Jag har inte direkt följt BLW men lite inspiration har det ändå gett. Men man får förstå att bebisar inte kan tillgodogöra sig lika mycket näring på det sättet som om man ger mixad mat. Så det passar sig nog bäst om man vill och kan amma ordentligt längre än 1 år. Och då är det nog toppenbra för bebisen.

Min Knut har tyckt om att gnaga på ett ben med kött sen 7 månaders ålder. När han var i den åldern åt vi mycket lammkött som vi köpt från en vän med får. Dessa beniga bitar med mycket fett tillagade jag många timmar på låg temperatur i ugnen, och Knut åt massor av det porösa fettet och lite kött. Detta var den enda omixade mat han verkligen kunde tillgodogöra sig vid den åldern. Äggröra gjorde vi också och det gick ju också bra.

Men det är lätt hänt att man stoppar mat i deras mun och att de sätter i halsen. BLW handlar ju om att bebisen sträcker sig efter den mat den vill ha själv, när den kan det, och äter det den vill ha. Ska man köra på det helt får man verkligen inte ha bråttom med att de ska äta mat, och man får amma massor.

Jag har läst om det och tycker det verkar intressant. Frågan är bara om vi kan vänta till sex månader innan vi börjar med smakisar. Min lilla tjej är redan nu väldigt intresserad av allt jag stoppar i munnen.

#2 Om hon visar att hon vill ha så är det läge att låta henne smaka. Det blir ju kanske bara just att smaka - men det är en väldigt låååång resa från att dia till att äta bara riktig mat, och det bör få vara en lång resa. Blw handlar inte om när man ska börja, man låter bebisen styra. Om er bebis vill ha så låt henne smaka! :)

Vi har mjukkört BLW. Började iaf med hela, stora bitar när hon var ca 6 månader. Började med potatis och sötpotatis, sen morot, aburgine.. Blodpudding i stora bitar, majs.. Hm.. Ja, typ så :) Vi serverade efter ett tag oftast puré 1 gång om dagen och gav stora bitar = en tallrik med "riktig mat" som inte var mosad, 1 gång om dagen. Hon åt den "riktiga maten" själv från början i sin egen takt och ungefär från 7 månader. Då åt hon mer eller mindre precis samma mat som vi åt och i stora, greppvänliga bitar. Sötpotatis och blodpudding var nog bäst :) Mycket äggröra blev det också, men det är ju inte så stora bitar men å andra sidan är det inte en slät puré heller ;)

Tack för svaren!

#1 Ja, jag kan tänka mig att barnet i början får i sig mycket mindre näring med BLW, eftersom man annars stoppar i barnet en massa olika mat i form av puré. Men när barnet närmar sig 1 år borde det ju få i sig lika mycket näring oavsett om man började med BLW eller puré, för även puréätande barnet börjar ju äta bitar och äter vanlig mat fram vid ett års ålder. Vid den åldern kan jag tänka mig att BLW-barn nästan får i sig mer näring eftersom de är mer vana vid att äta olika sorters mat i bitform, så att de äter mer än de barn som måste vänja sig vid bitar efter puré. Men det kan ju säkert vara olika från barn till barn också. 

Jag har inte bestämt hur länge jag vill amma, men absolut inte mindre än ett år i alla fall. Märker jag att Billy fortfarande behöver och vill amma kommer jag att fortsätta göra det, inte i flera år men några månader extra om det behövs. 

Ben med kött på låter ju som ett bra tips, lätt att hålla i. Provade ni med olika mjuka frukter och kokta grönsaker också? 

Jo, man får tänka på att inte försöka mata barnet. Gör man det så förstör man ju hela principen, inte nog med kvävningsrisk, man förstör ju hela grejen med barnet ska få välja själv. Följer man den metoden så låter det ju så mycket bättre för barnet, att även ett litet barn själv ska få kontrollera vad det äter, inte att man stoppar inte saker i munnen på det. 

