Jag blir så trött på allt tjöt!
Nu vill jag bara skriva av mig för att det känns som om man hela tiden får försvara sig när man har en bebis om vad man än gör. Jag älskar när min bebis sover i vår säng, det är mysigt! Men nej, det är ju inte bra! Klart lilla pojken ska sova i sin egna säng! Du vill väl ändå inte att han ska sova i er säng när han är 10? För så blir det. Det gör ont i mig när min son är ledsen. Även om han egentligen bara är övertrött. Jag måste bara trösta och pussa hans små kinder. Men herre gud! Du skämmer ju bort honom nu lär du honom att såååå fort han låter kommer mamma springandes. De blir ju kul när han blir äldre och grinar sig till allt. Eller när folk säger till mig att jag måste lämna bort honom och unna mig "kvalitets tid" för det är viktigt eller att jag och min sambo måste ha egen tid så vi inte glömmer av varandra. För tanken på att de bästa jag vet är att få umgås med min son och för mig är de den bästa kvalitets tiden. Eller att jag och mina sambo bara kan ligga i timmar och studera vårt barn, hälften mig och hälften honom att de är för oss underbart och får i mig att älska min sambo ännu mer. De går ju inte. För jag måste ju lämna bort de dyraste jag har i livet för att få kvalitets tid. Osv osv. Jag har lust att bara säga håll käften, han har ett sparkonto som kommer räcka till en psykolog den dagen han vaknar upp mellan mamma och pappa och inser att vi gjort honom till en osjälvständig människa! Ursäkta mitt gnäll men ville bara få ur mig det, vart mycket sådant nu ett tag!
Ohh men folk ska alltid tycka och tänka om saker dom inte har nånting med att göra. Skit i dom, det är din son och du vet bättre än någon annan vad som är bäst för honom. ❤️
//Lamina
Before we work on artificial intelligence, why don't we do something about natural stupidity?
#1 Tack 💖
Ut med det bara! Kan inte annat än hålla med dig! Har fått höra samma sak själv, sååå bortskämd hon blir med all närhet hon får! Ja, visst är det fruktansvärt att vi älskar vårat barn så mycket?
/Christine

Åh vad jag känner igen mig i det du skriver TS. Har fått höra samma sak här, hon kommer aldrig att sova i egen säng eftersom hon sover i vår säng nu. Jag brukar svara att det är inte troligt att hon som 14-åring kommer att välja att sova med mamma och pappa ;)
Att jag måste lämna bort henne så jag får egentid. Men jag har ju egentid, med min dotter. Det stör inte mig att hon är med mig alltid.
Att hon ska skrika lite och inte bli upplyft så fort hon gnäller. Men så har jag valt att göra, att visa att jag alltid finns där för att fostra en stark, trygg och självständig. Hon är ett år snart och behöver inte vara självständig än tycker jag.
Synd att folk har så lätt att fostra andras barn. Sina egna misstag ser dom oftast inte.
Nej, stå på dig TS. Det är ditt barn, du känner honom bäst och vet vad han behöver :)
mvh Maria värd på barn, miljonar, bloggande
medarbetare på husmorstips.ifokus
Min blogg: http://nouw.com/mariastankar
Vilket härligt inlägg! Inte härligt att folk ska vara så dumma såklart, men härligt att höra hur mycket du bryr dig om din son! Jag tycker synd om barnen till alla föräldrar med så konstiga föreställningar om hur man måste uppfostra en liten bebis, hur ens omsorg skulle förstöra barnet!
Uppfostran kommer tids nog, och även inom uppfostran krävs ju en stor, stor portion kärlek. Självklart kan man inte låta en femåring göra vad den vill, men låt en bebis vara en bebis!
Som tur är börjar synen på bebisar sakta men säkert att ändras nu. Det finns flera populära psykologer just nu som förespråkar närhet, lyhördhet och kärlek i aldrig sinande portioner.
För att få en liten boost i att det man gör är rätt kan man t.ex. läsa "Lyhört föräldraskap" av Malin Bergström. Jag älskar den boken, och den psykologen :)
Jag tycker det är fascinerande att folk har så mycket åsikter om precis allt. Att min sambo är ute en kväll gick bra men att jag lämnar vår son med sin pappa ett par timmar är hemskt. Att vi tog ett beslut om att låta farmor vakta över natten borde vara lika okej som att man väljer att inte ha barnvakt. Så länge föräldrarna mår bra och bebisen mår bra så borde folk inte klaga.
Stå på dig TS, du och din sambo vet bäst själva vad er son behöver.
Ojojo vad folk snackar skit! Allt det du beskriver att ni gör för och med er lilla underbara bebis kan han inte bli bortskämd och osjälvständig av! Tvärt om, det är precis det som gör honom till en trygg och lycklig människa! Vi har fyra barn som alla sovit i vår säng, blivit tröstade när de varit ledsna, kramade för allt och ingenting och de sover alla i sina egna sängar nu, kan tåla lite törnar, är trygga och huvudsakligen glada och nöjda. Så strunta i alla dryga kommentarer och gör som ni känner är bäst!
Tack snälla för era stöttande ord!! Det är så skönt att få lite bekräftelse på att folk faktiskt är lite jobbiga och en själv som inte bara är överkänslig! 😉 men man blir så satans arg i bland när man gör så gott man kan (och för den delen kanske faktiskt tycker att man gör det bra) så kommer någon med sins långa näsa och lägger den i blöt. Så tack igen!! 💖 #6 ja! Är inte de väldigt konstigt att om pappan väljer att gå ut en kväll så är det ingen som höjer ögonbrynen utan är nästan förstående om att han behöver ut och roa sig. Men om manna gör något liknande under bebis tiden är det väldigt konstigt!! Människor är för roliga, att pappor fortfarande ska ha en sådan obetydlig roll 2014 att dom inte ska kunna ta hand om sitt barn.
Jag känner faktiskt inte igen mig i det folk säger till dig, men i ditt sätt att behandla ditt barn. Vi har en snart 2 åring som sover med oss i vår familjesäng på 2,5 m. Hon har ingen egen säng. Vi sover tillsammans. Jag hört många som beklagar sig över sin omgivning och det känns otroligt trist att det ska behöva vara så! Att folk inte kan acceptera att alla inte väljer att köra på gamla spår utan väljer ett mer nära förhållningssätt till sitt barn. Jag dömer inte de runt omkring mig som gör annorlunda än mig och faktiskt så har ingen öppet dömt mig heller. Ingen har sagt något om vårt sätt att sova, vårt sätt att trösta och ta hand om eller vårt sätt att inte kräva barnvakt och sova över för att få en massa tid för sig själv. Huvudsaken är att du vet att du gör det bästa för ditt barn, och att andras åsikter egentligen inte betyder något för er relation! Att dom inte tänker innan de talar är ju faktiskt deras problem ;)
Sajtvärd på Iller.ifokus