Nåmen stackars liten… Nej inte tror jag att det lämnade några djupa spår. Barn måste få lära sig att bli tillsagda på skarpen ibland (även om det kanske nu var lite fel tillfälle att göra det, hon fällde knappast ut mjölken med flit). Och nysa, det gör väl alla emellanåt? Det viktigaste om man tycker man överreagerat nån gång är nog att man är empatiskt och säger förlåt, på ett sätt som barnet förstår med mycket kroppsspråk, och förklarar lugnt varför man reagerade som man gjorde.

Än nog ingen fara min sambo råkade skrama våran son en gång han värkar inte fått men av det och är helt tokig i sin pappa (nästa mer än i mig i bland :P)

haha nej jag lovar det hör till. Inte alla erkänner det offentligt, men alla tappar humöret ibland. Vi är bara människor. Även när vi vårdar bebisar.

Det är nog extremt få som med handen på hjärtat kan säga att de aldrig rytit åt sina barn. Det känns hemskt men jag tror också på att säga förlåt och bli vänner igen efteråt. Man är ju bara människa. Vår tvååring är inne i en hemsk fas nu, gapar och skriker för allt. Han som vanligtvis pratar väldigt bra och gärna vill förhandla slänger sig istället på golvet och vrålar när han inte får som han vill. Behöver väl knappast säga att jag tappar tålamodet ibland. Försöker bita mig i läppen men ibland bubblar det över. Men sen säger jag förlåt, förklarar varför jag blev arg och sen kramas vi. Lite svårt att förklara för en 7,5 månaders såklart men man kommer långt med kroppsspråk. Barn är inte gjorda av porslin, även om man självklart får behärska sig så mycket man kan så är det nog i slutändan bara nyttigt att de ser att mamma och pappa också har känslor.

och jag har en trotsig ettåring osm testar gränser, allt han inte får måste han göra om och om igen för att se om man verkligen blir arg nästa gång också, och skäller en gång till.. han testar om vi är konsekventa. och Ömsom skrattar oss rakt i ansiktet vid tillsägelse, och ömsom blir hysteriskt ledsen, och så tröstar man, så gör han om samma sak igen och gapskrattar. Helst i kombo med att slåss, bitas, sparkas eller dra i håret också. Ja jag lovar han har fått skäll så det visslade i öronen på honom ibland. Bah!

Och när han var sådär liten så fick han skäll om han bet mig under Amning t.ex. och jag märkte att han gjorde det med flit. Ok att en så liten inte alltid är medveten om vad dom gör och att dom har tänder, men när dom plirar på en och flinar och sen sätter tänderna i tutten nej då tänker inte jag vara tyst. Sen vrålar man så klart inte lungorna ur sig på en sån liten bebis, men ett skarpt nej/aj/fy/sluta eller liknande samtidigt som man hejdar är helt okej!

Jag ryter åt Joel så han hickar till. Enda som hjälper när han är i sin gnälliga fas. Han bryr sig i ungefär 3sekunder, nämner att mamma är arg sen struntar han i det….