#2 & #3 Nu har jag ju inte provat själv ännu, Billy är bara två månader ännu. Men vad jag har läst om BLW så ska man låta barnets beteende styra när det är dags att börja, men aldrig tidigare än 6 månader. Det handlade om att även om barnet börjar visa intresse så är inte kroppen mogen för att ta emot maten, både vad gäller kvävningsrisk och för mag- och tarmkanalen att ta hand om maten. Har man barn som visar intresse tidigare skulle man istället låta barnet sitta med vid bordet, få en egen tallrik och bestick att plocka med men inte någon mat. 

#4 Tack för tipsen! Blodpudding var ju smart, om man vill ha någon mat som känns lite mer lagad. Annars blir det ju lätt att det bara blir enskilda frukter, grönsaker osv. 

Hur gjorde ni om ni åt såsig mat, grytor och sånt, gav ni annat till henne då?

Man kan ju inte bara ge av sin egen mat rakt av, med tanke på salt. Sen kan det väl inte vara fel om en intresserad 4-5-månaders får smaka. Tror inte de får i sig så mycket i magen ändå. Grönsaker fick min bara i puré. Han fick smaka "riktiga" men han kunde inte äta det direkt. Frukt har vi inte gett förrän vid 11 mån. Jag tycker det är för sött för att de ska äta det innan de lärt sig äta riktig mat.

#6: klart man kan! Man saltar sin egen mat efteråt bara :-) inga problem! #5: vi äter typ aldrig sånt men hon fick av allt, oavsett vad det var. Såsig mat skulle jag nog mosa ihop med någon potatis litegrann och så skulle hon få plocka i moset själv med någon sked och med fingrarna. Tacos (med mjukt bröd) åt hon vid 7 månaders, det var jättegott tyckte hon (och tycker!). Pannkaka uppskuret i bitar bitar funkar också bra :-) bananpannkaka eller något med blåbär är gott att variera med också.

#7 Jo, fast det funkar inte för all mat eller alla maträtter. T ex bacon, korv eller andra rätter där man behöver salta i tid. Jag tillagar mycket kött långsamt i ugnen. Blir inte riktigt samma sak att salta efteråt.

#6 Nej, sån mat som naturligt är salt får man ju undvika, eller om det är något man gärna saltar under matlagningen får man väl laga i två kastruller/formar i ugnen osv. 

Kunde han inte äta kokta grönsaker i stavar/stora bitar? Förlåt om jag låter skeptisk, menar inte så, jag har ju inte provat själv ännu, vill bara höra om vad som funkar för andra och vad som inte funkat.

Hur kommer det sig att du tänker att de inte bör äta naturligt söt mat som frukt innan de äter "osöt" mat? Är det något som bvc eller annan tipsat om? Jag tänker att bröstmjölken är ju ändå lika söt som frukt, så söt mat är ju bebisen redan van vid, och frukt hjälper ju barnet att ta upp järn ur maten. 

#7 Vad roligt med en sjumånaders som äter tacos! :) Det är det som känns så positivt med den här typen av mat till bebisar, att så länge man tänker på det där med salt, och anpassar matens mjukhet efter om bebisen har tänder eller inte, så behöver man inte begränsa sig så mycket mer än så. Det blir ju så mycket roligare att äta ihop än om man hela tiden måste fundera ut lämplig mat att puréa (man kör ju inte direkt tacos i mixern 😛)

Jag tycker det är svårt eftersom det är så mycket mat som är salt. Alla halvfabrikat brukar ju vara jättesalta! Är inte t.ex just blodpudding ganska mycket salt i, quarn och korvar av alla slag lika så, bacon är väl rimmat?= massa salt osv. Allt som är gott är dessutom salt haha, fetaost, oliver och soltorkade tomater brukar även de vara saltade. Så jag tycket det är jättesvårt att använda sin egen mat. Känns som det fungerar bäst för dem som äter kött/fisk+potatis/ris mestadels.

#10 Ja, äter man mycket halvfabrikat och sånt får man ju lov att utesluta det ur bebisens mat. Men det är ju å andra sidan rätt bra att sålla bort från sin egen mat också. 

