Haha! Vad fint att min telefon tyckte att jag skulle ha massor av babian! 😂

Vill du att jag ändrar i rubriken? 😂

#2 det är inte viktigt för mig! Haha men kanske blir tydligare med bebisar istället för babian! Haha

Hahaha, babian? :P

Jag blev gravid med nummer två när ettan var 15 månader. Nu är hon 16 månader ;) Det känns alldeles lagom! Jag ville gärna bli gravid igen så snart som möjligt och vi lyckades riktigt bra. Två år mellan syskon tycker jag är bra.

Ändrade så det blev bebisar istället, men det var roligare med babian 😉

Hade jag planerat en till hade jag velat vänta till min första inte hade velat bli buren så mycket. Molly vill bli buren hela tiden ibland och jag vet inte hur jag skulle gjort då om jag hade haft en nyfödd.

Hej!

Mellan nr 1 och nr 2 är det 23 månader.

Mellan nr 2 och nr 3 är det  20 månader.

15, nästan 16 år efter nr 1. 🙂 

Ville inte ha fler barn, då första graviditeten var ett h-e. Och jag trivdes bra, fast så träffade jag en man på "äldre da'r" och en olycka hände. Var långt från självklart att behålla, men nu börjar det sjunka in att jag ska börja om. Och det är helt okej, tror jag.

Vi kommer starta tillökning nästa år när min dotter är 3 :) och jag har längtat sen hon va nyfödd typ hahaha ;) men det känns jätteviktigt för mig att hon får sin egentid innan det kommr massa andra ungar och tar massa plats :P man får trotsallt bara ett första barn! Och jag tycker man ska ge det den största uppmärksamheten så länge som möjligt :)

#7 vad spännande med så långtid emellan! Hur mår du denna graviditeten? Klart det är okej, de blir ju helt perfekt att få en bebis när man har en stor bebis som kanske inte vill vara mammas lilla plutt längre 😃

#4 det är så kul att det gick så smidigt och bra för er denna gången! Jag har läst att det inte var så sist! Så grattis igen! 😊 ja, men två år är något jag alltid också tänkt, men känns så långt bort! 😜

#8 haha det där med att nästan vara redo direkt fast man har en nyfödd känner jag så igen! 😉

Vi blev gravida med tvåan när ettan var 8-9 mån. Så det blev 17 mån mellan dem. För oss är det kanon med barnen tätt. Ingen avundsjuka  då Bastian är så liten att han ännu inte "lärt" sig vad svartsjuka är utan bara kärlek och nyfikenhet. Samma sak har de i vår omgivning med barnen tätt upplevt. 

Andra fördelar:

• barnen gillar ungefär samma aktiviteter ( största fördelen helt klart!)
• stora barnet får ännu inte leka med småsaker= ingen kvävningsrisk pga massa pytteleksaker som dräller runt hela huset
• i framtidne kan de förhoppningsvis gå på samma nöjen, träningar o fester= mindre skjutsande

Sen finns det säkert massa fördelar med barnen längre isär. Något som många nämner är att dte är jobbigt med två blöjbarn samtidigt men då är det ju bara att potträna tidigt så slipper man den biten.

Mitt andra barn kom 9 år och 1 månad efter mitt första. Hade inte tänkt skaffa fler barn då min första graviditet var hemsk på alla sätt. Först när äldsta sonen var 6 dagar gammal friskförklarades han. 

Andra barnet är 9 månader och inte friskförklarad än, även där en kaotisk gravidtet bakom. MEN med min underbart stöttande sambo kan jag gå igenom eld, så jag skulle vilja ha ett eller två barn till. Men inte med 9 års mellanrum igen, även om det är toppen. Vi pratar lite smått om en till, och är hyfsat eniga om när det blir isåfall men framtiden får utvisa ifall vi skaffar fler.

