Nånstans mellan 2-3 månader hade hon en period av att vägra vara hos någon annan än mig eller pappa. Vid sex månader strulade hennes sömn, vid 5-8 månader ungefär var det bara klängigt och främmande människor var det värsta som fanns, jag kunde knappt sätta henne på golvet framför mig.

Kan tillägga att jag inte direkt läst något om utvecklingssprången så jag har inte "letat" efter det så att säga :P

Jag märkte i princip varje språng. Alltid nästan exakt när dom skulle ske. Hon matvägrade mer eller mindre, var lite klängigare än vanligt, sov sämre och verkade vara helt ur balans :P men varje gång det var över så tyckte jag att hon hade lärt sig nåt nytt :)

Märkte av det vid fem veckor, kändes som att jag inte kunde göra någonting rätt alls. Hjälpte väl visserligen inte hans humör att han i samma veva opererades för ljumskbråck och dessutom började få ont i magen på kvällarna. Men någon vecka senare var hans goda humör på dagarna tillbaka i alla fall. 

Nu vid 8 veckor har jag inte märkt något än. Snarare tvärtom, han verkar mer och mer föredra att ligga för sig själv när han ska sova och så. Men det kanske slår till när som helst :)

Märkte en period när han var 8 mån att han sov riktigt dåligt o var riktigt gnällig. Sen efter det så kunde han krypa o lärt sig mer saker kändes det som