Inatt har jag sovit utan dottern för första gången sen hon föddes och jag kunde knappt sova alls (därav alla nya artiklar inne på te ifokus) jag har varit som en zombie hela dagen men ändå försökt att göra saker (så att jag inte ska behöva tänka på att dottern är hos farmorn) 😕

Har du prövat bärsele? Eller sjal? 

Joel fick nog ibland ligga ensam en stund fast han var arg eller ledsen.  Jag behövde få i alla fall nått ihoprafsat från kylskåpet.

Nej men jag har seriöst funderat på en kan jag säga då alla verkar tipsa om det. Hur länge kan man använda bärsele då?

#3  Beror på vilken sjal/sele du har . 

Vår Manduca skulle säkert fungera upp till 3 års ålder om bara min rygg funkar. 

Sjalar finns det olika för olika vikter.  Vår bambusjal fungerade perfekt första 9 månaderna sen gav min rygg upp….

I början hade vi en vagn inomhus! tvättade av däcken bara och rullade mellan rummen. Han var för liten för bärsele och sjal äger vi ingen. Hitta lämplig tröskel, mattkant eller organisera ihop ett litet gupp att gnussa vagnen över fram och tillbaka för att se om hon somnar. Eller lägg ner henne när hon somnat på dig och gunga vagnen och hoppas att hon somnar. Ha en tröja däri som du har använt så den luktar mamma

Jag tycker att det där tricket med buntband runt framdäcken är smart, hade David vart mindre så hade jag testat det :)

Ja gå och köp för en sele. Kolla ex hur kvinnor i andra länder har det, de jobbar redan då barnen är nya, med bebis på ryggen. Finns ingen anledning att låsa sig så mycket bara för att det kommit en bebis och defenitivt är det inte bra att inte ens ta sig tid till mat och dricka :) jag använder selen dagligen och Elva är uppe i ca 9 kg. Hon hänger där då jag lagar mat varje kväll som exempel. En sele som bär på höften hjälper ryggen bra.

Så fort jag tar fram selen kommer hon krypande och vill upp :)

Ska också passa på att gnälla lite. Jag MÅSTE jobba ikväll. Har en deadline imorgon fm som jag inte är redo inför. Killen har haft Elva från 6.15 till 21.30 idag och nu orkar han inte mer :p sen är det lika bra att jag tar nattningen, annars stör gallskriket mig ändå. Men, idag har ungen lärt sig att det här med att klappa händer är en grej man gör. Nu har vi klappat händer och pekat på lampor i en timme. Sov!!

På tal om det.. hur f*n söver ni era odågor när dom härjar som idioter för att inte somna? 😭😂

Vi söver inte, vi väntar tålmodigt ut, klappar händerna och accepterar att vi la oss för tidigt :D Läsa saga är ingen idé just nu, hon har inte tid att sitta stilla och lyssna. Böcker är mat och inget annat.

Regeln är huvudet på kudden och kroppen i sängen. Utöver det bara väntar jag. Igår la jag ner honom säkert 10 gånger. Men oftast somnar han av att man bara är nära.

Jag lägger mig bredvid och låtsas sova. Men ibland småpratar vi om dagen istället. Saga är ingen idé för han bara avbryter och pratar om annat. Fast bästa knepet är ju att vänta ut dem, tills de är riktigt trötta och sedan göra det till en vana att ordentligt förklara att nu går vi och lägger oss. Leker gör vi i morgon. Fast det är ju lite äldre barn då, funkar nog inte så bra på bebisar :p

Jag har förresten nackspärr, vi somnade på soffan allihop och sömnen blir ju därefter. Fast ungarna är pigga iaf :) Vaknade dessutom till strålande sol och blå himmel, tänkte mig en långpromenad med pod i öronen men nu när vi hunnit med frukost och hygien så har det mulnat på..

Åååh vad jag önskar att jag fick sova lite ner än 1 timme åt gången. Sonen har oftast tidigare, haft bra nätter då han sovit kanske 2.5 timme åt gången, och varit lätt att söva om mellan gångerna. Nu är det lönlöst. Det slutar med att jag sitter på sängkanten eftersom jag vet att han snart börjat vispa runt i sin säng igen. Jag borde kanske inte klaga, det finns ju trots allt Ni som haft såna tråknätter precis varje natt; men nu efter nästan 5 nätters kass sömn, börjar jag bli rätt sliten. Djuuuupa andetag och glada tankar…

Finska regeringen funderar på att beskatta barnbidraget….. Ibland är det extra roligt att vara låginkomsttagare.

#16 Whut?? För att det är så förbaskat högt eller? Nästan så man blir miljonär liksom. :p Gnälliga och sura barn idag. Jag började så positivt med att sjunga sånger och allt men jag ledsnade och surnade till jag med. Ska försöka söva dem i vagnen ute tänkte, innan jag går upp i limningen..

