Vissa hundar är helt enkelt stressade av att ha barn nära,  Men hunden verkar ju inte bita riktigt, bara nafsa för att markera om jag förstått rätt?? Hon förstår nog att Loke är familj och att hon skall ha tålamod, men klart man ska ha koll på dem båda,,, Vad gäller tvååringar som hoppar på hundar så är det inte OK från barnets sida, även om ett så litet barn inte förstår vidden av vad det gör kan man ju inte klandra hunden för att bli rädd elr? bara mina tankar,,, Hoppas det skall funka,

nej precis, biter inte utan nafsar - för att lixom markera: "här ligger jag, akta mig!"

klandrar absolut inte nadja och wiktor, pojken, blev tillsagd av sina föräldrar.

här är wiktor med vår andra hund wesley, som inte skulle göra någonting mot ett barn!

När vi skaffade första barnet så var vi beredda att omplacera/avliva våra tre hundar. Ingen hade någonsin visat minsta tendens till att kunna vara aggresiv mot varken barn eller vuxna. Ni vet ju inte vad er hund har i "ryggsäcken" vad gäller barn. Ungar kan faktiskt vara ganska elaka mot djur… Mina hundar lägger sig på bädden om de tycker barnen är för jobbiga. Det enda jag reagerar på är att din hund nafsar om dom bara går förbi också… Det verkar som att nån unge varit elak mot henne när hon var yngre. Enda du kan göra egentligen är ju att hålla koll på dom.

Jag tycker att det är otäckt med barn och hundar. Man vet inte alls hur de reagerar i olika situationer. Mycket kan missuppfattas och sluta i tragedi.

Vi har två katter själva. Ena katten är jag inte 100 % säker på i vissa situationer. När vi kom hem från BB med lillen så blev katten glad i hågen att matte kommit hem. När hon fick se Victor i mitt knä så bokstavligt morrade hon och gjorde allt för att visa sin ilska. Hade stenkoll på henne under den första tiden. Men allt eftersom tiden gick så blev hon mer o mer nyfiken på lillen och visade inga tendenser på nått.

Nu är det hon som gillar honom över allt annat. Hon springer efter barnvagnen när vi är ute o går, sover bredvid vagnen ute och vill helst av allt sova på allt där Victor också varit.

I det fallet tror jag mest på att hon blev överraskad och rädd. Vilket jag också tror de flesta djuren är som visar tecken på att vara osäkra med barn. Kan ju ha inträffat något som gör att de i själva verket är rädda.

Hörde nått om detta en gång och tipset var att te x. lägga ett klädesplagg som de luktar barnet av i eller bredvid deras bädd så att de blir bekanta med doften och får nått positivt av det.

När Mikael föddes var min gamla Rottweiler 10 år och bodde hos mina föräldrar. Först såg hon ut som hon undrade vad det var vi kommit hem med, sedan var det okej. När han sedan började krypa fick man ju passa honom så han inte kröp upp i korgen och la sig på henne. Det var inget ont i hunden, men hon ville gärna slicka alla i ansiktet och det är lite klumpigt om man är så stor. Vi passade alltid barnen, så det hände aldrig några incidenter.

Nu har mina föräldrar en tax som är fem år. Det är en lustig hund. Hon är jättesnäll, men har märkt att barnen går det att bestämma över. Hon följer inte med ut frivilligt och kan morra och nafsa lite lätt om det inte passar henne. Hon älskar barnen bara hon får bestämma. Typiskt taxar, kanske ;)

när vi kom hem med loke var ju hundarna som tokiga över att träffa mig. de fick båda två lov att hälsa på loke om de ville. nadja luktade på honom, sen struntade hon i honom. total ignorerade honom! efter 2-3 v så började hon intressera sig mer för honom.

#3 jag tror med att det har hänt ngt. just det där gör mig lite rädd faktiskt.

#0, Hon får bita loke en gång, sedan omplaceras…?

Det låter lite chansartat tycker jag. Anta att det där "enda" hugget tar lite illa…

Jag skulle inte göra valet så svårt om det gällde en hund eller mitt barn. Varför chansa?

Bara mina 50-cents :-)

  Tom

jag menar givetvis inte bita tom, utan om jag ser att hon försöker så tänkre jag inte riskera något. men jag vill ju inte göra mig av med henne i onödan heller. goare hund får man leta efter…

men tror du verkligen att nadja kommer bita loke då ?
eftersom loke växer upp med henne ?
han är ju inte ett av dom barnen som hon bara träffar ibland, utan ett barn som hon träffar jämt…

Min hund har jobbigt med personer både vuxna och barn han inte känner men Tobias el andra han får lära känna är inga problem. Max är osäker på de han inte känner pga sin valptid innan vi tog över honom. Det skulle aldrig falla honom in att bita Tobias då man ser att han tycker om honom och visar tydligt att han blir glad att se honom.

