Är det inte så att de flesta småbarnsföräldrar arbetar mer i dag borsett från de månader man är mammaledig - men då är ju oftast barnen så små att man inte utnyttjar lekplatserna på det viset om det inte är med större syskon då.

Var det så att "förr" var mammorna hemma mer o längre med sina barn eller sköter var och en sig själva idag. Kanske sitter framför datorn istället!

På många håll hör man ju också om Öppna förskolor som stänger pga. av att det är dåligt med besök. Kommunen stänger o vissa församlingar tar över verksamheten istället.

När en annan var liten är det precis som #0 säger att mammaorna umgicks och barnen lekte på lekplasterna. Idag står de oftast tomma. Hur som helst - intressant fråga. ;-)

här finns inte ens en allmän lekplats utan de som har barn har eget. tycker det är så himla synd för man går miste om så mkt. jag vill ine ha en egen lekplats, vill ha som du beskriver det elisabeth. kunna sitta o prata med vem man vill. kunna gå hem om man vill och lämna allt bakom sig…

Jag bor i en liten by m endast 9 hushåll men av 27 pers är 10 barn (11 m gymnasieeleven som bor borta på veckorna)! Tyvärr är spridningen stor -  mellan nyfödd o 17 år men de håller ihop rätt så bra de som är "mittemellan". :) Min flickor har än så länge bara varandra då flickorna närmast blir 2 år samt en flicka + en pojke som är nyfödda (förra v o  mån sedan). De leker inte så bra än men det kommer ju så småningom o den blivande 2-åringen har varit hos dagmamma det senaste året. Nu blir hon dock hemma ngt år m mamma o lillebror.

Fördel m byn är att alla känner alla o känner barnen bra. Vi ser efter dem åt varandra. Gör ngn ngt dumt säger vi till även om det är grannungen. Hälften av ungarna är dessutom släkt m varandra då 6 av 9 hushåll är släkt. :) Är vi t ex bortbjudna på middag till ngn där vi vet att sonen kommer att få urtråkigt kan han alltid få middag hos ngn t ex…jätteskönt både för honom som slipper ha tråkigt o för oss som slipper en knölig unge.

Även när barnledigheten var förbi och vi arbetade så träffades vi på eftermiddagarna på lekparken. Alla hjälptes vi åt med varandras barn, om någon behövde göra ett ärende, gå in och städa eller laga mat t.e.x så tog vi hand om barnen under tiden. Jag saknar den sammanhållningen. Nu bor jag i en mindre by där det vi hjälps åt att ha koll på barnen men lekplatserna här är tomma och det ser nästan spökligt ut, det växer igen med gräs i sandlådan, det gör mig sorgsen att se.

I den här byn så hittar man alla förstagångsmammor på ett av stans fik…långt ifrån gräs, sandlådor och gungor. Vi som har fler än 1 brukar faktiskt träffas hemma hos varann eller på lekplatsen som ligger i grannkvarteret..

#5 När barnen är så små att dom inte kan leka i parken så är det ju jättemysigt att träffas några och fika tillsammans på ett fik :)  Det låter mysigt att ni träffas ett gäng :)

#6 Jo vi har ju inte ens en riktig park här…:) Man skulle bli tokig om man bara satt ensam hemma. Jag har sån tur att det nu är tre småttingar i samma ålder som grannar..:)

Det har varierat lite från bostadsområde till bostadsområde. Ett tag bodde vi i ett område där hyreshusen bildade en ring runt lekparken, och så fort man såg någon förälder ute sprang man ut och höll sällskap. Sen var det också kaffe och skvaller hela eftermiddagarna medan barnen lekte, det var jättebra. Alla nyinflyttade kom också in i gemenskapen snabbt och alla kände varandra.

Vi har också bott i område där vi knappt vågat oss ut i lekparken, men där blev vi inte långvariga…

Sedan vi blev villaboende blev det dock annat - ingen i de villaområden vi bott har använt lekparkerna runtomkring. Ungarna har lekt i trädgårdarna och hos varandra, så det blev liksom annat…

Nu bor vi på landet och här är hela byn en enda stor lekpark! Och småskaligheten för med sig att man lär känna alla genom skolan och genom att barnen måste hämtas och lämnas hos kompisarna på grund av avstånden.

Men jag kan ibland sakna eftermiddagarna på Verkö utanför Karlskrona, för vi hade det verkligen mysigt…

vi har ingen lekplats i vår lilla by. Vi träffades mga mammor o barn på öppna fsk i grannbyn o sen blev det att vi en gång i veckan turades om o vara hos varandra också. Det var jätte mysigt o saknar den tiden fortfarande..men nu ses vi ju på fsk då de flesta av oss har sina barn på samma fsk o även skolan har vi valt samma…nu är både skola o fsk litet så det blir ju en annan gemenskap o "alla känner alla"- anda här!

Att ingen nyttjar lekplatser som finns är nog den krassa saningen att vi alla måste arbeta mer nu än förr! förr jobbbade inte mammorn alls eller inte lika länge! Kolla på fsk- lekplats så ser du var alla barn är!!!