Vissa barn gillar inte napp…

Varför ska ni tvinga barn till napp? Min dotter avskydde napp jag hade två stycken och knappt använda. Jag hade i barnvagnen första veckorna utifall att. Ingen press där. Hon är ingen napptjej. Låt det bara vara.

Napp i sig är inte alls viktigt, men då hon börjat snutta på handen så tänker jag att hon kan bli ett suga-på-tummen-barn vilket jag vill försöka undvika. Min moster sög på tummen ända upp i mellanstadiet och jag vill undvika att hamna i en liknande situation.  Därför önskar jag att dottern kan snutta napp istället - så att det blir lättare att vänja henne av med den när hon blir äldre. Men ingen brådska ännu.

Mmmm, hihi , skämt åtsido, tummen i munnen brukar vara genetiskt! ( själva snuttandes) Gu, vilken jobbig situation. Ammar du? Tänkte hur gör hon där? Snuttar också? Har du provat snuttefilt, med små fina gosedjur på? Min dotter är galen i kramdjur. Fast på det normala stadie, hon har ingen behov ta med dom ut.

Vi gav napp då hon var trött och lite gnällig. Inte när hon skrek, utan i stadiet då hon nästan somnat, men knorvade runt lite. Funkade i några månader, men efter 5 månaders ålder har hon inte använt den mer. Skönt då hon tog den och skönt att hon slutade :)

Jag minns inte riktigt när vi introducerade nappen, men det var nog först vid några månaders ålder. Första bilden jag har i telefonen på honom med napp tog jag då han var 5 månader. Han vande sig inte genast vid den utan såg mest förvånad ut med den i munnen och den hölls inte länge i. Men ett par dagar senare hade han vant sig med den och den var nog väldigt bra för honom, speciellt efter att han slutade amma helt vid 7 månaders ålder. Han hade inte nåt behov av den tidigare då han ammade så frekvent och var en rätt nöjd bebis överlag. Sedan avvänjde vi honom från den vid 1½ års ålder. Sambon (som är utbildad inom barnvård och även läst en hel massa böcker i ämnet på eget initiativ) menade att det började vara sista chansen då att vänja av honom med nappen om man vill att det ska ske före tre års ålder. Det blev en vecka med lite segare nattningar, mer vakande och en hel del gråt, som förväntat då han var så fäst vid nappen, men sen dess har han inte saknat den alls.  Han fyllde två förra veckan och jag har väldigt svårt att föreställa mig honom med napp numera. 🙂

#4 hehe, det vet jag inget om! Min mamma gav oss napp  när vi var små - som vi sedan fick lämna till kattungarna på Skansen när vi blev lite äldre, haha. Jag helammar och det går jättebra! Hon ligger ofta kvar och snuttar på kvällarna, och det är väl där jag tänker att "napp-myset" skulle kunna komma in - så att hon kan ligga i famnen på min man och mysa/snutta hos honom också.  Snuttefiltar och kramdjuren ignorerar hon, men hon är ju inte så gammal så det kanske kommer …

#5 Det låter inte helt fel ändå att de väljer att sluta av sig själva. Men jag läste studier på att det minskar risken för psd om de sover med napp… så jag tycker att det är en fördel.

#6 Då är det inte för sent, skämt åsido! Jag får fortsätta ge henne det alternativet så får jag se när hon tycker att det är mysigt och vill fortsätta suga på den. En vecka med lite ledsen bebis och sega nattningar känns ändå övervinneligt! Skönt att det ändå verkade gå så bra för er!

#7 ja det stämmer, samtidigt som jag är glad att vi inte behöver ha ett dramatiskt farväl till nappen senare.

Det finns ju lite olika "skolor" om nappens vara eller inte vara, men jag tror det är mestadels en positiv sak ändå om bara barnet vill ha nappen. Dels såg vi hur snabbt han kunde lugna ner sig på ett nästan mirakulöst vis av att få nappen, och dels hade han starka sugreflexer som höll i sig ganska länge. Den gav honom trygghet helt enkelt, och vi ville inte att han skulle börja suga på tummen heller som en följd av för tidig avvänjning, och det började han aldrig med heller. I butiken var det också praktiskt att ha nappen till hands så han inte började suga på kärrans kanter. 😛

En bidragande orsak till att vi ville vänja av honom med den just då vi gjorde det var att hans första framtänder (som kom först vid ca 15 mån ålder) var lite sneda, alltså pekade inåt i mitten, som om hans nappsugande hade tryckt in dem lite. Jag kanske inbillar mig, men jag tycker de är lite rakare nu. Tandläkaren vi var till för ett par veckor sedan var glad över att vi slutat med nappen, så helt problemfri lär den inte vara ur den synvinkeln.

Jag tycker inte du ska oroa dig över att hon kan bli ett tumbarn, det är naturligt att de gnager och suger på händerna när de hittar dem, och när det kliar i munnen. Det gör "alla" bebisar, men få tar tummen. 🙂

#7. Du märker hur snuttig hon blir, men i desperata fall för att skippa det som du gör. Ha nått sött som är inte farligt för barnet. (Min ena syster gjorde så till sitt ena barn andra 5 barn gick snuttandes till varannan unge) hon gav liksom upp. Satt med finger i munnen sen tyckte hon att det var jobbigt.