Hade däremot världens härligaste hund innan vi fick Tobias och henne vågade jag inte chansa med. Hon var oxå omplacerad 6 ggr på 7månader, vi fick hem henne när honvar 7 mån. Hon var jätteosäker i början men blev hur underbar som helst mot oss. När jag blev gravid så hade vi inget val utan tog bort henne från jordelivet då vi ansåg det vara bäst så. Hon hade jättejobbigt med barn tyvärr, älskade denna hund mer än någonting annat :(

nu har här varit barn som hon inte känner. barnen har fått ge hundana leversnittar. o nadja har inte brytt sig alls. känns skönt, men jag har ändå koll på henne.

Hur snäll hund man ännu har..Så måste man ALLTID kolla barn & djur,,när De är tillsammans..Barn kan omedvetet vara hårdhänt. Men, Om Jag känner Mig en gnutta orolig, att hunden kan skada barnet. Då skulle Jag direkt omplacera, till något bättre för hunden och självklart för barnfamiljen.

Vaktinstinkten kan komma när barnen är så pass stor, när De vill ta hem kompisar ålder ca: 5-8 år Då måste man verkligen vara med..Anar man, att något kan hända ? Vänta inte !!

JAG hade inte haft kvar en hund om den inte vore 100% pålitlig med barnen - vilket få är.

När vi fick vårt första barn hade vi en lite småilsken katt. Hon var dock bra på att hålla sig undan från barnet och först när barnet började gå så fick hon lära sig den hårda vägen (det blev någre revor…) att man inte bonkar på katten… Bägge höll sig ifrån varandra sen. Jag tycker dock att det är lite skillnad på hund och katt + att jag verkligen var beredd att ta bort denna katt om hon fortsatt visa aggressiva tendenser. (Hon var gammal redan då och omplacerad hos mig redan så jag ville inte låta henne flytta igen - numera är hon borta sedan flera år)

Oftast brukar det vara så att man får skydda hunden från barnen. En hund ska inte behöva utstå att ett barn är och petar både här och där på den, inget annat djur heller. Hunden måste få ha en egen plats där den säkert vet att den får vara i fred. En hund måste veta sin plats i rangordningen, den ska vara lägst i flocken. Har den inte förstått det har man som ägare misslyckats med sin uppfostran av hunden, det är inte hundens fel alls.

Ett hund  som inte vet sin plats i flocken, strävar bara efter att kliva upp i rang, överleva och fortplanta sig. Stiga i rang gör den genpm att dominera kliva över de andra ii flocken. det kan ju vara det minsta barnet ex. som ofta kommit in senare än hunden i bilden. då gäller det för den som är pinnhålet över hunden att tillrättavisa den, eller annars får flockledaren ( husse eller matte ) ta tag i det. Får man inte det att fungera är det nog snällast både mot barnet, sig själv och hunden att hitta ett nytt hem, eller låta den somna in.

Lisette, jag torr itne att Nadja utgör något hot mot Loke. Som flera säger här, Loke växer ju upp tillsammans med Nadja och Naddis ser ju honom som en del av familjen. Men det är ju ändå viktigt att Naddis får ha sin egen plats där hon får vara ifred.

Hemma hos mamma har vi ju ett gatt in vid varmvattenpumpen och värmepumpen där Kaspar har sin plats (schäfer/rottiskorsning 3 år) dit får barnen inte gå. För där är Kaspars plats, hans fristad. Man som förälder måste ju tydliggöra gränserna för vad som är ok för både djur coh barn.

Visst kan ungar vara riktigt elaka, min syster (2 år) klappar ibland väldigt hårdhänt på katten mamma har, men då säger vi till, "Klappa fint!" elelr "akta, kisen blir arg." och då brukar syrran svara "ajajajajajaj…." på det sista…. ho nhar lärt sig at tkatten kan rivas.

Men emd hundar måste ma nvara tydligare, en unge som slänger sig/hoppar på en hund borde ha "stryk" i min mening (det är oacceptabelt att slänga sig på en hund) och efterosm föräldrarna sa ifrån när den här grabben slängde sig på nadja så gjorde j udom rätt. De som flockledare för sin flock tillrättavisade ett oönskat beteende (så som jag förstod det på din förklaring)

Tycker samtidigt att du är litet lustig i dina "rädslor" Lisette… Du orade dig för att Welly skulle bita ihjäl kattungen du tog hem ch innan Loke var född så oroade du dig om vad du skulel göra med Welly eftersom du inte litar på honom…. Men nu verkar du oroa dig för att Naddie ska vara elak mot Loke…… *flina* du är litet lustig! :P

När min hund (schäfer/sib. husky) bet ihjäl min kattunge, då avlivades hon. För jag ville itne ta risken att hon skulle bita grannens dotter elelr mina syskon när de kom på besök. Specvieltl inte efter at tohn ett halvår tidigare bitit en anna nhund i örat så det uppstod blodvite. Men kattungen var droppen som fick det att rinna över.