Jag och sambon är eniga om att vi vill ha ett barn till och att 2 års mellanrum är ganska lagom. Så om ett år blir det väl att starta bebisverkstaden igen om vi inte ändrar oss under tiden :)

Är 23 mån mellan våra 2 :) Och den andra kom till precis då vi planerat så allt blev som vi ville. 2 relativt lätta graviditeter och 2 bra förlossningar. Kändes overkligt att kunna älska någon så myckt som första barnet och sekunden då 2an var född visste man att det var möjligt! Här har vi inte märkt någon avundsjuka än :)

#9 Jag mår inte toppen , men mycket bättre. Det fysiska (illamående o fogar) kan jag hantera på ett bättre sätt denna gång. Levde under rädsla o hot förra gången, denna gång är jag bara omgiven av kärlek. Nej, precis. Min äldsta har varit självgående i många år nu, det underlättar mycket.

Jag skulle vilja ha 18-19 månader mellan Wilmer och nästa, sedan kanske 2½ år till trean. Wille är snart 6 månader och vi kör oskyddat nu, är lite halvt osäker på om kroppen kommit igång helt än. Tycker att jag har känt av ägglossning men jag vet inte helt.. 

Jag har hellre barnen tätt än med fler år. Det skiljer tre år och två månader mellan min syster och mig och det tycker jag är alldeles för mycket. Det är först nu när vi blivit vuxna och hon kommit ikapp som vi är vänner, under alla år har det vart för stort glapp i ålder och mognad.

Jag blev gravid igen av misstag när vår tös var 6 månader men vi valde att göra abort. Hade våran livssituation tillåtit ett barn till hade jag behållt det. Längtar också efter ett syskon! Hon är 9mån nu :) hon har dock ett "halv" syskon på 7 år :) men har bestämt att vi ska vänta till att jag har fast inkomst :) slippa oron & bara kunna njuta under grav & året hemma

#17 Det är 17 månader mellan mig och min syster. Och vi har aldrig varit på samma stadie mognadsmässigt, och inte ens i vuxen ålder kan vi hålla sams längre perioder.

Vi önskar att nästa barn föds strax efter vår nuvarande på 1 år fyllt 3. Så har vi iallafall planerat men sen om det blir så får framtiden utvisa. Men nu skall jag börja nytt jobb och pappa vara hemma i 6 mån. Vi kände båda två att vi ville prova att ha barn i vardagen innan vi skaffar ett till.

4 månader efter att jag fött första var jag gravid med 2:an så jag har 13 månaders åldersskillnad på barnen så kallade pseudotvillingar.

#21 oj! Häftigt! Men kan tänka mig att det även måste vart jobbigt ibland. Nu vart jag lite nyfiken, hur orkade kroppen med graviditet nummer 2 så fort? Hur reagera folk? Sen hur vart det med en sån liten och få en till? Du behöver inte svara om du inte vill, vart bara så nyfiken! Min son är född 8 januari så vi har alltid skojat lite om att om vi är snabba kan vi få en till samma år+😛

#22 Nej, det är faktiskt inte jobbigt. Båda sover hela nätterna nu när de är 17mån respektive 4mån och delar rum.

Eftersom jag är reumatiker så tog min kropp stryk av påfrestningarna och resultatet blev att jag nu rekommenderas att inte skaffa fler barn någonsin igen då min kropp, enligt läkare, inte skulle orka en till förlossning.

Jag har bara fått positiva reaktioner från omgivningen, folk som säger att barnen kommer ha mycket behållning av varandra, ser fördelar med att ha de så jämngamla osv.

Våra barn har av någon anledning alltid varit lätta, alltid glada, lugna och gråter sällan. Folk sa till oss att det kommer bli tungt men det tycker ja inte, blev ingen större omställning direkt.

Vår äldsta sken upp som en sol i hela ansiktet när hon fick se sin syster direkt efter att hon föddes. Man har fått höra detta med att avundsjuka skulle ske osv men det sker inte hos oss (än) och vår äldsta absolut älskar sin lillasyster. Hon pratar med henne, leker med henne, skrattar tillsammans, ger henne nappen när hon är ledsen och har även matat henne av eget initiativ en gång.

Pseudotvillingar tenderar att få samma band som tvillingar får och det märks.