Inga fler barn

Har idag besökt kvinnokliniken då min mens uteblivit helt tvärt. Har inte haft mens sedan första v i maj. Tänkte inte så mkt på det i somras; mkt att göra, småbarn, semester, bröllopsinbjudningar hit o dit o så är jag trots allt 43 år ung. Men lätt viktuppgång, sura uppstötningar o "pirr" i magen gjorde mig lite nervös så jag gjorde ett gravtest. Det var negativt. Beställde tid på kvinnokliniken o var dit idag.

Allt friskt o i finfint skick. :) Ultraljudet visade ingenting onormalt, de test de kunde läsa ut ur urinprov var bra o gravtestet negativt. Nu får jag vänta o se vad blodprovet ger men det är väl ganska klart att jag gått in i nästa fas i livet, det beryktade klimakteriet.

Har funderat tidigare hur det kommer att kännas…inte bara fysiskt utan också psykiskt. Vet fortfarande inte… I mitt bakhuvud har det nog alltid funnits en tanke, ett hopp, om att en ggn i mitt liv få uppleva en graviditet. Det har ju inte funnits några fysiska fel på varken mig el min man i det fallet. Är jag besviken? Tillintetgjord? Eller… Å andra sidan känner jag mig lättad…hade börjat planera för "mitt" liv om några år när Minstan börjar skolan. Är inte i samma form för nattvak o bära omkring på ngn. Dödligt less på nappflaskor o framförallt *blöjor*! Skönt att slippa humörsvängningar o värk…

Vad händer nu? Jag mår inte dåligt. Kommer jag att börja må dåligt? Ska jag ta östrogen? *Måste* jag ta östrogen? En helt ny livstil uppenbarar sig…röra på sig mer o äta lite annorlunda för att motverka urkalkning…vad mer? Kära nån, det här ska ju komma när ungarna flyttat hemifrån…blivit nästan-vuxna o jag börjat drömma om barnbarn…eller? Hmm, är helt klart inte i fas m livet. Skulle ha fått barn när det var tänkt o inte 10 år efteråt.

Himmel vad skönt det var att få det nedpräntat! Det är lite svårt att hålla ihop tankarna i det har huset under dagtid. ;) Kram på er allihopa från en blivande…varande (?) klimateriekärring! ;)

Linda

2007-09-12 23:11

Jag förstår din sorg, tillåt dig få ha den.

Jag var för länge sedan på en föreläsning av en fantastisk kvinna som hade den.

Hon var präst och hade aldrig valt bort barn, men det blev aldrig så att hon träffade någon och då naturligtvis blev det heller inga barn gjorda..som hon sa.

Men så när hon var 30 började biologiska klockan ticka och allt i hennes värld kretsade kring drömmen att få bli mamma.

-Men hon sa att hon nog skrämde bort en massa män på vägen: HOn var en präst, en kvinna som ville ha barn..

När hon en dag var strax över 40 träffade hon sin drömman,och när det fortfarande inte fått några barn efter några år så insåg hon att drömmen gått förbi henne, då ville hon adoptera men hon fick avslag då hon var över 46..

Då genomled hon skärselden sa hon och krockade med väggen och hon som aldig hört talas om en präst som mått så psykiskt dåligt mådde ännu sämre..Men nu har hon vigt sitt liv åt ungdommar på glid och missionärs liv.

Jag ska försöka leta reda på en dikt hon skrev som jag minns var så fin…

Kram, var lycklig över dina barn och ta hand om dig.

MaMaMade

2007-09-13 00:35

Tack Linda!

Det är många (adoptonsorganisationer o socialtjänstemän) som säger: "du måste ha sörjt färdigt biobarnet innan du kan gå vidare m att adoptera". Sådant skitsnack, säger jag! Det sägs ju att man aldrig kan glömma sorgen men att den mildras m åren när det gäller dödsfall, varför inte en aldrig bliven graviditet?

Jag sörjer inte barnet jag aldrig födde…vad vet jag om det barnet hade blivit? Allt från perfekt till ett barn m ett svårt handikapp…vem vet? Jag saknar inte att mina gener inte förs vidare i generationer. Jag saknar upplevelsen att en ggn ha fått varit gravid. Uppleva de första sparkarna, en mage m hicka… :)

I mitt sinne är en graviditet ngt oerhört stort, vackert o kanske också lite skrämmande…för en gamma science fiction fantast…lite alien över det faktiskt! Helcoolt! ;)

Nej, jag är inte jätteledsen…lite sorgsen kanske men det finns värre saker att råka ut för här i livet o mitt liv är bättre än de flestas. Vi har ett fint hus, frisk luft att andas, alltid mat på bordet (även om man får trolla i slutet av månaden emellanåt ;), vi är alla friska o vi har 3 underbara ungar o gott om vänner. Genom de barnlösa åren har jag kommit att tro på ödet o röda trådar som binder samman livet. Visst går man ner sig emellanåt men…det finns alltid hopp om liv.

Nu går jag, som jag sa tidigare, in i en annan fas av livet. Får inse att jag inte längre är 20 år ung utan minst 25… Har redan tagit tag i det fysiska, började pilates för några v sedan. Ska se till att komma iväg på vattengympa 1 ggn/v o om ngn här har ett löpband hemma som du är mkt nöjd m o inte var alltför dyrt i inköp kan ni väl rekommendera märket åt mig (it´s a djungel out there)! Planerar en omorganisation här hemma, lite uppiffning av både mig o hus således o ska tag i matbiten! Önska mig lycka till! :)