Robin började när han var 3 år med skridskor. Han åkte lite skidor det året också men då fanns det inte så mycket snö där vi bodde när han var liten. Dom stora grabbarna var i 2-3 årsåldern också när dom började.

Våra har börjat med skridskor strax före de börjat skolan. Lite sent, men vi har andra intressen. Sonen hade att par skidor när han var yngre, men pga av snöbrist har det inte blivit något åkt. Ingen av oss är intresserade av skidåkning heller.

Personligen tycker jag att de här sporterna som det anses höra till allmänbildningen att utföra känns jobbiga. Är man inte intresserad så är man inte. Det är ingen som tvingar någon att rida ;) Dessutom blir det ganska mycket pengar för utrustning man egentligen inte vill ha. Skidor tänker vi inte skaffa några fler om inte intresse finns, skridskor däremot kan jag väl gå med på.

Det finns andra aktiviteter där barnen får vara ute, scouter tex.

#2: Håller med att det verkar vara ngn slags "Skid o skridsko"-tvång i skolorna.

Friluftsdagarna i skolan har två alternativ skridsko eller skidor på tvären eller längden - egen utrustning.
Alla har ju inte dessa sporter som intresse utöver ett par dagar i skolan som ägnas åt detta o föräldrarna blir i stort sätt tvingade att kosta på massa utrustning. Känns lite smått galet.

Om man bortser från detta så är det väl ganska lagom mellan 3-6 år att "prova på" dessa sporter. Oftast är även skid - och skridskoskolrna vid den åldern som bla. Friluftsfrämjandet anordnar.

Sonen började med skidor när han var 3 och skridskor när han var 5…. Tycker det är rent förd***ligt att man ska behöva köpa skridskor och skidor bara för att ungarna ska åka i skolan… På fritiden åker pojken slalom men skridskorna och längskidorna använder han bara på skolan… Också säger dom att skolan är kostnadsfri… Vilket skämt.

Samma här. Sonen ville lära sig åka längdskidor när han var 3½…han avskydde det! Hade ingen som helst kontroll på varken skidor el stavar. Skridskor började han testa vid 5-årsådern o det gick bättre men…inget han håller på med utanför skolan. Det går jättebra m skidorna nu men utrustningen används bara på skolan, aldrig här hemma. Tack o lov har vi fått ärva både skidor o skridskor i hans yngre år o nu har vi flickorna som kan ärva brorsan.

Men visst blir man lite störd…att de ska prova på en ggn må vara hänt men då tycker jag att skolan kan ha några set som ungarna kan turas om med. Tänk om man har 2 andra sportintressen på fritiden o så ska man kosta på skidor o skridskor också!

Skolorna brukar ha utrustning som man kan låna. Men det är kanske olika på kommuner och skolor, nej inte tycker jag att man ska behöva köpa om inte barnen har det intresset förutom på skoltid.

Jag tycker det hör till allmänbildning att kunna åka skidor både utför och på platten och kunna åka skridskor. Det är lite som att kunna simma, förutom att det säkerhetsaspekt med i simningen.

Själv började jag åka skidor när jag var 2 1/2. På bilder ser det väldigt roligt ut med en liten liten kille, men en stooor blå hjälm med gula tre kronor på och med korta skidor på fötterna. Tydligen så skrattade liftvakterna en del när jag tog mellan pappas ben i liften och knappt nådde upp till skrevet på honom.

Själv vill jag absolut att tjoffen ska lära sig åka skidor tidigt. I februari kommer tjoffen vara två månader. Det låter som en bra ålder att börja.. *ler* :)

// Johan

#7. Nej, jag håller inte med dig. Simma måste man kunna, men inte åka skidor och skridskor. Man överlever alldeles utmärkt utan att inte kunna det. Folk har olika intressen. Vad skulle du tycka om jag säger att det hör till allmänbildningen att kunna rida, oavsett om man är hästallergiker eller ej?
Det finns tusen olika sätt att röra på sig och få frisk luft, man behöver inte släpa runt på ett par skidor för det.

#8: För att förr eller senare (t ex i skolan, kickoff på jobbet, kompisgäng) så hamnar du alltid i en sitation där du kan välja mellan att åka skidor, eller sitta och vänta på en bänk när andra har kul.