Detaljer som fetaost, oliver osv kan man ju också utesluta ur bebisens mat även om man äter den själv. 

Man behöver ju få i bebisen mycket annat än bara kött och potatis/ris, t.ex. mycket grönsaker, och det är ju lätt att ge även om man själv äter salt mat. Grönsaker gör man ju till maten oavsett vad man äter själv så då är det ju bara att ge det löst till bebis. 

Vad jag förstått så ger man mest, i alla fall i början, enskilda matbitar och inte blandad mat, just för att bebis ska få utforska olika slags smaker, texturer och kunna hålla i maten.

Ang frukt till små barn så har jag gett det från början (oftast är inte frukt och bär så jättesött, mycket är ganska surt, beroende på vad man väljer förstås), men för att barnet ska få lättare att ta upp järn från maten så finns det grönsaker som innehåller betydligt mycket mer c-vitamin än många frukter. Paprika tex! Det är något jag använder i det mesta jag lagar till min dotter.

#12 Ja, just det. Vad smart att ha med t.ex. paprika i den mesta maten.

#10: det handlar främst om att inte salta -extra-. Lite salt är okej, ca 1 gram om dagen, och salt finns i mycket mat som är halvfabricerat, typ bröd och köttbullar och korv osv osv. Det är okej att ge men det är onödigt att salta extra! Såklart ska man vara försiktig med väldigt salt mat som nämnts, men lite salt är absolut okej. Det finns en rekommendation på att inte ge blodpudding mer än 1 gång i veckan, och det är nog klokt att vara lite sparsam. Men det är en superbra järnkälla och kombinerar man den med lite c-vitamin (lite mosade bär som sylt och kanske en apelsinklyfta eller puré till efterrätt) blir det superbra! Det är samma sak med mjölkprodukter, det är också okej i rimliga mängder men ska inte drickas som måltidsdryck (hindrar upptaget av järn), men någon enstaka gång om dagen (typ lite fet yoghurt med bär till mellis) är helt okej, likaså en skvätt grädde i maten.

Och man behöver inte alls vänta med frukt innan barnet ätit annat, man kan köra allt samtidigt! Det är helt okej! Finns en artikel inne på gravid om hur man kan börja med smakisar (dock inriktat på puréer) men det ska komma minst en till om hur man fortsätter.

Vi äter LCHF så det gör väl att man inte tänker på frukt som så nyttigt. Bröstmjölk innehåller socker men påverkar inte tänderna på det sätt som frukt gör. Vi har hållt kolhydrater på en låg nivå över huvud taget. C-vitamin får han nog framför allt från broccoli som vi äter så gott som varje dag. Järn är jag inte det minsta orolig för då vi äter mycket kött, ägg och grönsaker.

#9 Min Knut har inte klarat grönsaksbitar så bra nej. Såna där barnmatsburkar med bitar i har han inte klarat av förrän nu kanske när han är drygt 1 (burkarna är från 8 mån). För honom har det gått bäst att gnaga på väl tillagat kött. Det är fortfarande svårt för honom att äta mat som inte är puré. Men han är intresserad av all mat så han övar och provar sig fram. Jag tror det kan vara ganska olika på barn hur de klarar av att äta.

Bröstmjölk är nyttigt och stärker tänderna, sockret ombildas till det "farliga" sockret först i tarmarna. Rekommendationen är ju att som vuxen äta minst 500g frukt och grönsaker varje dag, barn lite mindre :-) men frukt generellt är det inget fel på. Det går fint att ge lite frukt eller bär till i princip alla måltider för de små - lite som mellis och lite som efterrätt efter huvudmålen. Det är bra för c-vitaminer som är så viktig! Grönsaker innehåller ju massor också såklart så det kan man också ge som mellis tex, men ibland är det lättare att få i barnen frukt och då är det ju definitivt värt det :-)

Jag tycker också att frukt är ett bra mellanmål, även till vuxna. Sockret i frukten är jag inte alls rädd för, det sockret använder ju kroppen upp. Fast man ska ju inte överdriva och äta massor med frukt. Nackdelen är väl just då att det fräter på tänderna, men mycket av den negativa effekten kan man undvika genom att dricka vatten efter att man ätit frukten. Det neutraliserar ph-värdet i munnen igen.

