Skickar ett gäng styrkekramar 🌺 passa på att vila medan det är pappan som gäller så ska du se att tålamodet kommer åter snart. Det hör väl till att tappa tålamodet förr eller senare, ingen har väl guds lamm personifierat heller.

Det händer oss alla mellan varven! Ingen fara, så länge de inte blir ofta eller fysiskt <3

Förmodligen jättejobbigt för både dig och ditt barn. Ibland handlar man tyvärr helt tvärt emot vad man önskar. Klart barnet blir chockad/ledsen kanske tom rädd, men det går över och då tycker jag att du ska prata med ditt barn om händelsen. Förklara att du blev arg/irriterad men att man ju inte får skrika på barn oavsett men att det blev så och säga förlåt. Barn minns saker så mycket längre än man ibland tror (när jag var höggravid - innan dottern blev 2 år - råkade jag bryta ihop och börja gråta när jag läste en bok för henne. Nästan ett år senare nämner hon att jag ju blev ledsen en gång för att en bok var trasig. Boken jag läste hade vi precis lagat med tejp, men det var förstås inte därför jag grät men det trodde hon och kom ihåg. ) och att prata om det och förklara är så himla viktigt. Man kan inte vara bäst jämt och man är inte mer än människa.

Ibland blir man irriterad och arg, det är mänskligt. Dom som säger att dom aldrig tappat tålamodet med sitt barn ljuger. Så länge det inte blir fysiskt eller händer ofta och du känner att du kan hantera det så är det ingen fara. Prata med ditt barn imorgon om det och förklara att mamma tappade tålamodet men att det inte är hens fel.

Händer oss alla , när mina var små o tålamodet var extra kort önskade jag skicka dom med en enkel biljett till Sibirien ( TÄNKTE ) 😉

Man kan säga förlåt även senare, t ex dagen efter om det nu vara pappan som fick natta igår. Om barnet förstår ordet förlåt så förstår ju barnet att du vill försonas. Det viktigaste är heller inte vad man säger förlåt för, utan bara att man gör det - det signalerar kärlek och att man vill vara nära igen.

När min son var två kunde han säga förlåt till storasyster när hon var ledsen fast det inte var han som hade gjort något dumt. Han ville helt enkelt bara trösta och han visste att förlåt var ett bra tröstande ord. :-) Och storasyster tyckte ju också att det var väldigt fint och trösterikt trots att lillebror inte gjort något dumt. Hehe.

Håller med #6 . Säger alltid förlåt till min 3-åring om vi blivit riktigt arga på varandra, och förklarar alltid varför jag kanske plötsligt blir hysterisk, att man ibland kan börja skrika för att man egentligen är rädd osv. Dom är smarta dom små och det stärker dom nog att förklara varför de blir som de blir ibland :)