Man klarar sig alldeles utmärkt utan att kunna cykla också. Det är ingen livsviktig kunskap att kunna cykla, men du kommer har tråkigt när alla dina polare cyklar iväg och du blir tvungen att stanna hemma för att du aldrig ville/fick lära dig.

Att kunna dansa är också lite av social allmänbildning som man borde lära sig. Där är jag tyvärr hopplöst oallmänbildad och jag har inte riktigt ork att lära mig. Men det är klart begränsande i många sammanhang att inte kunna.

Man överlever alldeles utmärkt utan att kunna simma också. Jag har vänner som inte kan simma. Men de känner sig rätt begränsade.

Att rida är snarare något man aktivt måste söka upp för att få utöva. Jag tycker det vore kanon om barn fick prova på även det i skolan för jag tror de flesta som provar kommer tycka det är roligt, även om man inte blir tillräckligt fast för att skaffa egen häst och rida varje dag.

// Johan

"…hamnar du alltid i en sitation där du kan välja mellan att åka skidor, eller sitta och vänta på en bänk när andra har kul."

Det finns ju pulka.

Att man hamnar i situationer i skolan då klassen ska åka slalom eller längdskidor beror på skolans ställningstagande att göra det till en tardition, och jag kan tycka att det borde finnas alternativ att välja på under sådana tillfällen. Men i realiteten är det antagligen svårgenomförbart.

#9 Jag har ALDRIG hittills tvingats välja att åka skidor eller ha tråkigt… Fast jag är ju bara 38, så det kanske kommer? Dessutom har jag inte ens försökt ta mig nerför en backe med skidor sen jag åkte in i ett träd i lilla backen i Aboda Klint, på en av dessa påtvingade resor till skitbacken - i fjärde klass. Jag KAN INTE och jag VILL INTE åka skidor i en backe, så varför SKA jag ens försöka? Allmänbildning? Nej, knappast!

För mig är det lika mycket "söka upp" skidåkning som ridning, faktiskt. Möjligen att det är lite enklare för de flesta att bara snöra på sig ett par skidor och ge sig ut, förutsatt att det finns snö att åka på vilket det inte alltid gör här i sydsverige…

MEN, jag undrar för att jag vill ge mina barn chansen att PROVA för att veta om de är intresserade av det, trots att jag själv inte är det…

Jag skulle vilja vända på argumentet lite. Jag vill att mitt barn skall få prova så många saker som möjligt. Som tolvåring har han provat skridsko, skidor, ridning och många andra sporter. Begagnade längdåknings skidor kostar väl inte så mycket. Samma sak med skridskor. Det går kanske att låna också.

Se det som en möjlighet för barnet att prova saker istället för att se allt som besvärligt. Allt går om man vill.

Eddie

#9. Allt ligger i betraktarens ögon. Jag delar inte någon av dina åskter i detta fall.

#12. Javisst prova, men det innebär inte att jag direkt springer iväg och köper en massa utrustning som sedan blir liggande. Begagnat eller ej, det kostar. Här finns ingenstans att låna.
Sonen har provat att åka skidor och han gillade det inte. Han har andra sunda intressen istället, minst lika hälsofrämjande.

Självklart ska barnen få prova på allt möjligt o visst kan man komma över en hel del begagnat. Visst går allt om man vill men om man inte vill då? Vi har t ex erbjudit vår son att hyra utförsskidor o låta honom testa men när det har kommit till kritan har han inte velat!

Nu har vi ju alla olika förutsättningar. T ex bor vi så till att vi har långt till de flesta secondhandbutiker/loppisar/samhällen där man kan köpa begagnat…då ska det passa en dag när man ändå måste dit i andra ärenden o vi har inte ngn att ärva direkt.

Vår ekonomin är rejält sänkt efter vår 3:e adoption, har t ex ingen som helst buffert kvar om ngt skulle hända här hemma. Så allt som kostar måste övervägas o måste jag välja mellan att lägga pengar till en semestersväng m ungarna el skridskor till 3 st så sparar jag pengarna till semestern då våra ungar inte är intresserade av sport i ngn form än så länge. (Vill de prova på så får de men än har ingen nappat trots försök från vår sida.)

Jag tycker att det är jättebra om man kan göra många saker men man måste acceptera att man inte kan göra allt pga ointresse el fallenhet. Skulle t ex mitt jobb åka på skidutflykt så följer jag väl med o provar på. Skulle jag inte gilla det så kan jag sitta på en bänk i solen o läsa…för det älskar jag. :)

I dagens samhälle verkar det som om alla måste stressa bara för att det finns så många val o alla ska kunna allt o det stör mig en hel del! Visst ska man prova på men det får aldrig upplevas som ett tvång för det är då det blir jobbigt.

