De slopade ju just de som hade det på försök i Sollentuna.

Jag ycker om vårdnads bidraget MEN är ändå lite frågande eftersom jag anser att barn mår bra av att träffa andra barn samt lära sig fungera i grupp tidigt.

Mvh Linda

Min spontana reaktion när jag hörde detta var - att det var på tiden!

Tycker att man som småbarnsförälder ska kunna ha den valfriheten att man ska kunna vara hemma med sina barn när de är som allra minst om man känner att man vill och kan det.

Jag tycker det är bra, även om mina barn är så stora så jag inte kommer att använda mig av det.

Träffa andra barn kan man göra utan att vara inom barnomsorgen. Det finns öppna förskolor mm, dessutom hinner säkert folk umgås mer med varann om de inte arbetar så mycket.

Jag drog bara en djup suck när jag läste om det, för det kommer för sent för min del… Jag hinner möjligen utnyttja det i 3 månader, tills sonen fyller 3 år…

VI har ju valt att jag ska vara hemma med barnen medan de är små och vårdnadsbidraget hade varit ett välkommet tillskott i kassan. Men vi gnetar på och klarar oss nog ändå.

Jag tycker att det är bra att det äntligen blir av! Hoppas att det här leder till att det öppnas flera öppna förskolor där föräldrar och barn kan träffas tillsammans. Då får ju barnen också träffa fler i grupp och "träna" lite mer innan det är dags för dagis :) Nu har ju tyvärr flera öppna förskolor fått stänga men nu kanske dom öppnar igen då fler kommer att vara hemma.

Det är bra. Hade varit perfekt för oss iaf. Visst är det bra för barn att umgås m andra barn men för det första har de svagare immunförsvar ända upp till 2 års ålder. För det andra anser jag att jag skaffat barn för att hinna lära känna dem o ge dem mina grundvärderingar. Inte så att det är ngt fel på FSK o deras värderingar såklart men det skulle kännas som om FSK var förälder om barnen var där mer än här hemma. Vi är ju i en lite annorlunda situation också då vi fått lite äldre barn än nyfödda. Som adoptivfamilj kan man behöva lite extra tid för att lära känna varandra, jobba på anknytning od, fast det är olika från fall till fall.

Vi har dessutom 1½ mil till de 2 dagmammor som finns att tillgå närmast oss. Hade jag jobb inne i kommunsamhället kunde de ha gått där men jobbet kunde lika gärna ha legat i grannkommunsamhället el inne i stan (en 3:e kommun). Fn skjutsar vi Mellis till FSK i en grannby (i vår kommun, de betalar inte plats i grannkommunen). Det innebär 2 dagsresor i v à 8 mil dagen i skjuts o hämtning. Tur att de 15 h är gratis för det kostar att köra!

Mellis stormtrivs då hon är en *mkt* social tjej. Vi tycker dock att det räcker m 2 dagar/v a 7½ h/d då hon blir ännu mer högljudd o "tramsig" av att vara där.

Detta som Elisabet skriver att det kanske öppnas fler "Öppna Förskolor" är ngt som varje kommun bör eftersträva. En träffpunkt för föräldrarna och barnen - ett par gånger veckan.

Som det är idag så drivs ju den verksamheten av kyrkan i många kommuner för att kommunen har lagt ner den verksamheten.

Är barnen så små som under tre år behöver de inte vara på dagis etc. fem dagar i veckan för att utvecklas. De har inte samma behov av lek som "äldre" barn och dessa 15 gratistimmar är väl alldelens lagom om man vill utnyttja dem.

"Förr" började de flesta barn i förskolan vid 5-6 år och när en själv var liten var det 98% som inte var på dagis. Skaffar man barn och möjligheten att vara hemma med dem finns. Så varför lämna över dem på förskolorna i så tidig ålder?.

Jag tycker också att det är bra, men tyvärr kommer det ju för sent för mig som sagt…

Jag har gått mycket på öppna förskolan med mina barn. Det har varit kanon medan de var lite mindre, men när storan nu är 5½ så är hon väldigt jättestörst där så det ger henne inte så mycket längre tyvärr. Det märks att det är föräldralediga som går dit med sina småttingar. Några enstala äldre barn är där också, men de flesta verkar utnyttja möjligheten till 15-timmarsplats så de barnen följer ju inte med på ÖF.

Det är ju bra med valfrihet, men tyvärr är det ju inte valfritt för de som är ensamstående eller om inte den ene har arbete,,,

Bara att konstatera, vi hade inte haft råd att utnyttja det ändå.

#9: Betyder det att ingen ska kunna utnyttja det?

Jag tycker det är kanon. Men jag förstår att den ena måste tjäna väldigt bra för att det ska räcka med det bidraget.

Än mer intressant tycker jag jämstäldhetsbonusen som de pratar om är. Istället för att tvinga familjer med kvotering som kan slå hål på budgeten totalt, så ger man en bra morot att dela på föräldraledigheten. Helt rätt väg att gå!

#11 klart folk ska kunna  nyttja det, e ju därför det införts ju! och JA jag e lite avis,, om det var så du menade, hade gjärna vart hemma med min dotter längre men det var ju nåra år sen hon var i dagisålder så det hade ju inte gått endå….

Tycker att de kan vara både bra o dåligt, beror juh på förälderns/barnets behov .. mena om barnet t.ex är mkt krävande ..

.. men ändå tycker jag att de är bäst för barnet att få eget umgänge me jämnåriga o äldre så han/hon tycker man utvecklas mer på dagis/dagmamma ..

