Min 3½-åring är just nu inne i en intensiv "testa gränser-period" och hon har en förmåga att bara lägga sig på golvet och skrika rakt ut.

Hon får ligga där tills hon lugnat ner sig OCH gjort så som hon blivit tillsagd…

Jag vägrar kalla det för trots, för det är ju inte det det handlar om utan de utforskar livet och testar gränser för vad som är acceptabelt beteende.

Jag har ocks å en 3 1/2 åring som terroriserar sin lillasyster hela tiden. Just nu har hon börjat vecka henne när hon sover på dagarna, så man får springa och passa henne. Annars är hon inte mer trotsig än vanligt. Det är iof inte ovanligt att hon skriker åt mig när hon inte får som hon vill. Man märker nu att hon har börjat fundera på saker och kommer med fyndiga kommentarer som hon inte har gjort innan.

Har en tjej på 4 år som är ngt bestämd. hon trotsar oss också o vet precis hur hon vill ha det o tror vi ska dansa efter hennes pipa…har ett fruktansvärt humör också. Vi ger oss inte på sådant som vi tycker är rätt.

tror nu dock inte det är hennes 3-års trots utan det är hennes peronlighet. Hon är bara så envis o har ett sånt humör o det får vi leva med!

En rolig episod ang hennes humör: det var när hon morgontrött kommer upp o vi säger god morgon till henne o hon bara skriker rätt ut! Jag ber henne sluta o säger att så otrevlig behöver hon inte vara…då säger hon att hon had e ju inte sovit klart! (= då var det ju ingen god morgon!) ;-)

Jag tycker att det är så befriande att se att det inte bara är mina barn som är som små monster =) min yngsta grabb är 3 1/2 år och han vet verkligen vad han vill han sätter en på prov ständigt.Men den som är allra värst just nu är min 5- åring,han är så mammig det är dem båda två,det är som om inte pappa inte finns för han får inte hjälpa dem med nått jag ska göra allt och skulle pappa trotsa barnen då går brandlarmet och jag är så tröt på det,hur ska man göra är det bara att bita ihop jag är medveten om att jag ger mig för lätt bara för husfridens skull men man orkar inte att höra på allt -mamma gör det ,mamma jag vill ha det ,mamma vet du vad han gjorde och så vidare.Det ska bli så underbart att semestern börjar nästa vecka och jag tror att barnen känner av det också för dem behöver nog komma i från dagis precis som en annan vill komma från jobbet och bara få vara med familjen,slippa att dra upp ungarna kl 5 på morgonen det ska bli UNDERBART.

Min dotter blev 3 år i maj och är som förbytt sen dess… Hennes humör pendlar nåt grymt varje dag. Jag kommer att vara gråhårig snart . I dag är första dagen på flera veckor som hon inte haft ett utbrott så kanske håller det på att lugna sig. Men hon blir väldigt arg och upprörd (läs: skriker!) när hon inte får som hon vill.

Min yngsta flicka är nybliven 4- åring o har ett himla humör!!! Hon bölar (inga tårar utan mer ett ylande utan dess like) för allt som går emot henne. Ibland ylar hon innan, i förbigående ifall det inte kommer att gå bra… Envis o en svada som inte är av denna värld, ett argumenterande i all oändlighet …
Tröttsamt? Jo, men jag vet att det går över o just nu verkar vi vara inne i en lite lugnare utvecklingsfas igen. Det som är mest jobbigt är avundsjukan mellan mina 2 flickor, både är väl inne i nån slags utvecklingsfas o då kör det ihop sig extra mycket.

Min 3-åring .. trotsig?! 

De började vid 2½ års ålder o är mkt intensiv ibland, så får man vaerkligen sätta sig o ta honom i knät o verkligen prata med honom att de inte funkar att hålla på på hans vis .. eftersom han har kunnat prata så tidigt, så säger han ALLT han snappar upp från både mej själv o sin pappa o sina äldre syskon (som är 10 o 8) o alla 2:a barn som springer omkring o använder sina "fula" ord o gör sina "dumma" beteénden ..

min 3 åring hon är väldigt trtsig, hon vet verkligen vad hon vill. Det tar verkligen på krafterna och sen när hon stupar isäng så är man helt slut. Hon är dessutom aldrig stilla!

