Jag tycker det är att gå för långt att kräva något sådant. Alla har inte möjlighet att välja. Däremot tycker jag att man ska sträva efter att hinna träffa sina barn mer än någon timme efter dagis/skola på vardagarna.

Själv har jag valt bort mycket i livet för att just kunna jobba så lite som möjligt. Både för att jag inte gillar att jobba mycket och för att hinna spendera tid med mitt barn. Jag jobbade ca 60-80% per månad innan jag fick barn( egenföretagare inom  måleri) och vi försöker låta barnen vara ´hemma tills de är två innan de börjar dagis. Min sambo studerar på distans nu mern kommer börja jobba snart och då får vi pussla med våra tider för att barnen ska få det så bra som möjligt.

Jag tror att folk ofta skulle kunna leva på väldigt mycket mindre pengar än de gör och därmed spendera mer tid med sina barn men de vill inte offra sin standard. Kanske bor man dyrt i ett attraktivt läge, kanske köper man kläder varje månad, äger flera bilar, går ut o äter mat, köper hantverkstjänster osv. 

För övrigt är det roligaste jag vet sådana där budgetmallar som finns där de berättar vad man förväntas behöva för att klara sig per månad. Ofta ska man lägga åtskilliga hundralappar varje månad på hygienartiklar o kläder. Vårt klädkonto är per år vad de tycker man ska lägga per månad:P

Haha ja, kläd och hygienbudgeten är oftast ganska överdriven. Sträva till att kunna spendera ett par timmar efter jobb/dagis tycker jag absolut man ska göra. Vet föräldrar som bara tränar på morgonen om de alla tränar på vardagarna just för att tiden annars inte räcker till. Vi ska se hur vi ändrar vårt handlande nu när vi fått barn. Blir ju ett litet annat tänk fast vi redan nu lever på ganska små marginaler.

Jag kommer att försöka stanna hemma så länge det är ekonomiskt möjligt. Det blir minst 1 år och 3 månader, men förhoppningsvis 1,5 år.

Sen kommer jag bara att jobba 50 % fram till dottern är så gammal att hon går i skolan hela dagarna och kanske då gå upp till 75 % mer tänker jag inte jobba innan hon är vuxen.

Men hade det inte fungerat ekonomiskt hade jag inte haft något val än att jobba heltid tyvärr.

Jag har pusslat med semester och pappaledigheter för att vi ska kunna vara hemma cirka 1,5 år. Då är det 4 månader vi lever på väldigt, väldigt lite pengar men det anser vi att vi klarar då det är en liten tid bara.

Man kan inte tvinga på någon vad som är bäst för sena familj. Hur gärna jag än skulle se att fler prioriterade att stanna hemma länge med sina barn så tror jag inte att det ens är önskvärt hos alla. De som inte trivs med att gå hemma ska inte tvingas att gå hemma. Jag håller med dig #1 om att många säkert skulle klara av att sänka sin standard och därmed vara hemma längre, men att få är villiga att göra det. Själv är jag gravid med barn nr 2, första är 19 mån och för oss finns det inte att sätta henne i kö på en förskola än. Och jag kommer vara hemma minst 2 år med andra också. För mig är den här tiden superviktig och jobb känns avlägset. Jag hoppas kunna få ett deltidsjobb som går att kombinera med min sambos tider (jobbar borta varannan vecka och är ledig varannan) och på så vis kan han också gå ned i tid.