Jag tycker inte du skall tillbringa semestrarna på ett sätt som du inte trivs med. Även om man är tillsammans är man fortfarande två individer.

Jag gillar inte förbud. Om ni har råd, möjlighet osv köp båten. Men när han är ute med den kan du väl vara någonstans där du vill vara, det är inget som säger att du måste vara hos hans släkt.

Jag tycker du skall ta en diskussion med honom tills han fattar hur du menar.

förbjuda tror jag inte du kan göra - kommer han inte att sparka bakut totalt då? däremot kanske du kan resonera med honom?

en båt tar ju alldeles säkert upp en stor del av tiden. du ska inte vara någon aupair och fixa allt där hemma och med barnet. jag anser att det är jätteviktigt att få tid med sig själv och hur ska DU kunna få det om han rejsar, meckar och leker med sin båt?

sedan håller jag med annette som skriver att du inte ska tillbringa semestern på ett sätt som du inte trivs med.

man har bara 4-5 semesterveckor per år. varför kasta bort dem på ett ställe där man vantrivs?

för övrigt så trodde jag du hade varit ute och snurrat helt och hållet när jag läste din rubrik… läste nämligen avliva och trodde det handlade om ett djur! =)

Tror som föregående talare att du ska nog inte förbjuda honom.. Kan du inte prata med honom och säga att du gärna oxå skulle vilja vara med i tävlandet och på nått sätt få honom att vänta med båten tills att ungen åtminstonde är närmare året eller nått?

Jo, alla är precis såna råd som jag själv egentligen vill handla efter. Men, killen min älskar verklgein sitt sommarställe (och där är släkten hans alltid). Han har alltid spenderat hela sommrarna där.

Jag vill såklart spendera min semester med honom,med eller utan barn. Man har så lite fritid tillsammans om året, så den är viktigt för mig/oss… Men hur gör man det om han anser att 4 veckor på somamrstället är för kort tid?

Ja menar, vilket vettig människa orkar med mer än några dagar med sin sambos släkt? hehe, orkar knappt med min egen så länge… Dessutom har vi just byggt hus så det finns inte utrymme för att skaffa en egen sommarstuga vid havet (som skulle kunna vara en lösning).

Hur som helst, jag måste sätta ett stop på sommar-semestern vid familjens stugor. För mitt eget bästa… har mått pest där flera somrar nu, till och från. Samtidigt är det jättetrevligt andra studner, det är det som gör det så svårt emellanåt.

#5 Det är nog helt enkelt så att Din man måste inse att när man blir en familj så är man tvungen att kompromissa. NI kan inte leva era gemensamma semestrar bara på HANS villkor, det funkar liksom inte i längden. Har Ni dessutom barn tillsammans så måste han inse att det är NI som är hans familj och som ska vara viktigast för honom.

Och mitt bestämda råd till Dig är att Ni pratar igenom allt detta ordentligt innan ni blir en till i familjen, så att ni slipper ta de konflikterna sen.

Hans intresse med båten är också något som måste diskuteras i förväg, för även om han vill tävla och greja så måste han liksom inte att det inte är så att hans intresse är båten och ditt är att sköta familj, hus och barn… Alltså, han måste inse och acceptera att när man får ett barn i familjen så MÅSTE man göra avkall på sina intressen.

känner att jag svamlar och inte får fram det jag vill… Får försöka lite mer när min migrän har gett med sig lite mer…

Förbjuda honom att göra olika saker kan du nog glömma. Försök att tala med honom igen. Berätta hur allvarligt du ser på problemet. Om han inte är med på sommarstället ser jag ingen anledning till att du ska vara där och vantrivas.

Om ni skaffar barn tycker jag att ni ska göra det tillsammans, inte att du gör det själv. Han måste vara med på det och känna ansvar för det. Hans uppmärksamhet måste i första hand riktas mot barnet och i andra hand på motorbåtar.

Vi har också ett stort sommarställe där stora delar av släkten samlas varje sommar. Jag förstår att det kan verka rätt speciellt. Det är inte alla som trivs med sånt. Det är nog viktigt att man känner sig som att man hör till om man ska trivas.

Vänliga hälsningar

Niklas

Tackar för era synpunkter, allt är vettigt. Hade ett litet snack igår där jag sa att jag verklgien vill skaffa barn nu. Han skulle fundera starkt på det tills ikväll då vi skulle snacka igen. Dvs om vi ska skaffa nu eller om ett halvår eller år istället. Själv sa jag att jag vill sluta med p-pillrena nu hur som helst, så om han inte vill ha barn får han firra det med gummin eller avhållsamhet, hehehe… Nä, men allvarligt, är 28 år och vill inte knapra p-piller i all oändlighet bara för att han inte känner sig redo riktigt än… Då får han stå för p-metoderna ett tag tills han är redo. Alltid tjejerna som får göra uppoffringen med sina kroppar och p-piller vill man inte äta för högt upp i åldrarna…

Han var även väl införstådd med att om vi skaffar barn så blir det ingen båt. Så det var väl ok hur som helst…

Men som sagt, båten är bara en del i problemet som jag anar kan bidra till det verkliga problemet: att jag inte klarar av att vistas för tätt inpå hans släkt på deras "gammalmodiga" familjetraditioner.

