Nä du är inte knäpp. Tycker absolut att man frågar alt. ger en summa föräldrarna får handla för. Än en gång är våra nära och kära ljuvliga för dom frågar eller ger en liten summa ( sist fick Joel pengar till nya tofflor för dom som gav det visste inte hans storlek). Tex en killkompis till oss frågade och köpte sen en låda klossar.

Farmor och farfar gör som de själva vill har jag märkt, men kan vara lyhörda ibland. Mormor med familj och morfar med familj frågar om det är något barnen behöver, så köper de det, ibland något annat också, men alltid det som vi har sagt.

Skönt att höra att det inte bara är jag…

Här är det lite 50/50, halva släkten frågar. Däribland min mamma och min svärfar. Men vi brukar ha tur, har nog aldrig fått något vi inte kunnat använda. En del onödigt javisst men använt har det blivit ändå :) Orkar inte bry mig om jag ska vara ärlig.

En del frågar vad vi vill ha och en del köper på egen hand. Vissa grejer har blivit liggande, särskilt sånt vi fick på dopet. Vissa kläder har inte heller blivit använda som finklänningar, synd men inget att göra åt.

Här är det blandat, vi talar om vad vi har och vad vi saknar, oftast blir vi tillfrågade. Men vi säger även köp vad ni vill, men köper ni t.ex. kläder så ska ni vara medveten om att han har x antal kassar med kläder redan osv. men vi förstår att det är roligt att shoppa, så shoppa på.

Är det något vi verkligen vill ha eller behöver, då skaffar vi det själva om ingen har snappat upp just den önskan. Det är liksom vårat barn, vi skulle aldrig kräva specifika saker i present, utan frågar någon så är det bara bonus och praktiskt för alla parter.

Nu har min son bara mig, men för några år sedan minns jag att han ville ha pengar i present o julklapp för att köpa en spelkonsol. Jag tror det var hans tolfte födelsedag/jul. Och ingen gav honom en krona. Av mormor fick han en nalle (!!) som han inte ville ha/behövde. Då vart han riktigt besviken och jag betalade hela konsolen själv. Finns så många möjligheter idag med presentkort, utöver rena slantar.

Ja, presentkort är väldigt bra presenter. Fast folk verkar tycka att det är tråkigt att ge bort det tråkigt nog.

#7 stackarn. :( tur att du kunde köpa hela själv åt honom. Presentkort är ju egentligen det smartaste om man är osäker.

Vi har det bra med shoppingcentrum med ca 100 butiker 5 min bort. Där finns både presentkort för de flesta butiker i ett kort. Dvs man kan dela upp summan mellan olika butiker. Och så finns specifika presentkort. Igår gav vi svärfar en leksaks-ferrari och presentkort för att få köra Ferrari. Ger man något litet extra till barn, som denna speciella present till en jubilar så blir det lite roligare.

Min svärmor ringde dagen innan Miranda fyller ett och sa att vi skulle ge henne en present från henne så skulle hon bekosta den. Dels bor vi på landet och kan liksom inte bara trolla fram presenter ur tomma intet, dels tycker jag det är så slött att inte orka köpa en egen present. Hon har bara två barnbarn så det är inte som att hon måste handla stup i kvarten. Känns inte som att hon bryr sig. Vore skillnad om hon ringt någon vecka innan o hört sig för vad Miranda ville ha o sen bett oss fixa det då hon bor väldigt långt bort.

#11sådär gjorde mina föräldrar eftersom vi bor i olika länder. Hade blivit aningens irriterad om någon annan gjort det så nära inpå själva dagen.

#11 - Nej fy vad lågt! Dagen innan?! Inte direkt så man känner att man har tid även om man bodde i stan.

Mina föräldrar brukar fråga om det e nåt speciellt Oscar önskar sig annars vet de ju oftast vad jag vill ha Till honom. Svärföräldrarna brukar vilja veta exakt vad de ska köpa gärna att man skickar länkar o då får han exakt det jag länkat o det tycker jag e tråkigt på ett vis. Känns inte som de bryr sig tillräckligt för att själv komma på nåt

Om man nu tycker det är så viktigt så får man väl se till att folk köper det man vill ha eller så kanske man ska omprioritera sina tankar. En farfar kanske inte förstår vad en syskonbok är ex. Kanske man kunde erbjudit sig köpa den i hans ställe? Jag handlar åt mina barn från mormor, då får dom det dom vill ha. Men får dom andra saker blir vi glada ändå för det är ändå tanken som räknas! Sen om den tanken är att andra ska köpa åt en är väl bra det också för då är det ju en tanke bakom att barnet ska få det dom vill ha.