Ojoj, jag får inte fram riktigt vad jag menar men fick iaf skriva av mig lite… ;)

/MaMaMade, hatade gympan men älskade skidor o skridskor på fritiden när jag var liten. ;)

#14. Jag instämmer i det du skriver, särskilt det att alla dessa aktiviteter orsakar stress. Jag tycker synd om de barn som har 4-5 olika sporter inplanerade varje vecka. När får de vara barn och bara leka?

Ja, allt ligger i betraktarens ögon, men jag hoppas iaf att mina barn ska få betrakta vad som är roligt eller in med sina egna ögon och inte med mina ögon.

Min flickvän åker inte utför. Hon följde med mig och provade en gång, men det är ju inte så lätt att lära sig när man är 28 år och man är lite rädd heller.

Det gör att vi t ex bara varit på skidsemester en gång tillsammans. Egentligen handlar det inte om att hon inte vill, utan att det är lite väl svårt att komma igång när man är äldre.

Jag är inte speciellt förtjust i teater och opera, men det hindrar ju inte att jag kan följa med och dela hennes intresse för det. På samma sätt så delar inte hon mitt friluftsintresse lika mycket, men det hindrar inte att vi kan gå kortare vandringar tillsammans och ha trevligt ändå.

Däremot kommer vi aldrig kunna åka helikopter, bli avsläppta på en topp någonstans och få ett fantastiskt offpist-åk tillsammans. Offpist-skidåkning är den aktivitet som gör mig absolut gladast. Klart det är tråkigt att man inte kan dela det. Inte för att man inte vill, utan för att man inte kan. Och enda anledning till att man inte kan är för att man hade föräldrar som var totalt ointresserade.

Nu åker jag på skidsemester med kompisar istället. Det går alldeles utmärkt. Men det kommer kännas tråkigare att sticka iväg själv när vi får barn. Eller snarare lämna henne hemma när jag och tjoffen sticker iväg. :)

Det handlar liksom inte att tycka att allt är roligt. Det är ju bara naivt att tro det. Men för mig är det allmänbildning att i alla fall själv kunna avgöra om man vill eller inte och inte begränsas för mycket för att man inte kan. Och vissa saker blir så ofantligt mycket lättare om man lär det sig som barn.

// Johan

För övrigt tycker jag att det är samma sak med att ta körkort. Man klarar sig rätt bra utan, men det är en frihet att ha möjligheten att köra bild om man skulle behöva/vilja.

#16 Jag förstår att det är det bästa DU vet, men ska det räknas som allmänbildning bara för det?

Sm jag skrivit ovan, jag VILL låta mina barn prova flera saker, för att sen själva kunna välja vad de vill göra. Men det är liksom inte riktigt samma sak som att de MÅSTE lära sig åka skidor eller skridskor. De har simmat som småbarn, för jag anser att vattenvanan är viktig. Sen har de fortsatt för att de tyckt att det är roligt. Men stora flickan har faktiskt av egen fri vilja - jag vet inte ens var idén kommer ifrån - valt att gå på dansskola i stället för simmis den här terminen.

Något av det bästa jag vet är en långsam galopp längs en milslång mjuk skogsväg. Men det innebär inte att jag någonsin kommer göra detta tillsammans med min partner, delvis för att han inte ens är ridkunnig. Han kan lära sig rida nu i vuxen ålder om han vill och ja, det är svårare. Han provade som barn och det intresserade honom inte.

VEM avgör vad som ska räknas som allmänbildning? Är jag oallmänbildad för att jag inte kan spela fotboll eller för att jag aldrig har stått på ett par slalomskidor? Är Du oallmänbildad för att du inte är ridkunnig? (om det nu är så?) Är "Nisse" oallmänbildad för att han inte kan dansa tango?

Ja, jag tycker faktiskt det är social oallmänbildning att inte kunna:

* Cykla
* Dansa
* Åka skidor (åtminstone på platten)
* Ha körkort
* Kunna prata engelska i vuxen ålder

Vem som avgör det är nog vad den stora massan förväntar sig att man klarar av.

