Syskon kan förstås känna svartsjuka, men nyttig sådan. De får lära sig att vänta på sin tur, ha tålamod, dela med sig, ta hand om varandra osv. Det är positivt lärande.

Att veta om det är rätt, kan man aldrig veta i förväg. Och man ska inte ta ut något i förskott, det gör oss bara eländiga.

Du ska göra det för det känns rätt för dig. Känner Du minsta tvivel, så vänta.

Nej veta kan man aldrig. Är du rädd för svartsjuka etc så tror jag inte att det blir bättre av att vänta. Ju längre barn 1 får vara medelpunkt i er familj ju svårare tror jag att det kan bli att acceptera att man ska dela den platsen med en bebis. Inte sagt att man ska skaffa barn 2 innan man känner sig redo, men då din son redan är 4 år så tror jag att det kan vara läge att passa på. Hur det kommer bli kan ingen förutspå. Kanske kan din sambo resa till LA själv om det är svårt med en liten bebis?

Rent spontant tänkte jag att det borde vara enklare att resa med en bebis än en fyraåring? Fast jag kanske tänker tokigt. Jag menar, en fyraåring blir ju lätt uttråkad medan en bebis är nöjd om magen är full och blöjan ren :) 

Jag var lite över tre år när min lillasyster föddes. Jag var väldigt svartsjuk när hon kom. När vi hälsade på dem på BB hade jag frågat vart hon skulle bo när vi åkte hem igen :P
Hade nog inte en tanke på att hon skulle med hem till oss. Sen höll svartsjukan i sig i tre dagar efter att de kommit hem. Och sen blev det bra igen när jag började vara med på att ta hand om henne istället för att konkurrera med henne om uppmärksamheten. 

I grund och botten handlar det ju om att man ska vilja ha en till, sen tror jag faktiskt att resten ordnar sig på något sätt :)

Hum, det är så svårt det här.. Jag är så trött på mina tankar om detta 24/7.. Jag håller med er båda #1 & #2. Svartsjukan kan vara bra och det kanske är lättare att hantera den när han är så pass liten som han är. Men samtidigt tänker jag att det kanske är enklare när han är äldre ändå, just för att han då kan hjälpa till med bebis på ett annat sätt, han kan underhålla sig själv mer och kanske förstår att bebis är liten. Men ja, veta hur det kommer bli vet man väl aldrig. #2 att min man skulle resa ensam tror jag aldrig kommer hända. Han har varit så mycket borta från sin familj i och med sin sjukdom att han inte vill vara utan oss några längre stunder. Men bestämmer vi oss för barn så får just L.A vänta och det tror jag han är införstådd med också :) #3 Både och, vi reser en hel del nu med sonen och det är inga som helst problem alls. Han äter när vi äter, sover när vi sover osv så det behövs inte planeras på samma sätt som med en bebis. Sen att flyga med bebis är nog något jag gärna undviker, speciellt till L.A då det är ca 10 timmar flyg + byte. Men att resa annars med bebis, kortare sträckor ska inte vara några problem. Det gjorde vi även med sonen och det gick hur bra som helst :) Men vi får väl se om och när det blir bebis. Jag kan nog känna lite att händer det så händer det, jag tänker inte göra abort. Och vem vet, rätt som det är kanske man känner att nu ska det bli bebis. Vi får se vad som händer helt enkelt.

Vi var osäkra nu när jag blev gravid, dottern är 3 nu när bebis kommer i juni. Avundsjukan kommer troligtvis finnas där, men vi har förberett henne på att det kommer en bebis sen och att man då ibland får vänta på sin tur och att mamma inte alltid kan komma springade på en gång. Vi har bett alla våra anhöriga och vänner att rikta sin uppmärksamhet mot henne först sen när bebis har kommit, så att det fortfarande är hon som står i centrum, och vi kommer be henne hjälpa till med bebis sen när den kommer, hon säger jämt nu att hon ska hjälpa till att byta blöja på bebis och hon sken som en sol när hon fick hjälpa till att välja pyjamas till bebis. Sen att man försöker göra så det äldre barnet får egentid med mamma och pappa ibland utan bebis. Vi ska även åka till kolmårdens djurpark i sommar för det har hon velat sen hon fick se deras reklam med delfiner.

Jag tycker det låter som att du inte är redo för ett barn till. I alla fall inte i nuläget. Vänta tills det känns rätt istället och försök att inte stressa upp dig själv inför detta.

Förstår inte vad alla snackar om när det gäller svartsjuka… Jag har tre barn och ingen har varit svartsjuk… Men så har jag 4-5 år mellan barnen vilket jag tror underlättar på den fronten. TS Jag reagerar starkt på när du skriver att du kommer vara ensam igen i denna graviditet. Det har jag varit med alla mina tre och jag ångrar mig där ganska mycket. Resulterat i att jag inte lever med barnens far… Annars orkar man, det går per automatik. Även om det blir jobbigt. Jag tyckte det var perfekt ålder att få barn med 4-5 år mellan. Då kan den stora hjälpa till och det älskar dom.

#7 Jag har inte någonstans skrivit att jag är gravid och att jag kommer vara ensam. Jag är bara rädd för att bli ensam OM jag blir gravid. Risken är liten men rädslan sitter där ändå då det inte var roligt att vara ensam med sonen.

Men i vilket fall som helst så är nog varken jag eller mannen redo just nu iaf. Så vi har inga planer på att skaffa bebis just nu.

Jag har fått mitt andra barn för ett par veckor sedan. Jag kan bara säga att för nig är andra enormt mycket lättare än första! Barnenb i sig är jättelika till sättet men min oros-nivå är så extremt mycket lägre:) Man är så trygg i det man gör när man prövat en gång.

#9 Jag säger tvärtom, jag kände mig mer trygg i min föräldraroll när första barnet föddes än vad jag gör nu med andra barnet. Första barnet fick följa med överallt medan det inte ens finns nån tanke på att ens ta med lillebror när jag ska till tandläkare osv. Jag har 9 år mellan mina barn, skumt ibland men för det mesta känns det rätt.