alltså, jag tycker man ska ha ekonomin stabil när man skaffar barn. man ska klara sig själv med pengar, utan hjälp från släktingar. att sedan gå på bidrag är väl en annan sak.

det är väl egentligen bara du själv som kan säga om du klarar dig utan barnets pappa, med stöd från släkt och vänner. men ett barn behöver sin pappa i uppväxten anser jag. eller ngn annan fadersgestalt.

Varför har du så bråttom? Du är ju ett barn själv fortfarande? Skittrista ord och inga du vill höra, jag vet, men är väl ändå nära sanningen ändå… Varför är du så fokuserad på att få barn? Har du själv ställt den frågan? Har du förutsättningar att ge ett barn trygghet och harmoniska familjeförhållanden, en närvarande pappa även om ni inte bor tillsammans?

Man vet ju aldrig på förhand hur livet kommer gestalta sig, det finns inga garantier vare sig man är 15 eller 35!! Men man kan försöka skapa så goda förutsättningar som möjligt- det är att ta sitt ansvar och försöka ge sitt barn det bästa på ett osjälviskt sätt. Att bli förälder handlar ju inte så mycket om vad man får, utan om vad man kan ge…

Ett sätt att skapa goda förutsättningar är att se till att barnet har en pappa som man har ett bra, starkt förhållande till och som varit med på ett medvetet plan att skaffa barn.

Ett annat sätt är att ha gjort upp med sig själv så man är helt medveten om varför man skaffar barn, av vilka anledningar. Med det menar jag att man bör veta om man skaffar barn för sin egen skull eller om man gör det också för att man tror sig kunna ge ett barn en värdefull och meningsfull uppväxt.

Ett tredje sätt är att manhar tagit reda på att barn är dyrt! Har man ingen utbildning, ingen jobberfarenhet eller jobb och i värsta fall heller ingen pappa till barnet som har jobb… Ja då sitter man på fisens mosse. Det är mer än blöjor och barnmat som kostar. Försäkringar, bilstolar, kläder, skor (!!), barnvagnar, gärna några kronor i månatligt sparande, ett eget boende, säng, möbler… Efter ett par år tillkommer dagisavgifter, resekostnader mm.

Självklart kan du skaffa dig barn som ung, men även om du slutför din utbildning först och kommer ut på arbetsmarknaden så hinner du ändå bli en ung mamma! Det är ett av många bra sätt att visa att man är ansvarsfull nog att planera att skaffa barn…

Man kan bara försöka ge sitt barn de bästa förutsättningarna som möjligt, sedan är det upp till yttre omständigheter och en själv hur det blir i slutänden. Jag låter med all säkerhet jättetråkig, präktig och tråkigt vuxen, förlåt för det men så blir det ofta när man får barn- man växer upp… Lycka till!

Tack för era svar. :)

#2 Jag tycker inte alls att du låter jättetråkig, präktig och tråkigt vuxen, eftersom du faktiskt har en poäng med ditt inlägg.
Det fick mig även att tänka efter lite mer, och har börjat tänka på min ekonomi(!), vilket aldrig har hänt förut.. ^__^

Tack än en gång :)

Skönt att du inte blev förbaskad på mig… Hoppas du avvaktar ett tag, både för din egen och för ditt kommande barns skull- det tror jag ni alla skulle vinna på.