Tänkte höra hur ni ser på saken efter en händelse för två veckor sedan.

Jag och min partner var på ett lekcafé, där det finns ett stort lekrum med djungelgym och ruschkana och sådär. Det finns fem övervakningskameror i det rummet, och en stor skärm i rummet bredvid där fikaborden finns. Rummen är precis bredvid varandra, och det är bara till för de som är från 3 och uppåt, de mindre har en liten lekhörna i samma rum som föräldrarna. Kamerorna finns ju för att föräldrarna ska kunna hålla uppsikt samtidigt som de tar det lugnt och fikar eller dylikt.

Min partner har en 3,5 årig som som kan vara lite stökig, men denna gång gjorde han noll fel.

Det som hände var att han gick in i lekrummet - vi satt precis vid den stora skärmen och såg varje steg han tog - och innan han hinner göra något får han en käftsmäll av en kille som måste varit minst 6-7 år gammal. I chocken av vad som hänt slår hennes son efter killens lillasyrra (som var kring 4) men missar totalt. Min partner reser sig upp och springer in i rummet. Innan hon hunnit in ser jag på kameran hur den stora killen karatesparkar sonen i ansiktet. Och vi snackar ingen liten tjyvspark utan en rejäl smäll rakt i nyllet. Jag sitter chockat och ser hur hennes son naturligtvis börjar gallskrika och min flickvän går in och håller om honom.

Under tiden springer de andra barnen ut därifrån och jag hör hur killen vrålar åt sin mamma att "en annan kille sparkade [lillasystern] i magen!!!!!!!!!!!"

Mamman följer med barnen in i lekrummet och båda barnen pekar på N och säger att han slog dem och sparkade dem. Mamman tar ingen riktig notis om det och säger inget utan går ut igen. Då vänder sig min flickvän med en gråtande son i famnen till pojken och pekar på kameran som har vidvinkel över hela rummet, "det där är en kamera, jag såg EXAKT vad som hände, du får inte slåss!"

Själv satt jag chockad vid bordet och visste inte riktigt vad jag skulle göra, men det hela slutade i alla fall med att sonen lekte i den lilla lekhörnan i samma rum som vi fikade i då han inte ville vara därinne något mer. Jag berättade då vad killen mer gjort och vad han hade sagt till sin mamma. Som princip brukar min flickvän inte lägga sig i andras barn utan låter dem sköta det, men då mamman i detta fallet gjorde ingenting sa hon alltså till killen att vi kunde se honom. Efter att han uppmärksammat kamerorna så gjorde han inget mer mot någon.

Vad skulle ni gjort i situationen? Nu blev vår fokus att försöka lugna hennes son som var otroligt upprörd, men jag hade god lust att gå fram till deras mamma och berätta EXAKT vad som hänt och vem som gjort vad. Dock valde jag att inte göra det då som sagt prio 1 var att lugna N som inte hade gjort något fel och som var ledsen.

Hur hade ni gjort i en liknande situation? Hur "bör" man göra i en sådan situation? Hade mamman till de två barnen försökt tillrättavisa flickvännens son hade hon naturligtvis vägrat att hennes son skulle få skulden för något han inte gjort, men jag tror genuint att vi båda var så chockade över hur killen betett sig (speciellt mot någon som var så mycket yngre) att vi inte riktigt kom oss för att säga något.

Hur tänker ni?