Kan tillägga att min mamma uppfostrade mig ensam. Och jag blev ju vettig så det är inte det. Men jag känner mig osäker som fan.

Man gör sitt bästa bara :) Jag kommer att göra tusen misstag med dottern helt säkert. Men jag gör mitt bästa och älskar henne villkorslöst. Jag tror att det räcker :)

Det gör nog alla . Men tycker du att det finns en bra realation med din mamma? Jag vill inte att du ska berätta , utan du ska kunna reflektera hur din mamma är mot dig. Barnen gör inte som man säger utan dom gör som vi. Man ser sig i spegeln oftast när man är i situationer så kan man få flasbacks. Allt kommer med tiden. Vi kvinnor ( nu tar jag kvinnor som ett exempel ) vi har nog i ryggmärgen , skapa familj, rota sig till familj, ha egen lgh / hus. Det leker vi när man är liten. Från barnsben leker oftast tjejer mamma pappa barn. Vi kvinnor är skapta för föda barn. ( nu menar jag att alla inte får numera utan rent generellt) vi är nog redan inrutade att skaffa familj , giftemål. När du skaffar barn och föder då kommer nog mer moderinstinkter du får redan dom när du har Bullen i ugnen. Det kommer med tiden 😊😊✨

#2 och #3 Tack för svar. Ja kärlek kommer man långt med helt klart. Men som sagt, tänk om det är nästa Hitler man lyckas uppfostra, eller en annan tyrann. Oo Ja jag får fundera. Men jag hoppas att i vissa avseenden att jag inte blir som min mamma. Älskar henne men vissa av hennes sätt kan jag inte med. Ja som skrivet så känner jag bara att jag vette tusan om jag skulle få en vettig unge. Eller hoppas kan man och sen gör ju alla människor egna val

Det kan du inte välja, att det blir knas med genetiska eller att det blir spå det kan du inte förutspå ?! Jag ska inte skrämma upp dig nu det finns en sån unge på vårt dagis. Han är sociopat ( beteendet) Han kommer fram oprovocerat gör tusen nålar, hugger med pinnar på insekter på dagis, han skriker jag hatar! Jag ska skära halsen utav dig om du inte leker med mig han är skolbarn nästa år. Han har varit på många och han är manipulativ , när vuxna är närheten då är han hur snäll som helst sånt nån går ger han sig på små och stora. Pedagogerna är medvetna om detta problem på dagis. Han spottar på barn och slår dom oprovocerat. Men jag vill inte veta vad dom händer i hans hem. Du kommer klara detta. 🌺🌺

De flesta har de tankarna. Sen, när man väl har sin bebis så bara faller det på plats :)

#5 men fy. Det låter ju inte klokt. Jag hoppas pojken får hjälp.

Men det är då i verkligheten, du vet aldrig vad som händer med ditt barn i framtiden, det räcker med fel kompisar, fel intresse mm. Men jag som mamma kommer säga vad som är rätt och fel och kunna lita på mitt barn som jag gör nu. Jag är inte den mamman som springer efter sitt barn bakom husknuten. Jag måste lita på situationen. Jag tror idag det har lönats sig jag litar på min dotter, hon springer aldrig långt bort. Jag kan sitta ned på café sidan och titta på Netflix, på Andys lekland ett stort lekland för barn inomhus! Jag känner mitt barn. Jag vet vad hon gör jag har stenkoll, men man måste släppa taget. Jag har ingen Facebook , det kommer jag skaffa när hon är så pass stor att hon vet vad det är. Och kan hantera det. Tillit till att bli mamma är inte svårt, men det kommer perioder man vill bara sjunka när dom är i sin utveckling ….. Tålamod….

Nu tog jag Andys lekland som ett exempel , ute på en park samma där. Jag behöver inte vara övetbevakande som en hök. Men jag tittar på vuxna däremot, vem som är där. Scannar dom i huvudet och har koll på dom istället.

Jag har haft nästan samma tankar och rädslor! inte innan jag blev gravid men nu för några dagar sen fick jag lite ångest över att det är så himla stort att ansvara för ett liv. Har alltid haft djur men det går nog inte att jämföra hur det är att ta hand om ett barn. Men jag litar till min modersinstinkt och tror att det mesta kommer falla sig naturligt när det är gäller.

Jag hade också det, skitjobbigt! Det är så himla lätt och säga så, tror jag . Men budet graviditeten mådde jag superfint ! Passade på läsa och höra och fråga allt om barn. När Hon kom kändes de dom ingenting smärtan kändes inget jämnfört med min dotter i famnen. Ploppade ut henne på 13 min. Ingen bedövning inget. Moderinstinkter kom som en öppen bok.✨