Fick spader imorse igen. Igår planerade vi för att måla huset (huset är nytt och måste hinnas målas innan hösten) nästa helg, till vilken färgen är beställd. Har bokat in folk som kommer och hjälper oss, men anar att det kommer ta hela helgen, minst. Dessutom har min sambo blivit tillfrågad om han vill köra en VIP-körning med motorbåt på båtmässan i sthlm samma kväll, men min kille var förnuftig nog att förstå att han inte har tid, iom att han ska måla hus. Men, då ringer hans pappa imorse och övertalar honom att göra VIP-körningen av båten ändå (pappan är VD på varvet). Och vad gör killen, jo han ger med sig och säger att han ska åka kl 16 hemifrån för att köra båten. Höll på att explodera på hans pappa som övertalade honom ändå, och på min sambo för att han varje gång faller för sin pappas fjesk. Visst, man ska hjälpas åt i släkten, men här handlar det lite väl mycket om att familjen utnytjar min sambo, som tycker det är rätt kul, och som såklart alltid drabbar mig och våra planer. Va fan….. Jag slängde på luren åt honom… Och jag är alltid resonerlig och väldigt sansad, men när fan ska man dra gränsen och säga att nu får han skilja så sin släkt och han och min relation. Känns bara som om jag fick nog, med tanke på hur hans familj utnytjat honom/mig denna sommar.

Att be sin sambo att prioritera mellan mig och sin släkt är verklgein inte lätt. Jag vill ju bara att det ska funka, men hur gör man det utan att stöta sig med den genom att sätta ner fodet och vara lite omöjlig (dvs få det man är värd)?

På det du skriver låter det ju som om du inte är den viktigaste i hans liv. Detta är absolut något Ni måste gå igenom och göra klart INNAN du blir gravid, för sen är det för sent! Sen är du bunden till honom resten av livet oavsett om du vill detta eller inte!

Dags att tvångsklippa navelsträngen, kanske….

i ren protest hade jag själv gått ut o målat medan han gör annat. det brukar fungera på min sambo som kommer lommandes efter en stund.

#10 Tyvärr så fattar inte alla karlar såna subtila protester, utan många kan uppfatta saken som att "vad bra, hon gör det frivilligt så kan jag göra något annat under tiden"…

Karlar behöver klarspråk.

(skulle kunna mässa en bra stund om skillnader i mäns och kvinnors språkbruk och hur vi uppfattar saken, gjorde ett arbete om detta på högskolan…)

nej det är kanske sant, men det är värt ett försök.. =)

kanske en artikel anna? ;)

haha, jo den piken med att måla själv skulle han faktiskt fatta. Han är rätt duktig på att fatta sånt. Men andra saker måste man verkligen tala klarspråk om. Ibland fattar man inte att dom inte fattar. man måste bli skitförbannad/sårad för att de ska fatta allvaret. hhehe…

Grejen är den att vi nog aldrig bråkat, under de 4 år vi vart tillsammans. Vi diskuterar saker, men behöver aldig bråka. Har en rätt mogen relation i jämförelse med många. Detta för 1a saken jag verklgien börjat koka för, dvs släkten. Men det är just hans sommarrutiner som stör mig så inni norden. Det är de som gör att det smittar av sig på "småsaker" som målningen av huset, som ajg antalgein inte alls reagerat på om det inte var för sommarens vånda.

Det där om att klippa navelsträngen är det verklgein på tiden att han gör. Det är bara så känsligt att som hans tjej behöva påpeka det. Han är ju så van med sin vardag och sin släkt att han inte reagerar som jag gör. hehe…

Ett varningens ord: Var inte säker på att det är dig han väljer om du tvingar honom att välja mellan dig och sin släkt. Försök att göra valet till något annat.

Vänliga hälsningar

Niklas

Jag håller med Niklas, tvinga honom inte att välja. Det finns andra bättre lösningar. Men tyvärr verkar timingen för att skaffa barn fel, tycker jag.

Min man tycker att du ska ställa ultimatum el skaffa en ny karl! ;)

Nej, dock måste han förstå att han inte kan kräva att du ska bara ska "glida in" i deras traditioner. Nu är det ni två o ni ska skapa egna traditioner. Därmed inte sagt att han o du ska kapa banden till dem helt men det måste bli med sans o måtta.

Ni har skapat ett eget hem o det måste skötas. Ni talar om att bilda familj o det lovar jag; barn tar tid…o *ork*!  Självklart ska ni hälsa på släkten på sommarstället…i några dagar, en vecka kanske. Ta en v hos hans släkt, en v hos din o resten spenderar ni tillsammans som fam o umgås m vänner, åker utomlands el vad fasen *ni* vill. Men ni behöver tid ensamma tillsammans!!!