Uh igår kväll åt hon kl 21, 22,30 00 och 01,30 och det gick inte sova själv utan vi sov sittandes i soffan med lilla i famnen och nedkräkt morgonrock samt att mamman har en brakförkylning. 
Japp, glamouröst!
Sambon sa imorse "det här går ju inte" jag bara hahaaaa så här är det att ha liten bebis…! 

This too shall pass.

Åååh näe fyy det där saknar jag inte! :p

När går det öööver Tanatos??? 😭

Förhoppningsvis väldigt snart :)

Vi kunde lämna alvin ensam i sovrummet i våran säng när han var 3 månader. Jag gick in och ammade när han vaknade och så låg jag hos honom tills han sov ordentligt, sen gick jag ut därifrån och fortsatte med mitt tills läggdags. Sen samsov vi och ammade till och från under nätterna. Så småningom blev det bara nattamningen kvar, och vi bytte till flaska vid 8 månader, då vägrade han bröstet vad vi än gjorde pga influensan.

Ja vi kör ju varje dag med att lägga henne i sin säng (som står alldeles intill min sida) och provar. Ibland går det sova där nån timme, ibland inte. Bäst är ju nästan alltid att sova på mamman :) 
Men man ska väl köra på och öva henne att ligga själv? Utan att hon behöver bli ledsen såklart.

Min sov jätte bra i sin säng fram till 3 veckors ålder då blåvägrade han så jag satte babynestet i min säng brevid mej. Jag hade så i två veckor och kom då på att jag kunde ta bort ena sidan av spjälsängen så han hela tiden såg mig och va lätt tillgänglig. Han knorrade lite i början så då satte jag på vaggvisor på babywatchen och han somna inom 5 min. Så jag har gjort till rutin att sätta på musiken ch hålla honom i handen och då somnar han jätte lätt :)

Där sa du något, vi använder speldosa som jag spelade redan för magen varje kväll

Idag måste jag gnälla. Gnäääääääääääääääääääääääääll!

Gnäll på fluffis! Varit en jobbig dag? 💚

Naw vad fint att du bryr dig :) Jo, det är tydligen jobbigt att vara bebis idag. Vi som brukar ha såna harmoniska dagar. Nä, det har varit gnälligt och klängigt nästan hela dagen idag. Förmodligen är han i en jobbig utvecklingsperiod. Dessutom är förmodligen fler tänder på g. Om han är av med förkylningen från förra veckan eller ej, är ju omöjligt att se när näsan rinner hela tiden pga gråt. Dessutom har min rygg gjort ont idag. Men annars är det rätt bra :p Är ju en ny dag imorgon om inte annat :)

#27 haha det märks att våra pojkar är i samma ålder. Min lilla ligist har blivit som ett plåster och så fort jag lagt ner honom i sängen så har han börjat tokskrika. Glömde kanske ta bort spikmattan? ;) Sambon åkte iväg igår på jobb på annan ort och kommer (förhoppningsvis!) Hem imorgonkväll. Ska bli skönt att få kunna gå på dass i lugn och ro imorgon! ;) Sonen sover nu, sen 19.30 och jag sitter och njuter av en kall folkis. Vi tar nya tag imorgon! Va rädd om ryggen! =)

Välkomna till separationsfasen ;) David sitter klistrad på min höft. Enda gångerna han inte sitter där är när vi promenerar. Då surar han en kort stund i vagnen och däckar sedan.

#29 ja, jag antog att det var den… blir ju intressant för sonens farmor i maj. Den nionde ska vi till göteborg och gå på konsert och sen sova över. Jag hoppas att sonen sköter sig då. Fast det är ju i och för sig inte min huvudvärk när jag är borta. ;p Nu har jag en sur kille i sin säng. Det räcker att jag går upp hit så hör han mig.. :p Jaja. Operation söva om pågår.

Har börjat må så illa igen i graviditeten. E så trött på detta nu och Oscar lyssnar inte alls nu förrtiden. Blir galen på honom

Varför måste man själv bli sjuk samtidigt som barnen, då blir det ju 100 gånger jobbigare att ta hand om dom.

#28 Spikmatta, haha :) Hoppas det går bra att vara borta. Det kan man förtjäna 100 ggr om tycker man :) #29 Tack! Eller nåt :p Just nu gör det inte så mycket för jag är nästan lika klängig på lille stackaren som han är på mig, haha. Förrförra veckan skulle jag iväg på en jobbintervju och beräknas vara borta 2-3 timmar. Jag var både nervös och hade separationsångest och höll nästan på att svimma i bilen :) Men det gick bra. #32 Bra fråga! Man kan ju tycka att man borde ha motståndskraft mot några små bebisbaciller men man har väl inte aalltid det :)

Det finns inget som man blir så sjuk av som bebisbaciller! Fråga bara föräldrar med förskolebarn 😂

#34 alltså skämta inte!! Vi har baciller från 3 olika daghem… Värdelöst!!!

Förresten min rygg är i alla fall bra idag. Nu får jag se till att träna den och vara snäll mot den, så att den inte pajar igen.