Man klarar sig som sagt rätt bra utan allt det där. Man klarar sig rätt bra utan att kunna knyta skorna, veta vad 20% av reatröjans pris är, göra sökningar på Google, stava rätt, känna till lite om Stalin och Hitler och massa andra saker som vi anser vara allmänbildning.

Vem har bestämt att detta är allmänbildning?

Men hur man än vrider och vänder på det är det en form av socialt handkapp att inte kunna det. Sedan lider olika människor olika mycket av det.

Jag lider inte speciellt mycket av att inte kunna dansa. Det intresserar mig inte. Men jag inser också att jag hade haft roligare på t ex bröllop om jag kunde dansa.

// Johan

ps.. Jag är inte speciellt ridkunnig, men jag har provat och kan iaf tillräckligt för att våga sätta mig på en häst och rida om det skulle vara en aktivitet på t ex en kickoff eller likande. Det intresserar mig inte speciellt mycket med hästar, men jag är glad att jag inte behöver stå och titta på när andra verkar ha roligt.

#19. Den stora massan har jag aldrig brytt mig om. Tror heller aldrig någon arbrtsgivare kommer ha krav på att man skall kunna dansa eller åka skidor. Åtminstone inte inom de yrken jag tänker arbeta.

Sport är sport, jag tycker inte det hör ett dugg till allmänbildningen. Snarare tvärtom. Riktiga sportfanatiker kan ju inte prata om annat än sport.

#13 Naturligvis är det inte alltid lika lätt för alla att köpa begagnat osv. Men samtidigt skulle det vara en stor chans att om man pratar med grannar och vänner att det finns gamla grejor liggande som man kan låna. Men som sagt det funkar inte för alla.

#14 Jag fattar inte vad du menar att alla dessa aktiviteter orsakar stress. Dom flesta ungar gör inte 4-5 sporter i veckan. Min pojk har vatten polo, simmning och Aikido för tillfället. Han har lika roligt på alla tre och inget stress där. Det jag har märkt är att med sporterna har fått mycket mer ork för allt inklusive skolarbete. Sport är hur du än vrider och vänder på det nyttigt för alla. Skolor med mer fysisk aktivitet har också mer vakna elever.

Eddie

#20: Jag pratar inte om "krav" eller "tvång".

Du menar att sportfanatik skiljer sig från hästtokiga, musiker, datornördar, dokusåpabitna eller någon annan grupp som brinner för sitt intresse? Alla nördar är ju insnöade på sitt ämne.

För övrigt ser jag varken vardagscykling, festdans, skidsemester eller kunna göra förstådd på semestern som sport. Och verkligen inte sportfanatism.

Faktum kvar står: Det finns massor av aktiviteter man lär sig för att det är bra att kunna den dagen man eventuellt behöver det. Jag kan hålla med om att man förmodligen oftare har nytta av att kunna cykla än att kunna åka skidor, men det är ändå precis samma sak.

Det finns inget "krav" på att kunna cykla. Ingen tvingar dig. Men likförbaskat tror jag att du tycker att det är rätt naturligt att kunna det och att dina barn ska lära sig cykla.

Det gör det till allmänbildning att kunna cykla.

Jag tycker nog inte att cykla är likställt med att åka skidor i dagens läge. Att cykla är dagens sätt för barnen att förflytta sig dit de vill. Jag känner inte till särskilt många som behöver åka skidor för att förflytta sig…. Eller rida…

Skidåkning får nog anses som ett nöje, på samma sätt som t.ex dans och ridning.

Men hade du inte kunnat eller tyckt det vore roligt att cykla och kunna utnyttja fördelen att kunna förflytta sig dit man vill snabbare än om man går så hade du förmodligen hävdat att det inte var speciellt viktigt och du inte hade något intresse av att lära dig det bara för att "den stora massan" förväntar sig det…

Jag håller helt med dig om att skidor, dans och ridning är mer nöje än t ex cyklande eller kunna förstå engelska. Men jag hävdar ändå att ens liv blir roligare och enklare om man kan dansa när man är bjuden på bröllop (inte minst sitt eget) eller att kunna åka skidor om barnens bästa kompis familj erbjuder dig att ta med ditt barn på en dagsutflykt till Kungsberget.

Och jag hävdar ändå att vissa fysiska aktiviteter hör till allmänbildning att kunna utöva hjälpligt.

