vad gudförälder är för ngt, heller.

Jag kan förstå din väninna men även dig. Det blir tyvärr lätt att man lever olika liv o umgänget minskar när någon får barn o de andra inte har. Jag var sist ut i mitt kompisgäng som skaffade barn o jag tyckte det var skittråkigt ibland att umgås med vännerna när barnen var med. Jag var singel o ville festa. De var sambos o hade barn o ville ej festa. Så tyvärr blir det ofta så. Nu när vi alla har barn så umgås vi oftast med barnen men deras barn är äldre än mina o tex nästa helg ska de vara barnlediga allihopa o de har inte frågat om jag vill med men som min bästa kompis sa att de vet att jag inte lämnar min 3 veckors så det var därför men visst man kan ändå känna sig utanför