Normalt att känna sig trött är det. När babyn sover är det oftast svårt att veta om skall vila själv, borsta tänder, äta, duscha….

Ett barn som dessutom ofta är ledsen är ren tortyr.  Jag vet att man kan få anknytningsproblem om det händer något dramatiskt vid förlossningen. Som om man inte riktigt vågar glädja sig för man vet ju inte om barnet överlever. Känner en som varit med om det och det var tufft!

Du har dock gott om tid på dig att skapa det, var inte orolig för det. För pappor kommer det ofta lite senare och det brukar gå bra ändå.

Men om du verkligen känner dig så otroligt håglös och ledsen så tycker jag du skall tala med en barnmorska. Du behöver kanske lite extra stöd och pepp nu. Om du bor ihop med barnets pappa så diskutera hur ni kan skapa rutiner som ger dig lite egentid.

Säger som jag säger till alla som skäms. Du är människa ock mänsklig, det är inget att ha skuldkänslor över. Dessutom väldigt vanliga känslor. Säger inget om depression för det vet jag för lite om, men dina känslor är väldigt väldigt normala.

Hej
Det låter som om du beskriver mig för ca 2 veckor sedan. Eller kanske till och med i förrgår.
Jag tycker att det låter som om du har förlossningsdeprission. Vilket är vanligt att få när man haft komplikationer.  Se till att prata om det med din barnmorska och säg att du behöver hjälp.

Det här med svår Amning är verkligen inte att leka med.  Fick barn 10 veckor för tidigt och har amningstränat i 6 veckor nu.  Hjälp vad otillräcklig jag känner mig när barnet gråter och brottas med tutten.  Jag har tilläggsmatat med flaska i ett par veckor och barnet har drabbats av tuttförvirring. Vilket har förvärrat situationen ytterligare. Brottning ,skrik och panik är vardag här också.  Vill egentligen bara säga att du inte alls är ensam. Vi är många som sliter med Amning och känsloförväntningar.
❤️

Tack för era råd och stöd :) Jag hoppas detta blir bättre med tiden annars vet jag inte vad jag ska göra. Ska prata med bm nästa gång ja ska dit. Fick även reda på igår att jag blivit arbetslös pga att min brukare som jag varit personlig assistent för i ett par år gick oväntat bort. Så det fick mig ju inte direkt på bättre humör :(

Usch vad tråkigt besked #4 Stod du och din brukare nära varandra?

Jag skulle också säga att det är normalt, som de andra säger. Men kanske förlossningsdepression? Kan du få avlastning av din partner eller från någon annan? Du är mänsklig och man får känna sådär! Självklart är man trött, i början (dottern född 21/3) så sov jag nästan varje gång hon sov… Tog lite tid innan vi började få rutin. Nu är hon 12 veckor och det fungerar mycket bättre! 

Hur ser nätterna ut? Är det mycket vakentid och skrik då också eller är det mer på kvällstid? Ger du ersättning eller ammar under natten (eller båda!)? Somnar hon när du ammar?

Känner verkligen igen mig. Hade också en jobbig förlossning (fick barn den 23 maj) och barnen kändes inte som mina när jag fick se dom. kunde inte ta hand om dom de första dagarna så det fick sambon göra. Tror att det finns mycket förväntningar och antaganden om hur fantastiskt det ska vara att föda barn och att man ska känna en himlastormande moderskärlek direkt. det är ju det man läser om på olika forum. Mina flickor har fått kolik båda två så jag vet hur det känns…de vill inte amma heller så jag matar dom med flaska. (Vilket barnmorskorna tycker är fruktansvärt, jag ska öva öva öva dygnet runt tills de lär sig). Man orkar helt enkelt inte när de bara skriker och skriker, då är det en timme i taget som gäller. Då tycker jag det är en liten "tröst" att veta att andra har fixat det, så jag kan det också!men det är verkligen ett heltidsjobb att ha bebis…

Instämmer med andra. Man får lov att känna sig trött och allmänt blä när man har så unga barn. Är du totalt utmattad så kanske du behöver sjukskrivning och avlastning och kanske till och med högre dos antidepressiva? Det sägs att det är större risk att hamna i förlossningsdepression om man har haft depression tidigare men det behöver ju inte betyda att du har det för det. Själv fick jag förlossningsdepression när sonen var fem veckor och blev sjukskriven på halvtid så att min man kunde vara hemma och vara föräldraledig på eftermiddagarna. Jag kämpade på i några månader och tyckte att jag blev bättre men blev sen sämre igen och började med antidepressiv medicin. Tyvärr kan det ta ganska lång tid att repa sig från förlossningsdepression. Det viktiga är att du kommer iväg och pratar med någon om detta, tycker jag. Förlossningsdepression eller ej, du mår ju inte bra. I mitt fall var det barnsjuksköterskan på BVC som skickade iväg mig till kurator på BUP.

Börjar med att hålla med om vad de andra säger, det är HELT NORMALT att känna sig trött hela tiden, nedstämd och att inte ha connectat. MEN, bara för att det är normalt behöver inte betyda att man inte behöver hjälp och stöd. Och eftersom du redan har din depression som du blir behandlad för så tycker jag du kan be om en samtalskontakt eller åtminstone prata med din läkare om medicinering osv. Händer ju sjukt mkt i kroppen efter en graviditet och förlossning när alla hormoner ska normaliseras osv.

