Berätta nu, förklara att Ni har ett frö i magen och att h*n ska bli storesyskon. Köp eller låna gärna böcker om blommor och bin på barnavdelningen med.

Vi berättade nog tom först för vår lillskit som då endast var 1,5 år (inte ens det). Hon har dock varit väldigt tidig och "förstått" väldigt mycket. Vi berättade att det var en liten, liten bebis i mammas mage och pratade väldigt mycket om det fram tills hon föddes. Då var första barnet 2 år. Har gått jättebra!

Det är 21 månader mellan våra äldsta och vi berättade väldigt tidigt för storebror.  Han var med till BM ibland och fick lyssna på magen. Vi köpte Lennart Nilssons bok Ett barn blir till som vi läste tillsammans, och han älskade att titta i den själv också. "Mamma hur stor är bebisen nu?" frågade han ofta. Han var så förväntansfull inför att få en lillebror (vilken tur att det blev en sån!) Jag hade lite jobbigt i slutet och han var så förstående och tålmodig.

Han har alltid varit en underbar storebror, och bröderna är de bästa vänner.

Vi berättade för alwa att hon skulle bli storasyster och att mamma hade en bebis i magen. Sen fick hon flera böcker i julklapp som handlade om bebisar. Favoriten var från spermie till bebis tror jag den heter, den förklarade väldigt bra vad som händer och varför min mage blev större. Hon fick även följa med till mcv och lyssna på hjärtljuden och så visade vi henne ultraljudsbilderna både på henne och bebisen. Pratade mycket om hur kul det skulle bli att bli storasyster och vad mycket hon kunde visa för bebisen sen när den kom ut. En ny docka fick hon också som hon gick omkring och pysslade med. Vi lät även henne välja sängkläder till vaggan och vilka kläder bebisen skulle ha när vi åkte hem, allt för att hon skulle känna sig delaktig. Första dagen hemma var jättejobbig för henne, då det var så mycket nytt efter att hon bott hos sin farmor och farfar i två veckor innan bebisen kom, men sen har det inte varit några problem, hon är så stolt över sin lillebror.

Eftersom barn väntar alldeles för länge på saker skulle jag väntat säga något tills det syns ordentligt. Då är det lättare förklara också

Vi har inte berättat speciellt nämnvärt för vår son som fyller 2 år i december. Han klappar magen ibland och då säger jag att han får klappa fint för bebisen i magen får ont annars. Tror inte att han förstår att det är en bebis därinne så vi ska köpa en baddocka längre fram så han kan pyssla med sin docka medan vi pysslar med bebis.

#6 av: Velinga1984 Alla barn är ju olika, men jag tror nog att han förstår. Vår kille var knappt två när lillebror föddes och han var helt med på allting som jag berättade om i #3. Han berättade stolt för all att det var en lillebror i mammas mage.
#5 av: AnnaFagerell  Vi berättade jättetidigt för vår kille och det var ovärderligt att han förstod varför mamma mådde dåligt och hade ont ibland. Han var hur go som helst hela tiden, och sedan mot sin lillebror som han längtat så efter.

När vi skulle berätta för min mans minst då var hon ca 2 år.

Nu hade jag jo en hund som hon trodde jag var riktigt mamma till. Haha barn är underbara :) 

Så vi sa till henne " Här i min mage är där en liten (barnets namn). Och när h*n kommer ut så kommer den vara så liten som du var en gång!"

Vi sa jo hans dotterns namn. Men där kan ni säga ert barns namn. De slutade med att hon lyssnade på min mage och sa att de var 4 bebisar där inne som vill att hon skulle bli stora syster till dom