Jag tror det är bra för barn att veta var köttet de äter kommer ifrån. Jag växte upp på landet och var tidigt introducerad att köttet vi åt kom från djuren jag matade och gullade med på farmors gård.

Jag tycker det är bra för barn (och vuxna) att få veta hur en slakt kan gå till och få se varifrån köttet verkligen kommer, det är inte bara ett stycke som ligger i en plastförpackning i affären, utan det har varit ett djur en gång. Våra barn kommer få vara med på slakt och jakt. Än så länge har de dock "bara" varit med efter avlivningen, till dotterns stora förtret, för hon vill vara med när de avlivas, men det har inte blivit av än bara. Men hon har varit med och fått och styckat, första gången var hon 2v gammal och sonen var 3v gammal första gången han var med. Så länge man förklarar varför och hur man gör, ser jag inga problem med det. Det är nyttigt för alla att veta, i mina ögon iaf. Man får mer förståelse och respekt för det man äter också inbillar jag mig.

Jag tycker det är ett intressant ämne.

Personligen tycker jag att det är värre med tv-program som Criminal minds än att se en kontrollerad slakt.

Själv fick jag var med redan som barn och hade mycket frågor vilka jag fick bra svar på så jag har ett realistiskt förhållande till både slakt och kött idag.

Jag har själv väldigt svårt för att se sånt så tror inte jag skulle låta min dotter se det heller. Men däremot tycker jag informationen om hur det går till är viktig.

Kan ta min syster som ett exempel. hon har jätteproblem med att äta mat hemma hos oss, för att hon vet att det kött vi äter har sambon skjutit själv, då har det varit ett levande djur. Men hon har inga problem att gå till affären och köpa sitt kött där, för det är inte samma sak i hennes värld. Att köpa kött i affären är mer naturligt än att gå och skjuta sitt egna enligt henne, vilket jag verkligen inte kan hålla med om. Jag äter hellre vilt och egenproducerat eller från små gårdsbutiker, än från någon som har massuppfött och avlivat på löpande band.

#5 - Oj, vad lustigt! Har nog inte hört många som tänker så, har tom hört en vegetarian som funderat på jägarexamen för att hon vill ha full koll på varifrån maten kommer osv. Då skulle hon främst skjuta fågel eftersom hon har cocker spaniel (fågelhund)

#6 nej det är väl inte jättevanligt att det är så, men sån är hon iaf. Och så vill inte vi att våra barn ska bli, så därför har de fått reda på från början var köttet kommer ifrån, hur det går till osv.
Likaså kommer vi odla vår egen mat så gott det går, den dagen vi flyttar till hus. Nu nöjer vi oss med kryddor, smultron och jordgubbar, får inte plats så mycket mer tyvärr.

Jag skulle inte ha med mina barn på avlivning av djur  eftersom det är otäckt helt enkelt. Möjligtvis slakt med bultpistol men helst inte dte heller eftersom det kan gå snett och jag vill inte att mitt barn ska behöva se något otäckt. Finns liksom inget alls att vinna på att visa sådant för barn tycker jag. Men det beror oxå på vad man menar med barn. Att visa en treåring hur en hönsslakt går till tycker jag är onödigt men att en 16-åring vill vara med är helt okej. Det beror  på hur lättskrämt barnet är.  Själv minns jag med fasa en fisketur där fiskarna fick sådana där ryckningar långt efter avlivningen vilket jag tyckte var jätteotäckt och jag grät hela vägen hem samt drömde mardrömmar länge, Då var jag runt sju gissar jag på och hade fiskat mycket innan.

 Däremot är jag helt inne på ChristineLs linje att man förklarar hur det går till och vart maten kommer ifrån. Att ha med dem på styckningen och liknande har jag inga problem med utom att det skulle vara svårt med våra små som fortfarande stoppar det mesta i munnen :P

Jag är så kluven i denna fråga. Jag vill ju att Wilmer ska veta vart maten kommer ifrån, lära sig ha respekt för djur och djurhållning samt veta att maten inte bara är något som dyker upp på bordet. 

Men låta honom se det? Känns lite väl magstarkt för min del, själv klarar jag inte ens av att nacka en fisk och måste dessutom titta bort när maken gör det. 

Fast jag vet inte, tror inte att jag skulle byta kanal eller tvinga honom titta bort om det dök upp något sådant. För det hade ju också skickat fel signaler.. Men att medvetet ta med honom på slakt, där går definitivt min gräns. Som barn tycker jag det räcker gott och väl med information, utan bilder så att säga. 

Instämmer dock med övriga som skrivit att det räckt med en varningstext för känsliga tittare. Sen kan man som förälder avgöra om det är lämpligt för ens barn att se det tycker jag.

Alltså jaa… Jag är uppväxt med jakt och djurhållning så för mig är det en naturlig del av livet som jag gärna vill föra vidare till min dotter och eventuella fler barn. Kommer inte ihåg första gången jag såg en avlivning men jag vet att mormor stod med oss en bit ifrån och förklarade, när djuret var dött gick vi fram och fick se och "hjälpa till" (om vi ville/kunde) med att tex hålla kärlet vi samlade upp blodet i och sedan fick vi komma in och titta i slaktboden om vi så ville, jag tyckte det var intressant så jag var med och kollade mest hela tiden. Varit med att jaga har jag vart sen jag kunde hålla tyst på pass så från ca 5-6 års ålder. I vår livstil (nästan helt självförsörjande på kött) så anser jag det är en viktig del för Lilli att ta del av och lära sig om sen är det upp till henne om hon vill hjälpa till i framtiden eller ej, kommer inte tvinga henne men jag vill att hon ska besitta kunskapen.

