Så här såg det ut i vårt vardagsrum för ca 5 år sedan, när vår minsting var i farten. Han började gå och klättra väldigt tidigt… och föll som en fura :) Men han grejade den tiden utan problem :) Bjuder på en charmig bild :)

#1 haha sötonge! Gillar barriären mot granen där! ;)

De är ju gjorda för att ramla, tänker vi. Visst att det inte är kul för dem att slå sig och det är jobbigt att se dem ledsna, men hela bebiskonstruktionen är ju gjord för att lära sig och då måste man få ramla och slå sig.

#3 ja, jag vill också resonera som så. Men sen är man ju lite nojjig sådär när det är första barnet. Och skulle de slå sig riktigt illa lär man väl i och för sig märka det på skriket.

Vi sänkte sängen för den var riktigt hög och satte enstaka kuddar här och där. Men annars har vi bara hållit ett vakande öga. Fort lärde man sig vilket gråtljud som betydde riktig smärta och vilken som var mera skräckslaget. Joel lärde sig fort att hålla borta huvudet från marken och slog sig egentligen väldigt sällan. Värre var det med brännsår från en stekpanna och klämda fingrar.

De tål mer än vi vuxna. Deras skelett hårdnar inte förens de börjat skolan. Dem består av mjukt brosk. 

De är gjorda för att lära sig ta sig fram och gå - och trilla en miljon ggr.

vi tog av sängbenen annars låter vi honom hållas. Han har bulor överallt för jämnan, men han säger sällan nåt. Vi har en riktig träskalleunge haha :) dom tål riktigt rejäla smällar faktiskt. Det är ju vassa kanter och sådant man får passa och säkra.

Slår de sig är det viktigt att bibehålla lugnet, för de mesta skriker de som allra värst när de blir rädda. Med ett barn som affektkrampar så har jag fått rejält med skinn på näsan haha :)

#2 Tack ☀️ Kan tilläggas att granen revs ner några gånger det året 😃

Jo men visst är dom tåliga dessa små 🙂 Storasyster klämde lillebrors fingrar i innerdörren… Dom var helt platta mitt på (mamma höll på att svimma 😮) Men det var ingen fara då skelettet är så mjukt i den åldern.

Nog tål dom små liven mycket mer än man skulle tro. Men om det händer att de slår huvudet riktigt hårt så man kan misstänka hjärnskakning har jag förstått att man ska undvika att de sover mer än nån timme i sträck i ett dygn efter olyckan eller så. Man bör alltså väcka dem regelbundet för att kolla att dom är ok. Det här rådet fick vi från rådgivningen en gång när gossen som då var ca 8 månader hade trillat ner från vår ganska höga dubbelsäng, troligen med huvudet före. Lyckligtvis hände inget allvarligt då, men vi följde rådet vi fick. Efter det var vi väldigt strikta med samsovningen, och det är först på sistone (han fyller 2 om några veckor) som han fått börja sova med oss igen ibland, t.ex. om han vaknat på tok för tidigt och inte kan somna om i egen säng.

Mamma sa alltid att så länge barnen skriker när de slagit sig är det ingen fara. Är det tyst är det allvarligare. Jag håller inte med till 100%, men nog ligger det en del sanning i det i alla fall. Dock om man har skäl att misstänka t.ex. hjärnskakning ska man ta det allvarligt förstås. Barn har en farlig inbyggd egenskap, som gör att de många gånger klarar av att vara nästan som vanligt trots att de slagit sig rejält och fått t.ex. hjärnskakning eller inre blödningar. (Vem annan har haft ett litet barn som vägrat ligga still i sängen och vila trots 39 graders feber?) Man kan alltså luras av deras beteende och tro att det inte är nånting farligt som skett, medan de har dragit på sig rent livshotande skador. Det här var en sak som läraren i första hjälpkursen jag var på ifjol tog upp. Han hade över 40 års erfarenhet som ambulanschaufför och livräddare, och hade hunnit vara med om det mesta. Otroligt kunnig och engagerande lärare.

Molly har trillat och trillar mycket. Nu är hon snart 3 år och har konstant blåmärken. Ena gången sprang hon i sovrummet, snubblade och körde pannan in i elementet. Hon var randig efter elementet och skrek som en stucken gris. Den gången ringde jag 1177 och enligt dom var det ingen fara så länge hon inte blev slö, krampade, svimmade av eller kräktes.

Tack för alla svar! Ja att samsova med den här lilla propellern gör jag inte längre. Jag vågar helt enkelt inte ha honom i sängen. Vassa kanter har vi försökt eliminera, det blir mest balansen som sviker och huvudet som tar smällen. Oftast, som ni skriver skriker han för att han blir rädd. Jag vet att de tillhör ju liksom deras lärande att få smällar både en och femtioelva gånger. Häromdagen fick han upp en jäkla krypfart och kröp rätt in i bordsbenet. Han fick ett snyggt blå/gult märke i pannan. Det ska väl helt enkelt synas att man håller på att lära sig! 😆

Jag kan komma med en berättelse som jag fått berättat för mig från när jag var väldigt liten, kanske 1,5 år typ. 
Jag stod vid dörren när mamma skulle säga hejdå till en väninna som skulle gå, jag höll då tummen in mellan dörren och väggen på samma sida som gångjärnen sitter. När hon sa hejdå stängde hon dörren och LÅSTE, samtidigt hade jag alltså min tumme mellan dörren och väggen och gallskrek såklart. Dock bröt jag ingenting, så jag antar att man klarar mycket som litet barn, dock lär jag vara hönsmamma ändå när min lilla börjar gå och klättra.

#12 åh aj aj! Kommer ihåg när jag gick i första klass. Min kompis fick fingrarna i dörren, det var en sån tung dörr som stängde sig själv å där satt hon med fingrarna emellan. Men kroppen är ju rätt fantastisk ändå. Den tål uppenbart rätt mycket.

Oscar e expert på o ramla. Han e snart 3 o är full av blåmärken på benen o oftast nåt i pannan med. Man märker hur hård deras skalle är när de skallas jag får riktigt ont o han verkar opåverkad

#14 Jo det är säkert så, att kroppen är skapad på ett sånt smart sätt att de små ska kunna trilla en massa innan de förstått saker och ting fullt ut. Idag har sonen gjort ett par rejäla dyk, och fler lär det väl bli. Han har sovvägrat idag, bara i min famn har det gått bra att sova, så sen klockan 13.15 har han sovit 20 minuter.. Hoppas på en snabb läggning ikväll, utan massa dyk i spjälsängen ;p

Joel föll igår rakt ner(gissar jag) från sin barnstol. Sådär smack i golvet :( men inte ens en bula.. (Han försökte klättra upp men stolen gled iväg så han föll…tror jag. Var i annat rum)