#9 då kändes det säkert bra för er ändå att sluta, så det var ju tur det. Bra att tänderna upplevs rakare nu! 

#10 ja det är klart… jag tänkte inte på att det kunde gå över heller. Hon är ju väldigt fascinerad över sina händer över huvud taget. Inte så konstigt att de åker in i munnen också! 😃

#11 Ja, så kan man ju göra också.

David har napp men suger ändå på tummen ibland, tar ut nappen för att göra det, hehe. Så ja, det där kan gå åt skogen ändå :P

Storebror däremot ville aldrig ha napp men har aldrig sugit på tummen, men gnagt på händerna har han gjort som de flesta andra :)

Hon kanske börjar märka av tänderna? Mina har fått tänder vid 4 månader men börjat dregla och gnaga ett par månader tidigare, vilket är helt normalt :)

Min syrrans första barn var likadan och det var bara att inse att hon inte tog napp och det har aldrig varit något dåligt med detta. Det andra barnet ville inte heller ha napp och det har gått bra med honom också. Så varför 'tvinga' barnet att använda napp när barnet inte själv vill?

Hon kanske inte kommer gilla nappen eller så väljer hon den senare eller vi vissa tillfällen bara. Min lillkille vill bra ha napp när han är ute i vagnen och sover på natten väljer han häller handen eller snuttefilten och då började vi med nappen redan från början är så olika på olika barn. Har ni provat esskas nappar. det är typ dom ända som vår son accepterar?

#15 vi har inte provat någon av esskas, får kanske göra det längre fram. Men ja jag känner mig ganska lugn, vill hon inte ha napp så vill hon inte. Men vi får fortsätta att erbjuda henne napp med jämna mellanrum så får vi se om hon vill ha den längre fram.

My totalt vägrar napp och har nu börjat suga på tummen ist… Kan man vänja bort det direkt?

Mina två yngsta har inte haft napp och aldrig sugit på tumme eller fingrar. Väldigt snuttiga som spädbarn, men fick amma så längre de ville.

Ät starkt emot napp som det används nu. Som tröst, tidsfördriv….. Tappas på marken, förälder "rengör" genom att suga på den (har föräldern karies så, grattis ungen!)

Det känns som om det är så bekvämt med napp, så är barnen nöjda och tysta. Jag skulle vara livrädd att mitt barn vill ha något annat i munnen hela tiden när nappen skall väljas bort. (Tröstäta?)

Trygghet och tröst skall väl komma från föräldrar?

#18 - Tja, jag hade samma tankar först, det finns ju som jag skrev två syner på det här med napp. Enligt min erfarenhet väger fördelarna klart mer än nackdelarna, så länge barnet vill ha napp. Alla vill det ju inte. 

Man kan ju lite fråga sig varför många barn inklusive vårt blir så lugna och rofyllda av nappen. Svaret är kort och gott att den tillfredsställer barnets sugbehov, som ju inte alls behöver inte ta slut i samband med att det slutar amma eller matas med nappflaska. Nappen erbjöd nånting som vi föräldrar inte kunde ge, och var ett komplement till den trygghet och tröst vi som föräldrar gav. Den ersätter absolut inte föräldrarnas omedelbara närvaro och lyhördhet inför barnets signaler. De gånger sonen verkligen hade ont nånstans, eller om nåt annat var fel, så hjälpte inte nappen  heller utan den åkte ut.

Avvänjningen var inget stort problem, men man måste våga ta det steget i rätt tid, som jag skrev om tidigare. 

Jag är helt enig med dig om att man inte ska suga på nappen för att rengöra den. Vi spolade dem rena, desinficerade dem regelbundet och bytte ut dem med jämna mellanrum enligt tillverkarens rekommendationer (som jag dock tyckte var ställda så snävt att de snarare gagnar tillverkarens än föräldrarnas ekonomiska intressen). Även här finns det dock lite skilda åsikter, det finns de som menar att barnen behöver få del av föräldrarnas bakterieflora för att t.ex. immunförsvaret ska utvecklas bra. Det ligger säkert nåt i det, men jag tycker kariesargumentet väger tyngre. Mamma var noga med den här saken när jag var bebis, och jag har aldrig haft hål i tänderna. Om det nu har nåt med saken att göra.

http://www.barnakuten.nu/allergier/sug-pa-barnens-nappar-och-minska-allergirisken/ 

Agnes Wold diskuterar i tråden (och har gjort studien) och nämner då även karies. Hon hänvisar till studier som visar på att det inte stämmer att kariesrisken ökar.

Jag förstår inte, varför typ allt utom napp går bra att suga på? Hon lyckades nå handtaget till min ena väska, mums så gått…. Men försökte byta mot nappen, nix.

#20 - Det var en intressant länk, tack! Blir nog att tänka om med nummer 2.

#22 så lite så. Wold är fantastiskt bra. Avlivar många myter om saker runt småbarn. Är man nojig så är det bra att läsa hennes studier och kommentarer. Det är så mycket skit som snurrar runt på nätet och då är det bra att läsa vad en professor har att säga om saken :)

Hennes sida är min "bibel" haha :)

Haha #21 jag känner igen det där! 😂