#13 MÅSTE umgänge med jämnåriga barn ske hos dagmamma/på dagis? Går det inte lika bra att träffa barn på öppna förskolan eller i lekparken?

Sen ska man nog vara medveten om att upp till 3 års ålder - som vårdnadsbidraget gäller - så är barnen inte så väldigt beroende av att umgås med jämnåriga barn. De leker gärna bredvid varamdra, men det är först när de blir äldre än så som de börjar "leka lekar" tillsammans.

#10 (m.fl) Huruvida man har råd att stanna hemma eller inte?
Det är ju en prioriteringsfråga. Har man barnen hemma så slipper man betala dagisavgifter. Är man själv hemma så har man inga resor till och från jobbet som kostar. Man har heller inte kostnad för mat på arbetstid - som man har om man inte är så duktig att man alltid har matlådor… Man kanske klarar sig med en bil i stället för två?

Vad jag menar är att man inte bara ska räkna helt krasst på själva bidraget som inkomst utan även räkna efter vilka utgifter som faktiskt försvinner om man inte är på jobbet och har barnen på dagis.

#14. Vi hade inte klarat det ändå. Vi är lågavlönade. Möjligen om vi säljer huset, bilarna och hästarna och flyttar in till en 2:a i stan med gångavstånd till makens arbete. Men sådana prioriteringar har jag ingen lust att göra. Då jobbar jag hellre och behåller bil och hästar. Så mycket tjänar jag inte på att vara hemma även om jag slipper dagisavgift och allt det andra du nämnde.

#14: Det är sant att man får mindre utgifter om man är hemma, men för oss som är Stockholmare så har vi ingen bil, tjänar rätt bra, men man har ju tråkigt höga boendekostnader och kostnader för mat. En av oss bor på gångavstånd från jobb, så det är enda bara en av oss som behöver SL-kort (640kr/mån). Det finns inte så himla mycket att kapa bland.

Jag tycker det är knepigt att få till ekonomin på ett kul sätt även om man tar ut 6 dagar föräldrapenning i veckan. Att bara ha vårdnadsbidraget skulle nog vara svårt för oss också skulle jag tro. Men jag uppskattar att man kan välja att göra på ett sätt som passar den egna familjen. Gillar inte att alla barn ska slussas i samma fåra från 1 års ålder som om de vore får.

Barn är olika. Föräldrar är olika. Vissa vill jobba. Andra vill vara hemma med sina barn. Bättre att hjälpa föräldrar som vill vara hemma länga, än antyda att de är förtryckta kvinnor som är fast i en fälla.

Om fler var hemma längre med sina barn istället för att jobba ihjäl sig, skulle det ju vara mycket enklare att umgås med andra barn och föräldrar på vardagar också. Därmed skulle hemmabarn också ha större socialt umgänga om föräldrarna är intresserade av det.

hm, om jag nu räknar när min dotter var två OM jag hafft vårdnadsbidrag, ca 4000. då hade jag hafft det + underhåll och barnbidrag + några hundra i bostadsbidrag,,, hm med en hyra på rund 4000 som man hade då,, så hade jag legat UNDER socialbidragsnormen…. Jag hade även 0 bilar lite svårt att sälja nån då,,, så nää, det hade inte gått, inte mycket att prioritera där inte,,,, Alla har inte något att prioritera bort..

annars håller jag med om att barn inte behöver vara på dagis vid den åldern, finns andra barn att träffa (för oss iallfal).

Vore bättre att det vore lite inkomstbaserat . säg att de som är ensammstående utan andra inkomster kunde fått ut ,,, tja,,, 9000 kanske, som en lågavlånad komunalarbetare,,, det sparas nog in på annat håll som socbidrag , a-kassa, bostadsbidrag. åtgärdsprogram genom Af o annat,, oj nu blev det politik,,, bara en tanke, I rest my case

När våra var små så jobbade någon av oss oregelbundet, så de behövde inte vara på dagis varje dag och inte alltid så långa dagar. Det är ett pysslande att få ihop det, men det går.

#14

Egentligen är det ju jättesvårt att veta hur det skulle bli…allt beror ju på hur o var man bor, vilket jobb man har; dag/natt/skift…om man *har* ett jobb!

T ex räknade jag på hur det skulle bli om jag jobbade en halvtid inom de lågavlönade yrken jag skulle kunnat få härikring. Med inköp av extra bil (måste låna lite), körkostnader, extra utgifter då man glömt lunchboxen el inte haft rester o ev barnomsorg…så hade jag gått +- noll…inte så stor att jobba deltid alltså. Det hade varit heltid som gällt o det vill jag inte utsätta varken mina barn el min rygg för. :)

Som det är nu har vi det egentligen perfekt. Guben tjänar hyfsat, vi bor sjukt billigt. Guben måste pendla 12 mil/arbetspass men jobbar 10-12 h per pass/16 dagar i mån så körkostnaden jämnar ut sig o han har mkt fritid.

Hade jag kunnat få vårdnadsbidrag hade det underlättat vår ekonomi efter Mellis o Minstan då jag gått på minsta ersättning från FS pga att jag inte haft ngt jobb. Men allt går o det finns de som har det sämre, så jag borde inte klaga. Nu ska jag gå o skrapa en Triss som jag unnade mig för några dagar sedan, håll tummarna! :)

stod och tänkte på detta igår när jag diskade. kom fram till samma sak som #10 och av samma anledning som hon skriver i #15. sorligt men sant.

man ska ha råd att leva med.