Jag bor i min mans hemby o hans släkt har alltid varit mkt nära varandra men det har aldrig varit tal om att vi jämt måste fira ex jul m hans föräldrar ed. Hans mamma o pappa bodde 200 m från oss men kom i stort sett bara o hälsade på när vi bjöd…inte för att de inte ville utan för att de var förståndiga människor.

Lycka till! Vill veta hur det går för dig! Kramis!

Min man tycker att du ska ställa ultimatum el skaffa en ny karl! ;)

Nej, dock måste han förstå att han inte kan kräva att du ska bara ska "glida in" i deras traditioner. Nu är det ni två o ni ska skapa egna traditioner. Därmed inte sagt att han o du ska kapa banden till dem helt men det måste bli med sans o måtta.

Ni har skapat ett eget hem o det måste skötas. Ni talar om att bilda familj o det lovar jag; barn tar tid…o *ork*!  Självklart ska ni hälsa på släkten på sommarstället…i några dagar, en vecka kanske. Ta en v hos hans släkt, en v hos din o resten spenderar ni tillsammans som fam o umgås m vänner, åker utomlands el vad fasen *ni* vill. Men ni behöver tid ensamma tillsammans!!!

Jag bor i min mans hemby o hans släkt har alltid varit mkt nära varandra men det har aldrig varit tal om att vi jämt måste fira ex jul m hans föräldrar ed. Hans mamma o pappa bodde 200 m från oss men kom i stort sett bara o hälsade på när vi bjöd…inte för att de inte ville utan för att de var förståndiga människor.

Lycka till! Vill veta hur det går för dig! Kramis!

hehe, kul att ni bryr er… :-)

Pratade honom om att det kanske var dax att klippa navelsträngen och han kunde faktiskt hålla med om att hans familjerelation är lite väl påfrestande… men men, vi får se vad ändringen blir. Har en känsla av att han nästa sommar kommer tro att mina känslor gått över och att vi därmed kan upprepa sommarens ritualer. Men nästa sommar tänker jag bestämt säga nej. Sen får han spendera sommaren var han vill…hehehe…

Han frågade mig om han verklgien var SÅ hemsk som jag beskrev honom och att han skulle försöka tänka på det när han i framtiden tar beslut, att fråga mig först tex innan han bokar in något med släkten. Som sagt, vi får se hur länge han minns det, men han brukar vara duktig på att minnas saker om man en gång sagt dem… :-)

#17 Mycket vettigt talat. Precis så tycker jag. Jag vill gärna se till att fixa mitt eget hem innan jag fixar andras. Eller innan jag åker ut på landet och slappar. Men till skillnad från mig kan han tex boka in en "familjefixardag" som hans släkt tradionellt har vår och höst för att fälla träd/rensa löv ur stuprännorna osv osv på deras lantställe. Själv tycker jag vi har nog med grejer att fixa själva, ja ni kan ju tänka er hur myucket saker som behövs göras i ett nybyggt hus där trädgården fortfarande är en leråker…hehehe…

Nä, obland vill man bara sköta sig själv och skita i andra… *fjuh*

#14> Jo, ultimatum ska man akta sig för om man inte tror sig kunna vinna. Själv skulle jag dumpa karln direkt om han skulle välja det andra före mig… och ärligt talat tror jag chansen är extermt minimal att han faktiskt skulle välja bort mig. Han skulle nog försöka hitta en lösning som funkar. Men men, han behöver mogna lite på den fronten. Har en känsla av att han kommer växa upp lite när han väl blir pappa själv och inser att man inte måste vara släktens tjänare… att han har nog med sitt eget…

#18 för att få hjälp så måste man även hjälpa andra. det är så det funkar tycker jag.. =)

#19> Självklart måste man hjälpa varann. men då ska man åxå få hjälp tillbaks… Hans familj har en tendens att utnyttja hans välvilja, på ett sätt om han inte ser. han har bara alltid haft det så och tyckler det är naturligt. Nu har han(vi) saker han(vi) själv behöver fixa och då kanske man istälelt kan inkalla hjälp istället för att själv hjälpa andra…

Man måste även lära sig säga nej, annars blir man utnyttjad… :)

Fy tusan vad vi hjälpt andra, med flytt tex. Men dessa personer var puts väck när det var dags för oss att flytta. Nu är det sluthjälpt för vår del när det gäller dessa människor.

En annan sak jag märkt är att folk kommer gärna på besök, vilket är jättetrevligt. Men när man bjudit på middag för 10:e gången kunde det vara skönt att någon gång själv få sätta sig vid ett dukat bord, men icke. Om det beror på snålhet eller lathet vet jag inte.

hehe, håller med… Så är det… när man ber om hjälp är det jättejobbigt och folk har inte tid. *hmmmp* Ska måla huset nu i helgen och behöver verklgien hjälp. Av minst 15 tillfrågade har 2-3  ställt upp hittills… *mutter mutter* hehehe… Men men. Shit happens, ingen idé att lägga energi på att muttra om sånt.