#16 tänk bara på att en allt för köttrik kost bidrar till ökad risk för tarmcancer. LCHF kan man äta utan att äta mycket kött (äter själv inte kött, men fisk och har gått på LCHF och det funkar fint :)). Annars tror jag ju definitivt att det är bättre att äta grönsaker än frukt då grönsakerna innehåller så mycket mer nyttiga ämnen och betydligt mindre socker. MEN- det finns nog inget som är så roligt som att själv gå och plocka sitt mellanmål i trädgården :). Här har vi haft turen att ha körsbär, hallon, smultron och äpplen direkt utanför dörren och det finns nog inget som vår ettåring gillar mer än att plocka själv och äta! Just nu är nog våra stora mjöliga äpplen favoriten att få hålla själv och äta. Eller hälsa på hos någon som har vinbär på buske! Hellre söta, obesprutade bär och frukter än besprutade grönsaker kan jag nog tycka… Om man nu måste välja mellan dessa 2..

Tess86, hur har det gått för er?

Vad roligt att du har hittat den här tråden, jag hade nästan glömt bort den. Sonen är sju månader gammal nu. 

När han var fyra månader gammal började vi med provsmak av olika sorters mat. Mest fick han smaka från vår tallrik, lite sås, en gryta, lite potatismos osv. Jag gjorde lite olika sorters grönsaks-, frukt- och köttpuréer som han fick smaka på. Vi matade honom (med max ett par teskedsspetsar mat per dag), så vi började inte med BLW, men han fick också ta skeden själv och kunde stoppa den i munnen direkt vid fem månaders ålder. Så han åt själv ibland också, men ändå puréer och med sked. 

När han var sex månader gammal fortsatte vi som innan men med undantaget att nu fick han äta så länge som han var intresserad. Innan fick vi alltid sluta även fast han ville äta mer, eftersom de inte ska ha mer när de är så små, men snart började han äta större och större portioner. Han fick puréer med enstaka ingredienser och puréade hela maträtter. Men han fick också plocka med matbitar själv. Vi provade att ge honom plockmat tidigare också men han var aldrig intresserad av den då. Vid sex månader började han ibland stoppa något i munnen men oftast mosade han bara det i handen och på brickan.

Nu när han är sju månader gammal äter han hemlagad gröt till frukost och kvällsmål. Till lunch äter han purémat och puréad frukt efter. Till mellis äter han plockmat (kokta grönsaker, något makaron, kex, riskakor, majskrokar, fruktstavar, ost, bröd med lite smör på m.m.). När vi äter får han av vår mat att plocka med om det är mat som passar. Purémat kan han inte äta själv längre eftersom han har kommit på att det är roligare att slänga runt med maten och skeden än att stoppa den i munnen, men han brukar ändå få prova äta själv. 

Vi är nöjda med det sätt vi ger honom mat på. Vi vill inte välja en metod och stå fast vid den utan vi ger olika sorters mat på olika sätt efter hur det passar. På det här sättet får han möjlighet att lära sig äta själv, känna olika konsistenser och hantera mat med munnen samtidigt som puréerna gör att han får i sig en större mängd mat och vi inte är begränsade till sånt som går att ge i plockbitar. Han är en hungrig kille som gillar mat och trots att jag ammar ca fem gånger på dagen och två på natten är han hungrig när maten kommer. Det märks att han inte blir mätt på amningen längre om han inte också äter mat under dagen. Alternativet hade varit att ge ersättning och det vill jag inte. Det har vi bara som reserv om han är för trött/sjuk eller så för att äta. Annars vill jag hellre amma och ge honom nyttig mat. Den järnberikade hemlagade gröten och purématen gör att jag kan känna mig lugn med att han får i sig tillräckligt med järn, nu när järnet i bröstmjölken inte räcker till längre.