Vad säger förskolelärarna om det hela ? De märker ju om någon har gett henne tjuvnyp, risken är ju att hon lär sig samma om hon blir utsatt för det själv =)

Jag har inte hunnit ta upp det med dom, när jag hämtar henne säger dom bara att allt är bra med henne typ. Hon lär ju ha lärt sig av barnen där, men tror inte förskolelärarna ser det som något problem? ingen aning. Men ska kolla upp där vad som försigår egentligen :P

Om man bara pratar lugnt och sakligt brukar det gå bra att prata med förskole lärare, alla som vi har haft har varit väldigt öppna med att försöka få rätt på eventuella problem, be om att få gå iväg till ett rum, med den som har håll i inskolningen. Tala om problemet och försök klura ut varför det har blivit som det blivit..

#3 tack! det var ett bra tips! Jag är inte upprörd eller nåt, men kan ju vara bra att veta vad orsaken kan vara så att man kan prata om de hemma att de inte är okej liksom :)

Vanligtvis brukar det vara ganska lönlöst att prata om problem i efterhand (med barnet alltså). Det får bara barnet att må dåligt, de kan inte koppla det rätt till tidigare händelser. Bättre då att du kommer överens med personalen på förskolan om hur de ska hantera det på plats direkt när det händer. 

Om det bara handlar om att lära sig rätt och fel (att hon har lärt sig av andra) kan de prata med henne när det händer. Om det däremot är så att något på förskolan får henne att må dåligt eller känna sig stressad måste ni hjälpas åt att göra det bättre. Sen att prata om hur man är en god vän (på barnets nivå) är ju alltid bra att göra hemma men inte koppla det till bråkiga situationer på förskolan, utan bara hålla samtalet positivt.

Så när du pratar med personalen om detta, se till att göra det när din dotter inte hör på. Om hon redan fått en tillsägelse från personalen när det hände ska hon inte behöva höra det igen flera timmar senare. Har hon och personalen redan pratat om det så ska det vara över och glömt sen.

#5 Ja men precis! Klart man tar det när det händer. Som när hon gör de på oss hemma så säger vi till på en gång och försöker förklara att de gör ont och att man ska klappa fint istället. Ska höra med personalen om dom säger till barnen om dom ser något sånt, annars att dom åtminstone får göra det med min lilla fröken för de beteéndet är ju inte acceptabelt. Kan det vara en åldersgrej föresten? För hon blir helt hysterisk när hon inte får som hon vill och brjar kasta mat och grejer och även där kan hon nypas eller slåss. Hon är 1½ föresten om de har betydelse :)

Låter som typiskt två-års trots. De börjar säga Nej, nypas/rivas/bitas/slåss. Detta är vanligt då de ännu inte kan prata rent och göra sig förstådda fullt ut. Våldet kommer av ren frustration. Ha tålamod och förklara gång på gång att det gör ont och varför.