Jag såg att ni skrev lite om bärsjal där uppe (har inte läst alla inlägg). Jag har fått låna två sjalar nu av en bekant för att jag ska få testa de två olika (olika längd/bredd). Och WOW så smidigt det är!!! Nu kan jag knyta upp henne så att hon får ligga hud-mot-hud mot min bröstkorg och hon är jättenöjd(!) och jag får två lediga händer. Så jag har kunnat laga mat, sitta vid datorn, ta en promenad, klappa katterna, tvättat och så vidare. Så mycket frihet för mig, närhet för dottern och vi är väldigt nöjda båda två, rekommenderar det starkt!!

Dessutom kan man amma i bärsjal också, jag testade det igår, gick smidigt!

#37 Härligt att det fungerar så bra för er! Vilka sjalar har du och vilka gillar du?

Apropå separationsfasen, när jag började jobba så ammade jag fortfarande morgon, kväll och natt. Funkade tills monsterungen fick tänder. Slutade amma vid 5 månader och då hade jag jobbat lite i ca 3 månader. Nu när hon är nästan 9 månader jobbar jag hemifrån en del, men ändå 100%. Killen har varit hemma mest sen E var ca 5 månader. 

Om jag har gått hemifrån efter hon vaknat så har hon blivit ledsen, i ca 1 minut. Sen när jag varit borta hela dagen har de haft det hur bra som helst hemma. Från ca 7 månaders ålder blev hon mer mammig när jag var hemma. När jag kom  hem på eftermiddagarna så var det bara jag som gällde, men fortfarande aldrig några problem på dagarna då jag var borta. 

Nu börjar hon bli mindre mammig på eftermiddagarna, så vi har haft det väldigt enkelt med separationsfasen. Tror att det varit så enkelt för att vi bytte föräldraledigt innan. Nu är jag hemma 7 dagar per 2 veckor (och jobbar då en del hemma) och killen jobbar 5 dagar per 2 veckor så hon har stor tillgång till oss  båda kontinuerligt. Så, det behöver inte bli jobbigt om man jobbar aktivt med det (typ gå hemifrån innan de vaknar :P med reservation för personlighetstyper). Har även blivit bättre väldigt mycket enklare senaste veckan då hon börjat förstå ordet Hejdå och att man vinkar när folk går. Då blir hon förberedd på att man är borta en stund.

Vibjörn kan ha klängiga perioder men vi har aldrig märkt att det skulle vara någon skillnad på om det är jag eller Vibjörns pappa som tröstar och kramar. Och pappan är bara hemma från kl 18 och 20 är det läggdags. Men han är med V mycket då och det är alltid han som nattar. När jag ska iväg till sjukgymnasten eller något annat ärende på dagtid när min mamma är barnvakt så har jag börjat säga "en timme" och visat honom en tumme. Tror inte han förstår men ändå :) Det måste vara väldigt svårt för dom att förstå det här med tid. Och "snart" är något som vi använder mycket men det är en jäkla skillnad på "jag ska bara kissa, kommer snart" och "jag ska bara till affären och handla, kommer snart" :)

#39 Med risk för att låta negativ så är hon ju bara nio månader. Det händer ju inte tvärt vid åtta månader. Sen är det ju kanon om detta var er separationsfas, både för er och henne. Med Wille började det runt åtta månader men blev helt galet runt tio månader. Då gallskrek han så fort jag råkade blinka kändes det som. Sen funkade det att vara hos pappa men bara om jag var i samma rum.

#39. Det låter som en separtionsfas, Min dotter hade det strax innan hon började på dagis. Kunde inte sova utan oss , jag ville inte ha henne i våran säng. Så vi köpte en Bäddmadrass låg bredvid henne när hon sov . Sen efter nga veckor kändes det ok. Jag och min man turades om det var skönt vi ska ju inte skylla på på sömnbrist 😊

Jovisst att det kan komma mer sen, men vi har egentligen aldrig märkt av några utvecklingsfaser. Hon har kunnat vara gnällig en dag eller två, då har vi haft henne i selen mer och så har allt varit bra igen. Samtidigt som hon blev lite mammigare vid 7 månader, så blev hon lite blyg inför våra föräldrar, i ca 10 minuter, två gånger, sen var det inte mer med det. Hennes personlighet är väldigt jämn och följer hon samma mönster så är det här redan överstökat :) separationsfasen, om jag har förstått det hela handlar oftast om mamman (alltså den här vid 8 månader) och här har ju pappa haft huvudansvaret sen flera månader, jag tror att det spelar in. Sen är hon en ganska okomplicerad tjej generellt, vild men jämn. #42 hon sover mellan oss och har gjort det sen hon föddes :) hon och jag går och lägger oss tillsammans varje kväll.

Låter jätteskönt att ha det så. :) David kör någon mellanvariant. Medan wilmer var heltokig så är David väldigt mammig men inte alls blyg inför andra, han hälsar gärna på kända som okända. Har inte tagit ut glädjen helt i förskott men det bådar ju gott. David är enklare på alla sätt, minus att han har ett hiskeligt humör när han är trött, hehe.