Usch vad sorgligt. Beklagar! Vet faktist inte vad jag skulle säga, om jag skulle ha barn. :/ Styrkekramar till dig och Essie!

När jag var liten typ 6-7 år gick min pappa bort, jag fick åka till sjukhuset efter dom hade fixat hans kista och så fick jag se honom själv

Det är bara det att Mike (man) och jag tittade på en film och då hade Essie somnat i soffan, och då vaknade hon precis när en blev skjuten och å vad hon grät. Sedan så såg man när han var i kistan och blodig som han var började leva. Så jag vet absolut inte om jag vågar visa henne Mike.

Jag visste skillnaden på film och verklighet vid den åldern så om du försöker förklara för henne och få stöttning av vänner/släktingar som behövs

Fast nu är ju inte Essie 6-7 år utan 2 år.

Beklagar så mycket!

Eftersom hon är så liten, så tycker jag det räcker med att säga nåt i stil med att "Han är på en fin plats och han kommer inte komma tillbaka, men han finns hos oss även om vi inte ser honom"

Beklagar sorgen! Håller med om att hålla det enkelt. Att pappa inte kunde stanna hos oss men att vi alltid kommer att minnas honom.

Jag beklagar sorgen, svårt att finna ord att säga. Det finns många sagor som är pedagogiska och handlar om ämnet. Mina kusiner förlora sin pappa rätt nyligen och deras mamma har läst olika sagor som hjälpt mycket kring tankar och funderingar. Sen sa mamman att pappa är nu en stjärna och finns alltid hos oss. Så man kan alltid prata till stjärnorna om man saknar honom. Det har funkat för deras små. Önskar er all lycka!

Fråga på begravningsbyrån om tips för batn. Förut hade dem en bok som hette Farfar och fåret eller liknande. Om farfar som dog. Hade det varit min son, så hade han fått följa. Fast jag är född i begravningsbyrå som familjeföretag. Min son fick nog se första döda då han var 4. Han hade ritat en teckning som han la i och blomma. Detta är enda chansen ditt barn har att säga adjö och varför inte skapa ett fint minne, så den där filmen/tv-programmet glöms. Att pappa är bland änglar är en fin förklaring o lätt att förstå för ett barn.

Beklagar sorgen.. Fruktansvärt :( Min morfar gick nyligen bort och vi förklarade för vår 2 åring att Thore är död, o h finna ihop med Majken i himlen. Hon har varit med och kollat på graven. När vi åkte för i en kyrka (på en annan ort) sa hon: "kyrka! Där Thore och Majken bor" Dom förstår ofta mer än vi tror..

Jag har gått en del kurser i sorgehantering eftersom jag arbetar med begravningar.

Jag har fått lära mig att man skall vara tydlig mot barn och att det är viktigt att de får vara med på begravningen hur små de än är. Även om de inte minns det är det senare i livet viktigt för dem att veta att de var med.

Mitt råd är att du på ett bra sätt skall förklara att pappa är död och inte kommer tillbaks till er.

Först och främst vill jag beklaga sorgen. Lider verkligen med er. 

Jag va 3 när min pappa gick bort. Jag minns honom inte direkt, men mamma har filmer från när jag va liten. 
När jag va liten så frågade jag ofta vart pappa tagit vägen. Mamma sa att han hade åkt till farfar (min farfar dog innan jag föddes) och att han inte skulle komma hem igen men att han älskade mig väldigt mycket. Jag skulle få träffa honom igen, men inte riktigt ännu. Han skulle alltid finnas hos mig, jag kunde bara inte se honom. 

Jag förstod inte att pappa var död förän jag va lite äldre, men då var det lättare att förstå. Idag är jag är väldigt glad för hur min mamma förklarade det för mig och på det sättet hon gjorde.

Jag tycker att din dotter ska få se. Det är alltid lättare att komma vidare i sorgen om man ser. Det är ofta lättare för barn detta med döden än för vuxna. Nu vet jag inte vad din man dött av, men om det har utförts en obduktion så kommer kroppen vara tvättad. Annars är ett farväl vid kistan ett bra sätt.

Tack hörni, jag sa att pappa har rest till Gordon (gammelmorfar) och där ville han stanna :) Och då sa Essie: "Gordon bor ju i kyrkan, ska vi hälsa på?" Så tack alla :D