Oavsett åldersskillnad finns det fördelar och nackdelar. Jag har 9 år mellan mina barn , det fungerar jättebra. Det är 1 1/2 år mellan mig och min syster, det är först nu när jag är snart 30 år som vi har bra syskonkontakt. Under uppväxten var vi alltid i slagsmål med varandra och lekte i princip aldrig ihop eftersom vi bara blev osams. Så jag ser inga större fördelar med att ha tätt mellan barnen.

Fördelar - äldsta sonen är självgående, förstår att lillebror tar tid, han busar mycket med lillebror på ett annat sätt än om de varit relativt jämngamla, lätt att åka iväg då äldsta sonen kan bära en del packning till och från bilen, mitt ärr från kejsarsnittet fick läka i fred

Nackdelar - jag får börja om med blöjor och tidiga mornar.

Vi kommer ha dem tätt, det blir 17 mån mellan. Nu har ju inte lilla kommit än men som jag tror är att det kommer bli tuffare i början med två små på en gång men lättare i längden.

Blöjperioden har ett slut, detsamma den störda sömnen. För mig känns det bättre att ta den tiden i en stöt istället för under längre tid. Min syster har flera barn med några år emellan och har därmed bytt blöjor och nattvakat nu i tio år, verkar jobbigt tycker jag.

Sen tänker jag att det är lättare att hitta en aktivitet som både en 7-åring och en 5,5-åring gillar än en som en 7-åring och en tre-åring gillar. Förhoppningsvis kan de även gå på samma idrottsaktiviteter och så småningom samma fester i tonåren= mindre skjutsande hit och dit för oss som bor på landet:)

Sedan vet man ju aldrig, barn kan ju vara så olika att de aldrig leker ihop hur nära i ålder de än är eller så kan de leka jättebra trots en stor åldersskillnad. Det går nog inte att göra fel här man får bara lista ut vilket som passar ens egen livstil bäst. Nöjda föräldrar= nöjda barn ( förhoppningsvis)

Nova är 11 månader och jag har känt länge att jag vill bli gravid igen så snart som möjligt. Tyvärr har ju inte kroppen återställt sig än så ingen ny graviditet än. Vi har bestämt att det får ta max två år till innan jag blir gravid igen sen skiter vi i det.

Mellan mig och min lillebror skiljer det drygt 2 år och vi har haft mycket utbyte av varandra under vår uppväxt. Vi hade mycket gemensamma vänner till exempel och lekte mycket ihop. Mellan min lillasyster och mig skiljer det drygt 6 år och det var först när hon kom i övre tonåren som vi började umgås på ett annat sätt, innan dess var hon bara en irriterande lillasyster för mig ;) Mitt första barn kommer födas i augusti och jag har redan börjat tänka på och planera för nr 2 och om allt går bra med resten av graviditeten, förlossningen och att det rullar på hemma sen så ser jag gärna att barn nr 2 kommer under sommaren 2016 :)

Vi planerar att sätta igång bebisverksamheten igen nästa år i oktober när p-staven ska ut. Då är våran tjej strax över 3 år. Så förhoppningsvis blir hon väl storasyster när hon är 4-5, vilket är perfekt! Vill ha min egentid med min dotter, man får bara ett första barn därför vill jag lägga all tid jag kan på henne några år innan massa andra ungar ska komma och ta massa plats :P

Vår första är nio månader gammal nu och vi funderar på samma sak. Vi är överens om att vi vill ha en till, men när? På ett sätt känns det skönt att ha vaknätter, blöjbyten osv i en stöt, och bli klar med det sen. På ett annat sätt vet jag ju hur mycket problem jag hade med rygg och höfter när jag var gravid och att det då kan bli tungt att ta hand om Billy såsom han kräver om han fortfarande är liten, vill bli upplyft osv. Å andra sidan är det "bara" några månader som jag mådde så och kroppen återhämtade sig rätt snabbt, så det kanske man skulle kunna genomlida. 

Mellan mig och min syster är det nästan fyra år, och vi lekte oftare tillsammans än vad vi lekte med kompisar, och ofta lekte vi ihop, hon med kompisar och jag med kompisar i ett helt gäng. Så jag känner inte att vi måste ha dem tätt bara för att de ska leka ihop, men kanske att det vore roligare att ha dem lite tätt. 

Hur som helst vill jag komma tillbaka till min ursprungsvikt innan jag blir gravid igen. Jag tappade en massa kilo när Billy ammade mycket och tycker själv att jag väger alldeles för lite nu. Några månader till att återhämta mig så kanske vi börjar försöka med nästa när Billy närmar sig året.

Nu är visserligen vårt första barn bara 12 dagar gammalt men tanken på en tvåa finns hos oss båda redan nu. Men nu blev jag snittad och ser helst att kroppen får det där rekommenderade året på sig att återhämta sig. 