Du får helt enkelt fundera på hur du ska göra. Men jag tror inte att Naddis utgör ett hot, hon är en snäll och stabil hund som verkar bry sig väldigt mycket o msin flock. Men skulle hon bita, o då verkligen bita o inte bara markera, då skulle jag ta bort henne. Är det verkligen lönt at tomplacera henne och i nästa hem riskera den stress o osäkerhet so mblir av att flyttas? och att hon ska lära känna nya männiksor? o frmaförallt, vad hände rom hon där naffsar ett barn? elelr bara ens markerar? Det är inte värt det i mina ögon. Skulle Kaspar bita något av mina syskon skulel mamma avliva honom, inget snack om saken.

Sorry, blev dubbel…..

wellan har ju dock visat att han inte är något att vara rädd för. han chockade mig verkligen när det gällde katten. och barn har jag ju vetat sen vi fick honom att han funkade bra med… vi känner ju till precis ALLT han varit med om då han tillhör sambon syster.

värre är det med nadja eftersom vi bara känt henne i två år och inte vet vad som hänt henne innan.

Jag har växt upp med "farliga" hundar som man inte riktigt kunnat lita på. Dock är det inte hundar som skulle skada ett barn, utan som i värsta fall skulle ge dem ett nyp för att markera att barnet kommit för nära. Visst, vi har inte tyckt att det varit OK att hunden visar såhär vad den tycker, och hunden har blivit ordenltigt tillsagt då den visat aggression mot barn, men jag anser endå inte att barnet (jag) levt i fara.

Jag tycker det lika mycket handlar om att barnen lär sig respektera hundarna. Och så länge inte hunden gör farliga utfall mot barnet så tycker jag att man kan acceptera en viss "gruff" från hunden, den blir ju såklart åxå störd av "bråkiga" barn som alltid klänger på hunden. Så länge den inte biter vill säga. Då kanske man bör tänka om… men jag vet, det är ju alltid en risktagning, men jag har aldrig sett det som ett riktigt hot mot oss barn när jag var liten. man fick helt enkelt akta sig lite för hundarna och lära sig läsa av deras temperament och när man kunde leka med hundarna eller inte. Men för att det ska funka kanske man behövde vara 3-4 år kanske. Innan dess skulle nog jag hålla koll på mitt barn tillsammans med hunden. :)

En normal hund accepterar "flockens" barn utan problem, och jag har en känsla av att hundar som verklgien skadat barn allvarligt (som man läst om i tidnignen) har vart hundar där det "slagit slint" av diverse anledningar som inte är helt normala… eller? SÅ jag resonerar att jag utan problem, och med en korrekt hunduppfostran/barnuppfostran kommer jag kunna ha både hund och barn samtidigt!

Vad är det för raser i hunden? det kan ju finnas heelers (västgötaspets, lancashire jeeler, pembroke, corrigan etc) i hunden och de vallar ju med att naffsa i nedre del av ben och fötter på ex får m.m om det finns denna typ av vallhund i hunden så kan det vara en naturlig reaktiona av "springande fötter" barn har ju en tendens att vara överallt på samma gång…

bara en tanke…

#19

Klok fråga Alex! Vi hade en terveurens en ggn som vallade allt som rörde sig…cyklister på byn, ungarna, katterna…försökte t o m att valla älgarna! Det lugnade dock ner sig när han blev vuxen men bilarna hade han svårt för att låta bli. Skulle ha dem att stå still t o m när han åkte bil! :)

#18 jag är med övertygad om att de har slagit slint i huvudet på sådana hundar!

#19 i nadja är det berner sennen, schäfer, labrador och rottweiler, det är hon som nafsar efter fötter…

hanen är schäfer, spets och bordercollie (anser att denna blandning inte borde få ha existerat från början).

En hund som inte vill att barn eller andra ska röra/klappa/hälsa eller något annat ska alltid markera att den inte vill.
Ett djur ska aldrig hugga efter någon det första dom gör.

Då gäller hårdträning och ev munkavel då man är ute och går bland folk.

Är det inte lite som att gå runt med ett skarpladdat vapen i vilket fall som helst om hunden gör utfall mot främmande barn?
Skulle man förlåta sig själv ifall hunden skadade ens egna eller andras barn?

#23 jo det är det förvisso, fast nu har ju nadja inte gjort ngt sedan hon fick en åthutning och i helgen så var här ett nytt barn. som kelade med nadja och gosade, utan problem.

Jag tyckte du skrev att det hände förra veckan, men att ni var med den gången?

vi har ofta barn här hemma =) sedan är inlägg #0 skapat i juli.

Ok :) Det var jag som inte kollade datumet