Kroppskontakt och barn
Jag pratade med min syster för någon vecka sedan och hon berättade om en intressant text hon läst (tror det var på facebook). Det var en mamma med tre barn som hade skrivit. Mamman skrev att hon alltid frågar sitt barn om barnet vill krama henne, exempelvis när hon lämnar av på skolan. Samma sak när dom träffar släkt, då frågar hon barnet "vill du krama mormor?" istället för att säga "gå och krama mormor". Om barnet säger nej, så behöver den inte kramas. Detta gällde såklart all kroppskontakt (som inte var absolut nödvändig, är man hos läkaren och ska ta en spruta kanske man måste gå med på det). Allt detta var för att barnet i högre grad skulle känna att den äger sin egna kropp och att man alltid har rätt att säga nej. Den här mamman menade då att om vi säger åt eller tjatar på barnet att den ska ge mormor en kram, lär vi även barnet att den inte alltid har ett val trots att det handlar om barnets kropp. Mamman gjorde även kopplingen till exempelvis att bli tafsad på, och huruvida man säger ifrån eller inte. Har man alltid blivit lärd att man har rätt till sin egen kropp, kanske det ökar risken att man vågar säga ifrån.
Hon hade även märkt att barnen själva frågade "får jag ge dig en kram?" istället för att bara krama, även när det gällde vänner. Därmed kanske det även kan vara ett sätt att öka respekten för andras kroppar.
Personligen har jag problem med kroppskontakt, i alla fall om den kommer plötsligt eller om det är en person jag inte känner så väl. Oftast går det bra att krama en släkting/vän så länge jag är beredd på det, men det är inte alls lika ofta jag faktiskt vill krama personen. Men i min familj har vi alltid kramat hej och hejdå när vi inte träffats på ett tag eller vet att det dröjer tills vi ses igen. Det har alltid varit självklart att jag ska krama släktingar, ingen har någonsin frågat om jag vill det eller inte. Och jag har inte heller frågat innan jag kramar någon. Personligen har jag aldrig reflekterat över det här alls. Innan skulle jag nog även ha tyckt att det var lite udda att fråga eller få frågan "kan jag ge dig en kram?" för det är inte så det normalt fungerar. Jag har i alla fall aldrig fått den frågan.
Jag tyckte det var en väldigt bra och intressant tanke, och undrar därför vad ni tycker?
//Jessie
Jag tycker att det låter väldigt bra och hälsosamt faktiskt! Kommer absolut göra så när jag får barn!
Medarbetare på Skor iFokus
![[WickedAlly]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Så gör vi med våra barn, och jag är noga med att säga inför vänner och familj att man inte måste kramas när man inte vill. För ibland vill ju inte sonen. Hittills har alla accepterat det rakt av till min stora lättnad och glädje.
Jag försöker tänka på det både på jobbet och hemma. Barn är egna varelser och ska ha rätt över egen kropp. Joel vill inte alltid pussa/krama hej då t.ex och då tvingar vi inte. Man kan vinka…. Samma sak gäller på jobbet. Jag tycker det är viktigt att lära barnen att deras kropp är deras. Lär man dom att bestämma över deras egna kroppar kanske man kan undvika att någon av dem blir utnyttjad eller utnyttjar någon annan. Sådär stort sett… jag intalar mig det i alla fall (hoppfullt)
Hur tidigt börjar ni fråga? (Är dom riktigt små förstår dom ju inte frågan)
l'm back
Jag har en son som inte är jätte glad i kroppskontakt o det e svårt för hans mor o far föräldrar att fatta att han inte vill kramas alltid. Han är 2.5 år o jag vill att han ska få välja själv när o vem han vill krama
Fantastiskt! Det här jag inte ens reflekterat över. På jobbet så brukar jag dock alltid fråga om jag får ge en kram eftersom de kanske helt enkelt inte vill. Jag brukar endast fråga t.ex. innan jullovet eller innan sommarlovet för jag vet att jag kommer att sakna dem.
Jag borde jag tänka mer över det här den dagen jag skaffar egna barn för jag har faktiskt inte funderat på det.
Hos oss är det naturligt att fråga om man kan få eller ge en kram. Dottern måste aldrig krama någon om hon inte självmant vill, nu är hon väldigt kramig och vill gärna vara nära men kommer det en period när hon inte vill så får hon bestämma helt själv.
mvh Maria värd på barn, miljonar, bloggande
medarbetare på husmorstips.ifokus
Min blogg: http://nouw.com/mariastankar
Härligt att höra att så många frågar sina barn (:
//Jessie
#4 jag tror att jag kommer börja så fort de faktiskt kan svara på en fråga. "Vill du ha ett äpple?" "Vill du leka med lego?" "Vill du ha en kram?"
Medarbetare på Skor iFokus
Jag brukar inte alltid fråga min son. Men om han inte vill krama mig eller någon annan just då så måste han ju inte såklart. Han vill oftast kramas och han brukar alltid vilja krama sina kompisar när han tex ska hem från dagis men vill dom inte så säger jag till honom att hen inte verkar vilja ha en kram och tar bort honom. Dom flesta av hans dagiskompisar gillar dock att kramas med honom och kommer till hallen och kramas när han ska hem. Däremot försöker jag att lära honom att inte hålla på krama hundar. Våran hund har ioförsig ingenting emot det men det kan bli lite hårdhänt ibland och många andra hundar skulle ju absolut inte uppskatta om ett barn kommer och kramas!
#4 du börjar så fort hon börjar bli medveten. :) Maken reflekterade en gång över detta med att kittlas. När vet vi att joel skrattar för att han VILL bli och när skrattar han för att VI kittlar? Svårt att beskriva i texen ni kanske anar vad jag menar? Jag har blivit väldigt försiktig och lyhörd på hans signaler nuförtiden när vi kittlas och busar. Och Joel vet att sekunden han stoppar mina händer med sina så slutar jag. Hans kropp och då bestämmer han.
#4 Jag tycker att barnen tidigt visat när de inte velat kramas. Värjer de sig så backar jag :)
Tycker att det är självklart att barnen ska få välja. Frågar alltid mina kusinbarn om de vill ge mig en kram (de enda barn utöver mitt eget jag kramar).
Självklart! :)
Alvin är väldigt tydlig i kroppsspråket med vad han vill. Han är gärna i famnen hos folk och gosar och busar på egna villkor. Håller man fram händerna "vill du komma till mig?" så sträcker han gladeligen armarna och lutar sig till denne. Men går man bara och tar honom så är det inte fullt lika poppis..
Jag frågar inte alltid när vi tex sitter i soffan och vid ett psr tillfällen har min 3,5 åring sagt: men jag vill inte kramas! Och då har jag sagt förlåt. Det har gått av bara farten. Hon brukar inte heller vilja kramas hej då med andra och det har mor och farföräldrar fått acceptera. Man frågar och man trugar inte. Jag kramar inga andra barn utan att fråga eller själv först få en kram.
Sajtvärd på Iller.ifokus
Starta ny diskussion