Slakt med bultpistol är väl inte så trevligt det heller! Det för jag i mitt jobb och kan vara riktigt otäckt för barn! Mina barn har inte varit med vid avlivning men de har sett döda djur efteråt med blod å så. Tycker inte det är konstigt att folk kan äta köttet från kyldisken men inte från lammet Pelle som var så söt

Jag är uppväxt med slakt (och dess beredning efter) , så det är en naturlig del för mig. Även om jag blev vegetarian som 7-åring och kött äcklar mig, så får jag lägga undan det då min son är köttätare. Nu har min son inte bevittnat slakt, då det inte finns på samma sätt som förr - nu då bondgårdarna med djur knappt finns längre. Dvs inget jag kan ta sonen på promenad till hur som helst. Hade vi haft folk i vår närhet som haft boskap kvar, så hade han fått följa. Har utbildning i styckning, så jag kunde nog följt med någon gång om någon behövde en hand. Det närmaste nu är väl älgjakten, men det är ju så lite kött att man inte behövs. 

Ska min son äta kött, så ska han naturligvis veta vart det kommer ifrån. Precis som att fiskpinnar i frysdisken inte föds så i förpackningen…

#12 Har ditt val av att bli vegetarian som 7-åring något med din insikt i hur det går till för kött att hamna på tallriken?

Jag menar… jag tror att barn i den åldern ofta är ganska känsliga ifall de får reda på hur djur slaktas. Jag blev vegetarian en kort period av just den anledningen när jag var 8-9 år.

Barn som har möjlighet att vara med på slakt från tidig ålder har ju en chans att få ett naturligt förhållningssätt till det. Men för de flesta är det ju just endast köttdisken på affären som gäller - det är det naturliga för de flesta. Jag tror att det kan bli en chock för många barn att helt plötsligt se en slakt när man inte har någon koll på det där innan.

Jag har nog valt att vara ganska förtegen om köttets ursprung till mina barn, för de är väldigt kinkiga med mat ändå, och jag vill att de ska äta kött.

Min syster är väldigt detaljerad i sin information om var all mat kommer ifrån till sin son, men både hon och hennes son är matglada och öppna för nya smaker, så det är nog helt rätt för dem.

#13 Nej, mitt val som vegetarian är enbart pga smaken. Jag har smugglat bort kött på min tallrik långt innan jag blev vegetarian. Och det var på skolsysters förslag då jag slutade äta helt. I efterhand vet jag också att något hemskt hände då som kan kopplas ihop med kosten. Det är en annan historia. Mina kusiners far hade bondgård, vi bodde där på somrar. Så slakt ingick i vardagen, precis som beredning av köttet sedan. T ex stoppa korv.

Nu slaktas ju inte djuret när den skjuts med bultpistol, det slår ut hjärnan. Själva slakten sker vid avblodningen.

#15 jag skulle vilja säga att det är en kombination

http://multikulturellt.ifokus.se/articles/54dc8896ce12c437b7000cc8-halal-kosher-och-normal-slakt?discussions-2

Vi äter som familj väldigt lite kött (jag inte alls) och pratar ofta med vår 2,5 åring om vad köttet kommer ifrån osv. Hon skulle nog tycka att det var lika obehaglig som mig att bevittna en slakt. Jag skulle inte utsätta henne för det i detta läge.

När jag och sambon får barn kommer barnet både ha jakt och förhoppningsvis hemmaslakt för eget bruk på gården. Eftersom både jag och sambon är fiske och jaktintresderade kommer barnen att från ganska tidig ålder få vara med och se hur det går till. Inte så att vi kommer tvinga in dem till lammen vid slakt, men jag tror att barn är naturligt nyfikna på vad vi gör, och vill barnen se kommer vi inte att göra det mer dramatiskt än det behöver vara. Om barnen baserat på det väljer att bli vegetarianer kan jag i alla fall glädja mig med vetskapen att de fattar beslutet baserat på hur verkligheten ser ut. Jag vill inte att mina barn ska växa upp och tro att kött kommer från frysdisken heller. Barn har varit med vid slakt i alla tider och har inte haft problem med det. Det är de senaste 70 åren, som man tappat förståelsen och respekten för djur och slakt, och jag hoppas att mina barn ska få vara med och se vart kött kommer ifrån. Jag slog ihjäl och tog ut fisk och var med och avlivade kaniner när jag var liten, och även om jag inte njuter av det kan jag idag vara glad att jag fick lära mig tidigt att det inte är så dramatiskt.

För mig är det naturligt att lära mitt barn om slakt/jakt/hur maten hamnar på bordet. 

Jag växte själv upp med jakt och fiske. Jag var inte gammal när mamma började räcka över sina fiskar till mig så jag fick avliva dem 😉 pappa lärde mig det mesta, allt från hur man avlivar olika djur/vart man som jägare ska sikta, hur man rensar, filéar, styckar, hur man sköter sina knivar och allt runtomkring. Vad man får och inte får göra som privatperson mm. och vad man behöver ha licens/examen för.

Detta har jag haft igen många gånger om genom livet. Till och med när jag går och handlar mitt kött på ica 😉 kan man ta reda på kött själv kan man se vilka bitar som är bäst i disken också. Överlag är det mycket kött som är urkasst i butik! tack och lov så brukar stadsbor gärna lämna dom finaste bitarna 😃 många verkar tro att t.ex. fett är dödligt giftigt, och mörka fina bitar är .. ja vad? ruttna? 🤪 ljusrött blasknötkött utan fettkappa, det försvinner direkt här. 🤐 alltså inte kalvkött.

#20 Samma här, allt ljusrosa och magert kött går först, men det är perfekt för då säljer butiken de finaste bitarna ganska billigt :))

#21 😃