#23. Instämmer, cykel är ett fortskaffningsmedel. Det kan man väl knappast anse att skidåkning och ridning är i dagens samhälle.

#22. Du tyckte att skidåkning hör till allmänbildningen. Det tycker inte jag. Lika lite som jag tycker det hör till allmänbildningen att vara shetlandsnörd, vilket jag själv säkert kan räknas som.

#24 Jag håller till viss del med dig om att det är bra om barnen får prova på många olika fritidsintressen, oavsett om det är skidåkning, skridskor, ridning, schack, dans eller fiolspelande. Men faktum är att vissa av oss kommer aldrig lära oss att åka skidor, dansa eller spela fiol, hur gärna vi än vill. Dvs även om vi försöker! Och då kan vi lika förbenat inte åka med på skidutflykt till kungsberget… Eller delta i en schackturnering. Eller gå på logdans. Eller spela i skolorkestern.

Kom också ihåg att det faktiskt finns delar i vårt land där barnen blir överlyckliga när det är rimfrost i gräset i februari, för att de tror att det är snö! Det är inte självklart att man ens KAN utöva skidåkning varje vinter. Det är ingen självklarhet att vi i småland har så här mycket snö varje vinter, snarare tvärt om… Detta tillhör verkligen undantagen…

Jag tror vi har kommit lite väl långt från ämnet nu…el? :)

I grund o botten tycker vi nog *relativt* lika överlag. Gillar dock inte "det är synd om de barn som har ointresserade föräldrar".  Varken jag el min man är överdrivet intresserade av sport o har aldrig utövat ngn mer än att vi tyckte det var jättekul m slalom i vår ungdom…när våra föräldrar hade möjlighet att skjutsa oss. Nu kan varken jag el Guben för ryggar o knän men vill ungarna tar vi oss en dag el två, sedan finns det skidskola.

Vi fiskar, plockar bär o är överhuvudtaget mkt i skogen o då är barnen med oss. Det tycker jag hör till allmänbildningen…för den som har möjlighet att träna på den "sporten".  Vår son har cykel som transportmöjighet in till kompisarna i "storbyn" 1 mil bort. Han såg andra cykla, insåg att han skulle bli efter o ville därmed ha en cykel. Jag hoppas att han ska bli intresserad av dans för det älskade jag o vet hur kul det kan vara men jag lär honom bara om han vill.

Vi har ett exempel i vår närhet där det är tvärtom. Föräldrar (o farföräldrar) är sportfanatiker. Ena sonen i fam har *aldrig* tid för kompisar för man *måste* åka slalom el träna längd varje helg o däremellan göra läxor (han har dessutom tungt i skolan trots att han gått om ett år). På somrarna ska man springa o träna fotboll… Visst, han gillar sport men enligt min son är han rätt så less ibland.

Som Eddie sa är vi alla olika, har olika intressen o möjligheter. Jag tror inte att ngn förälder förbjuder sina barn att prova på ngt om de vill (el ekonomin sätter stopp). Vi är bara olika o hur tråkigt skulle det bli om alla gjorde samma saker o var lika duktiga på allt?

#27: Att vara i skogen och lära sig en del om vad det innebär är ett jättebra exempel på vad jag menar med allmänbildning. Man bör veta vart man får och inte får göra upp en eld och var och när det ens är klokt att göra det.

Min flickvän har haft gymnasieelever som kommit till vinterfriluftsdag i högklackat och inte ens med sig vantar, trots att dom visste att dom skulle åka pulka och grilla korv i februari. Stadsbarn!

Allt hänger självklart på att barnen tycker det är kul. Det är ju precis lika illa att tvinga på barnen aktiviteter bara för föräldrarna tycker det är roligt, som det är att hindra barnen från aktiviteter för att föräldrarna tycker det är meningslöst.

Själv är jag grymt ointresserad av fotboll, hockey och andra klassiska sporter som barn håller på med. Ser inte alls framemot att sitta på fotbollsmatcher i regnet. Men jag hoppas att det inte kommer betyda att de inte kan spela fotboll på grund av mig eller min flickvän. (Tur att morfar är desto mer fotbollsintresserad)

skidåkning= allmänbildning? anej… varför skulle det vara så?

har åkt skidor mindre än fem ggr i mitt liv och det var först sista gången som jag tyckte det var ok.

klart man ska åka iväg med barnet så de får prova. men pulka är roligare!