Har en kille på ca 2,5 år och han är så envis och trotsig!!!! Väntar med fasa till 3,5 År!!!

Mina är inte så trotsiga men spelar gärna ut oss föräldrar rätt hårt.

Vår fyraåring är jättelugn nu, men förra sommaren… Ungen hade utbrott så jag blev rent orolig för hans egen hälsa!

Han skrek så han tappade andan om något gick honom emot, fullständigt vansinnig! Men som sagt, det har gått över nu, tack och lov!

De andra två hade aldrig någon trotsperiod.

Här är min "bråkiga" 4 åring

Å här är min…

Söt nos, hi hi de var faktist rätt lika:)

Här e ett annat bråkbarn..

Man blir ju bara så genomvarmt lycklig av att se såna ungar!

Ja visst blir man:)

Hur gammal är din lillkille?

#6 känner precis igen mig på din berättelse om ditt barn. exakt sådan är min flicka men hon har ALLTID varit sådan! Så hoppet börjar falna…om ngn lugnare period…

så här ser då min 4-åring ut…en ängel enligt farföräldrarna men jag brukar kontra m svart ängel då ;-D

detta är min flicka på hennes 4-års dag mfl gäster…

#17

Han blev fyra i april, född -03. Och din? Men det är inte så stor åldersskillnad mellan dina två va? Vi har ju sju år mellan varje… Man kan säga att vi är sporadiska med tradition!

Men ibland kan man bara försvinna i lyckorus när man smyger in i deras rum tidigt på morgonen och ser att lilleman under natten vaknat och tassat in till stora, trygga brorsan som lyfter på täcket och gör plats! Då kan man inte tro att de går varandra på nerverna när de är vakna!

Sötisar:)

Nä det är tätt mellan våra min dotter 29/3-02 och sonen 17/7-03

Sonen föddes två mån tidigare så det var lite tufft ett tag.

Tror jag det, och så med en liten hemma! Men hur är det egentligen - är det lättare eller jobbigare med tätt mellan barnen?

Jag känner att jag har haft gott om tid med mina tre, de har fått vara små länge och fått mycket egentid och uppmärksamhet. Samtidigt har de inte speciellt mycket glädje av varandra, men de finns där i alla fall och när de blir vuxna tror jag inte det behöver spela så stor roll.

Å andra sidan så känns det som om vi haft småbarn i 18 år nu, för när en har blivit större och vår frihet vuxit lite så har vi börjat om på ny kula!

Och försök hitta något kul på semestern som tilltalar en 18-åring, en 11-åring och en 4-åring… Inte jättelätt!

Nu avviker jag lite från ämnet känner jag, ber om ursäkt, kan fortsätta i ny tråd…

Jag tycker att det gick bra och har försökt och inte förstora dottern för mkt och jag tror att det kan vara bra åt båda hållen att vänta mellan barnen men för oss har det varit lättare eftersom de har automatiskt kompis..

Brukar de hålla sams eller retar de varandra? Vår mellan- och minsting håller på att driva mig till vansinne till och från, och dessemellan är de dödspolare!

Tänker på mina fyra bröder som kom med två år mellan varje, de bråkade sju dagar i veckan om precis allting! Blir trött bara jag tänker på det…

De är bundisar på förskolan men hemma bråkar de av sig endel men de är verkligen som tvillingar.

3½ är Fille men han är inne i mycket av jaget han har sagt nej då är de nej han har sagt ja då skall de va ja.. Kyss dig i baken ja är mätt och allt va han kan komma med.. Men ja vill inte påstå att han trotsar så mycket ändå

Här är sonen för ett år sedan, en busig grabb som började busa ungefär när han började gå och sedan har det bara accelererat… Han blev fem i april. var är tålamodet när man behöver det? (Dvs alltid…)

Wow, buset verkligen lyser genom hela honom!