Baksäte. Känns inte säkert att ha fram, speciellt inte om man är själv. Bättre att stanna om man måste istället för att försöka trösta när man kör, om det behövs. Hellre en bebis som skriker en stund, än en bil i diket.

Jag har fram. Skulle bli tokig av att ha honom bak, han är ingen bilfantast nämligen.

Vi hade bak när vi var två i bilen, fram när jag åkte själv (vilket inte var så ofta) pga att hon ofta var ledsen i bilen och jag blev superstressad av att ha henne där bak då.

I baksätet. Jag vill ha 100% uppmärksamhet på bilkörandet. En gång har det hänt att sonen var orolig och då sjöng jag en lugnande låt. Dessutom använder vi iso-fästena där bak. Det finns inga i framsätet.

Fram. Var helt omöjligt att åka någonstans alls med andra barnet om jag inte kunde hålla handen på henne och prata lugnande med henne. Hysterisk i bilen från ca 3-7 mån och vi bor på landet… Otaliga gånger har vi stått still med bilen och jag har försökt amma hysterisk liten till sömns och sedan försiktigt satt tillbaka henne i stolen igen. Skulle jag stannat varje gång hon behövde tröst hade vi aldrig åkt någonstans. Lite så 😳

Har alltid haft i fram, men där sitter en 2 åring som blir både arg och ledsen ifall han tror att han är själv i bilen. Bebis får nog därför hamna i bak denna gång.

Har aldrig haft problem att ha mina barn i fram, tappar de napp eller dylikt så har jag bara stannat snabbt vid vägkanten.

Vi har i baksätet i mitten.

Babyskyddet hade vi i fram, mot min vilja. Nu sitter han bak i en större stol.

Bak då vi har airbag fram som ej går o koppla ur

Fram i ena bilen och bak i den andre.

Vi har bak. Sambon krocka med en älg när jag vart gravid med första. När jag såg bilen bestämde jag mig att aldrig ha barnen fram. Sen har vi barn som gillar att åka bil, har hänt att jag fått stanna om jag är själv för att stoppa i napp osv. Åker vi långt sitter alltid en med där bak om det är oroligt.