Vi har väl lite löst sagt att vi börjar på nästa sommaren 2015, tar det sig direkt då så blir det ganska exakt två år mellan dem.

Det fanns en artikel om just barn nr. 2 i ett av de senaste numren av Vi Föräldrar och om återhämtning för kroppen. Det stod att studier visat att om man blir gravid igen inom ett år (tror jag att det var) efter förlossningen är det större risk att barnet föds för tidigt och/eller har låg födelsevikt. Så att låta kroppen återhämta sig ordentligt är nog en god idé.

#7 Rekommenderade året på snitt? Jag fick 2 år nu och för snart 10 år sen fick jag - kör bara, kroppen läker ändå. Knepigt det dör. 

Båda mina barn är födda med kejsarsnitt.

#9 Jag fick höra minst ett år, gärna ett och ett halvt. Nu blev jag ju oplanerat gravid igen efter bara nio mån o var såklart jätteorolig. Bm berättade då att detta är de nya standardrekommendationerna sedan bara några år. Innan dess fanns ingenrekommenderad tid att vänta. 

 Att du blev rek två år beror antagligen antingen på att du gjort två snitt eller på att de såg att livmodern såg ut att ha mycket ärrvävnad t.ex.

#9 ett år sa min läkareboch även bm. Tycker det #10 skrev låter vettigt :) Ett andra snitt tär nog mer på kroppen.

#9 Ett år fick jag rekommenderat. Väntade två år, men min kropp överlag hade behövt längre tid än så insåg jag sen..

#10 Just rekommenderad tid "förr" 😉 berodde nog på vart man bodde, jag fick ingen rekommenderad tid men en "internet-kompis" blev rekommenderad att vänta minst 1 år. 

2 år kan det vara för att det är mitt andra snitt. Nu är jag stoppad att föda vaginalt eftersom jag har 2 riskabla gravidteter bakom mig, så det kan ju också spela in. 

Ärrvävnad fanns det knappt något, läkarna berättade att det troligtvis beror på att kroppen fått 9 år att läka på. Kroppsmässigt var det att rekommendera om man vill ha många barn tydligen (hur man nu skulle hinna med många barn om man ska ha 9 år emellan?) då det får läka ordentligt först.

Jag har 17 månader samt 27 månader mellan mina tre. De har lekt med varandra från första stund de kunde leka. Under hela deras uppväxt har de varit varandras bästa kompisar och är så än idag. De är idag 28, 26 resp. 24 år och de umgås väldigt ofta. Då de var mindre hände det att de bråkade ibland men det var sällan. Ofta höll de ihop mot oss föräldrar, försvarade varann, sporrade varandra och hjälpte varandra.Jag har aldrig varit osäker på om vi gjorde rätt med att ha våra barn så tätt.

#14 Vilken fin bild, söta barn och vilken härlig berättelse om tre barn som var så viktiga för varandra, och fortfarande är som vuxna.

#15 Tack så jättemycket. 🙂❤️

Själv kan jag tycka att många stressar så himla mycket med att skaffa nästa barn. Jag förstår känslan för jag hade den själv efter första, tyckte att det skulle vara bra att ha bebistiden överstökad. Men ska man titta på vad forskningen kommit fram till så är det bäst för barnen att ha minst tre år mellan.  Sen är det bättre för ens egen kropp om det går längre tid också.

Vi ska ha nr 2 när första är 23 mån så nästan 2 år emellan. För oss känns det perfekt. Man blir inte yngre och jag vet inte hur många barn vi egentligen vill ha så kändes som att det var lika bra att köra på. För och nackdelar med allt förstås. Jag tror iof att hade man inte haft ett barn som varit så extremt okomplicerat och som är så otroligt omhändertagande hade vi kanske väntat lite längre. Nu pratar vi mycket om bebisen och allt runt omkring. Min sambo skiljer det knappt 1,5 år mellan honom och hans syster och det var jobbigt för honom som liten då systern var väldigt krävande, men de har en mycket nära relation och umgåtts mycket under uppväxten. Mina storebröder skiljer det 2 år emellan och där var det förstås en period med massa bråk men också en nära vänskap. Jag kom 6 år efter min yngsta bror och har blivit väldigt omhändertagen/beskyddad av mina äldre bröder och det har känts väldigt bra, men det tog ju tills man var 17 år innan vi började kunna umgås på lite mer samma nivå.

Jag har 18 månader mellan mina, yngsta är nu 7 månader och största lite över 2 år. Jag tycker det går jättebra och jag ser redan syskonkärlek.

Jag skulle inte vilja ha större åldersskillnad på dem, detta var perfekt för oss :) SÅ jag skiter i vad forskningen säger, ska man lyssna på alla andra får man ingenting gjort  ;)