Min kompis la i cellofan i barnvagnen när katterna insisterade på att ligga där. Det både prasslar och känns obehagligt. Jag tror att hon började med cellofanen kanske en eller två månader innan Johan kom till världen och efter han föddes så har hon inte använt cellofan och katterna har lärt sig att låta bli vagnen.

kan inte låta bli att undra varför är det så hemskt att katterna lägger sig på "fel ställe" 

sen är katter väldigt självständiga och ofta väldigt envisa så märker dom att det är nåt ställe dom inte får vara på ja då är dom där hela tiden 

hade själv katter när min son va liten visst först i början va det väldigt fascinerande och spännande att ligga i spjälsängen barnvagnen m.m men det gick fort över när dom ändå inte fick nån som helst uppmärksamhet eller blev bortsjasade 

o för min del så anser jag att katt och bebis småbarn funkar utmärkt ihop rätt ofta så samsov katterna o mitt barn och tja han överlevde utan den minsta skråma det tilltaget

#2  Vad får du till det att jag tycker att det är så hemskt?? Jag har aldrig sagt något om att det är fel eller hemskt. Kanske ta reda på fakta först innan du dömer? Katterna går inte ens i närheten av dottern, så att dom sover med varann är ingen fara, om dom skulle vilja vara i närheten utav henne finner jag inga problem med heller eller sova med henne. Det är inte det som är problemet.

#2 Det behöver ju inte betyda att man tror att katten ska göra illa barnet. Det kan ju vara så att man vill skydda katten från barnet. Speciellt när barnet börjar ta tag i saker så kan det lätt hända att katten råkar illa ut. I det fallet är det försåtligt att katten gör utfall. Så för att undvika allt sådant så kan det vara skönt att ha platser där man vet att katterna inte är. Precis som det är självklart att när barnet blir större så lär man dem att när katten sover i sin korg eller i sitt klösträd så ska de få vara ifred. Respekt åt båda håll.

Det enda jag vill är att jag inte vill att vår dotter inte ska få en massa päls i munnen, i ögonen, och över hela sig och i ansiktet. Som man ständigt får plocka ut annars, då hon gärna gosar ner ansiktet i filtarna osv, speciellt i vaggan. Hon är bara en månad gammal. När hon blir äldre och kan plocka bort pälsen själv, säga ifrån själv om vad hon vill osv så vill jag helst undvika då vi ständigt får plocka bort päls från munnen, ansiktet osv. 

Har sidosängen i vårt sovrum dit det är stängt, även bestnestet är där inne. Plockas fram ibland till vardagsrummet under uppsikt, men vissa försöker lägga sig där med då. Men vaggan som står i vardagsrummet ständigt har jag kommit på katterna ligga där ibland när jag går på toa på natten osv. Självklart föser man undan katten då, men dom är lite sega att förstå. Dom ligger aldrig i den när vi är vaken och hemma. Oftast ligger dottern där med som dom gärna inte går i närheten. 

Och att vi har stängt in till sovrummet och att jag inte vill att hon sväljer en massa päls, eller är upp i i det för mycket osv är pga pojkvännen har astma/allergi för pälsdjur, och den allergin/astman var mycket värre när han var barn. Och jag är livrädd för att hon ska få samma sak då katterna är våra familjemedlemmar med. Lite skit i lagom mängder minskar allergi riskerna förstås och att växa upp med djur, men är nog inte bra att svälja det ändå och få päls som fastnar i ögonen så vill begränsa det lite ändå och vill att hon ska ha någon frizon från päls. 

Sen så går katterna helst inte i närheten utav henne ännu heller. Och jag tror knappast inte att mina katter skulle skada henne, så det är jag inte ett dugg orolig över. Vill mest bara slippa plocka ut päls ständigt ur munnen och ögonen, hon tycker inte om det heller.

Edit:
" När hon blir äldre och kan plocka bort pälsen själv, säga ifrån själv om vad hon vill osv. då blir det en annan sak förstås, men fram tills dess så vill jag helst undvika då vi ständigt får plocka bort päls från munnen, ansiktet osv. "*