Jag känner igen mig mycket. Att dom tvingas ta bebis efter förlossningen får effekter på anknytningen. Man har till och med bevisat att så små saker som den lilla mössan bebis får på förlossningen kan påverka mammans förmåga att knyta an.

Och alla känner inte kärlek vid första ögonkastet. Jag gjorde det INTE. Jag var helt tom, apatisk typ. Jag hade haft så ont så länge så allt jag kände var att nu var det över, barnet var fött, allt frid och fröjd, nu får personalen och pappan ta över typ. Sen kom känslan av att pliktskyldigt ta god hand om och sköta mitt barn. Modersinstinkten och "vaktigheten" kom successivt den första veckan. 

Idag är han +1år och spåren efter neo sitter i. Jag kan idag ärligt säga att jag älskar honom helhjärtat, men den där brinnande intensiva kärleken folk dillar om, det är att romantisera i min värld. Det finns helt enkelt inte.

Jag var lika trött som du, i mitt fall elskalerade det så jag tvingades söka vård. Det visade sig vara min sköldkörtel som blivit inflammerad efter förlossningen; post-partumthyreoidit. Jag var innan helt övertygad om att det var sviter efter en helvetesgraviditet, dåligt med mat och extrem mjölkproduktion, så jag trodde jag saknade massa vitaminer och mineraler och behövde sova och läka. Det var helt fel. Det gjorde mig även väldigt depprimerad.

Sen fick jag en amningsrelaterad ångeståkomma som jag glömt namnet på, men varje gång mjölken rann till/mjölkhormonerna flödade i kroppen fick jag extrem ångest så jag vissa gånger kräktes som följd.

Hoppas att det går bättre får dig det finns bra människor här på denna tråd. Jag ser endel här inne dom har vett mellan öronen . Jag har inte varit i din sits jag har haft det tufft med andra saker och barnfrågor, erfarenheter . Hoppas att det fortsätter med pepp på denna tråd för din skull och andras , jag lider med dig, daltar inte med dig , utan vi och jag finns här om det skulle vara ngt! 🌺🌺🌺☀️✨☀️

Tack alla som skrivit till mig. Det hjälper! Har sedan 19 haft en skrikandes dotter så skriver mer imorgon.

Kämpa på det blir bättre! En förlossning i sig är överrumplande och det kommer mycke olika känslor och när barbet dessutom tas ifrån en direkt blir det jobbigt. Har du provat ge någon rapsolja eller sempers magdroppar? Gjorde susen mot gaserna på min grabb. När barnet mår bra och är nöjd och glad blir det lättare för dig att bearbeta och knyta an. Hoppas du kan få hjälp att prata med någon ifall det är en förlossningsdepression

Har du ingen som kan avlasta dig?

Mina barn har varit såå snälla som bebisar. Men jag har ändå ibland haft jobbiga känslor, sovit mycket och varit orolig och nere. Så även med snälla bebisar kan det var tungt och jag gissar på att det är ännu värre med de som är lite bråkigare.

Syster fick barn i okt och hon fick en ilsken liten sak som skrek konstant i 4 månader ungefär. Tog honom lite då och då så hon fick sova, städa el vad hon nu ville göra. Att få en paus om så bara på 10 min hjälper.

Förhoppningsvis vänder det snart för dig!

Ta hand om dig!

Kan du få avlastning nån gång ibland av någon som kanske bara bär runt på bebis så du kan gå och duscha i lugn och ro så tacka ja till den hjälpen.

Jag fick en bebis som skrek från hela kvällarna i princip, mannen jobbar borta hela veckorna så det var tufft i början. Som tur var kunde min mamma avlasta lite ibland så jag fick andningshål där jag kunde gå på toa, duscha, äta eller bara sätta mig ner och slappna av.

Har inte riktigt haft ork att skriva här. Men bara berätta lite hur det gått. Jag fick komma till psykolog och fått bekräftat att jag fått förlossningsdepression. Nu ska jag bli sjukskriven så min sambo kan fortsätta vara hemma med mig och hjälpa till tills jag mår lite bättre. Känns skönt! Min dotter har även antingen kolik eller komjölksproteinallergi så hon kan ibland skrika i upp till 6 timmar i sträck utan minsta lilla paus. Så kanske inte så konstigt att man är trött :( Försöker ta en dag i taget och hoppas man klarar igenom detta utan att bryta ihop totalt. Men vissa dagar känns bättre än andra som tur är. Jag har iaf sökt hjälp så det är iaf en bra början :)

<3

🌺☀️💙 Kram!

Kram! <3

Vad skönt att du har kommit en bit på väg mot att må bättre. Låter helt galet att ha en unge som skriker sex timmar på raken. Måste vara jättejobbigt. Det är kanske klen tröst just nu men det blir bättre, jag lovar. Ta hand om dig.

Herregud, lider med er alla. 6 timmar låter verkligen inte klokt. Skönt att du får hjälp och avlastning nu!

Tack alla <3 Efter några timmars skrikande så slocknar hon en liten stund iaf.

Verkar inte få med bilden av nån anledning.