Risken att ni blir själva beror nog knappast på bilfärden på 30 min. Snarare är det risk att man får svårt att umgås på samma vis med vänner som inte har barn när barnet börjar krypa och gå. Det är nämligen ofta skitjobbigt att hälsa på folk med hem som inte är barnsäkrade! Man är helt utmattad eftersom man fått spendera hela besöket med att jaga barn.

Själv bor jag på landet men jag har inget stort socialt behov och har föräldrarna mitt emot och våra vänner bor oxå på landet.

Däremot kan jag säga att om ni köper en vanlig villa(radhus är nog lättare) är det oerhört mycket arbete med huset om man inte har pengar att leja bort allt. Så mitt råd till folk som inte bott i hus med trädgård osv är alltid att försöka hyra ett hus först för att se så man verkligen trivs med det livet. Även om man är uppvuxen i hus är det en helt annan sak att ha huvudansvaret kan jag lova! Ett par vänner till mig sålde nyligen sitt hus efter bara ett år o flyttade tillbaka till staden eftersom de inte orkade med all gräsklippning, snöskottning, målande, rensande v hängrännor osv.

Men för mig är valet solklart:) Som äkta lantis älskar jag att kunna spendera hela sommaren utomhus i min egen trädgård och barnen har massor av "gratis" lekplatser, klätterträd, stora stenar, uthus, bäckar, pulkabackar m.m. Gott om plats är det oxå eftersom husen på landet är billigare per m2 än lägenheter i staden, vi huserar 3 personer på 177 m2 :)

Ni har mycket tid på er. Man ska inte förhasta sig med flyttar då det är en sån stor grej. Bättre att först landa i vad och vart ni vill och sedan vänta på att rätt bostad dyker upp. Försök också spara under tiden. Det kostar att flytta.

Men allt blir så mycket härligare i samband med flytten om man känner att den är efterlängtad och väl förberedd. Om ni skulle nappa på det här radhuset just nu känns det som att ni rusar in i något nytt.

#1 just därför som vi inte flyttar till landet trots att vi så gärna skulle vilja bo där. Skulle aldrig orka med att ha allt det där extra jobbet på min fritid.

Vi bor på landet och jag skulle inte kunna tänka mig att bo i stan. Vi har en övernattningslägenhet i en storstad på 5 våningen och jag tycker det är superjobbigt när vi ska vara där ett par dagar.

(obs här skriver en som inte har barn än)

Tipset som #1 kommer med är jättebra, så gjorde faktiskt vi på ett sätt.

När min pappa dog så flyttade farmor och farfar till boende och jag och min man (då pojkvän) hyrde huset av farfar, vi stod ut i 6 månader för då insåg vi hur mycket mer det var med hus än vad man uppfattade då man var liten (både jag och min man växte upp i hus på landet) sen så bodde vi i lägenhet i 3 år tills vi tillslut flydde till farmor och farfars hus igen (vi var tvungen att välja då det stod på dödsboet då) Det har inte varit lätt men det är så mycket bättre att bo i hus än i lägenhet, man slipper bli deprimerad, göralös och överviktig. Nu måste man välja att inte göra nått istället för att göra nått av de 1000 saker som måste göras men det är betydligt skönare än att sitta och kolla på TV bara för att man inte har nått att göra annars.

Men vi behövde testhalvåret för att orka (och fatta) bo här även om vi flyttade bort en stund.

Varken jag eller min man vill ha barn i lägenhet heller då det finns så många fördelar med att bo på landet. Sen behöver man ju inte flytta till ett hemman som har skog och fält som behöver tas hand om bara för att flytta till hus det finns ju olika "nivåer" på hur mycket arbete man vill sätta in i huset 🙂

För övrigt så vill vi inte flytta tillbaka till lägenhet trots att vi bor 3 km från brevlådan, 5 km från busshållplatsen, ett hus som "ska" målas varje sommar fast man aldrig hinner och stormen hilde fällde massa träd som måste tas hand om.

Du skriver att det finns barn i det samhället. Även om ni inte har några av era nuvarande vänner där så kommer ni att få vänner där. Vänner som har barn och är i samma sits som ni själva är. Dom gamla vännerna finns kvar, inte långt bort.

#5 "Det har inte varit lätt men det är så mycket bättre att bo i hus än i lägenhet, man slipper bli deprimerad, göralös och överviktig..". Blir man så när man bor i  lägenhet =P

#7 vi blir så i lägenhet, det finns inget liv förutom möjligen skator, det finns ingen mening med at göra nånting för det leder ändå ingen vart, man tröstäter och äter för att man har tråkigt et etc vilket gör en överviktig, det finns inget att göra förutom att se på TV, surfa, andas i sig rök (för alla röker ju överallt) och annat onödigt eller så är det sånt man ändå alltid måste göra som städning el disk. Sen blir man deprimerad för att det inte finns liv, inte finns nått att göra och man har blivit fet.

Nej tack och lov för att bo på landet.

#8 Alla är ju olika och såklart är det ju inte så för alla. Men jag håller med dig. Jag blir helt förslappad av att sitta i lägenhet. Och det har inte något att göra med stan eller landet, utan det har med hus vs lägenhet att göra. Har hyrt 2 olika hus, ca ett år vardera. Och då finns det alltid något att göra. Det ska klippas gräs, huggas/bära ved, saker ska göras i ordning och det är alltid något man måste göra. När jag har bott så har jag aldrig saknat tv eller dator. Men att bo i lägenhet, på landet (vilket jag också gjort nu i ca 2 års tid), gör att jag blir helt förslappad. Sitter i min jäkla soffa med min dator. Trots att jag har både häst och hund så jag kommer ju ut, men det blir inte samma det här "alltid igång med något som ska göras".

Även när man bor i hus finns det tid att ta det lugnt, så det är inte det jag menar. Men man har ändå ett driv till att ordna saker och ting eftersom det alltid finns saker att pilla med.

#9 ja det kan ju vara bra att poängtera, jag arbetar inte hela tiden även om det finns saker att göra så jag skulle kunna arbeta hela tiden (uppenbarligen arbetar jag inte hela tiden eftersom jag sitter här) men jag kan välja mellan att göra nått och att inte göra nått, det valet finns oftast inte i en lägenhet.

Tja när jag bodde i lägenhet hade jag inga som helst problem med att sysselsätta mig hela dagarna. Heltidsjobb, hund, häst, vänner, familj, barn.. Jag satt då inte passiv i soffan och jäste ;)

Jag gillar inte att hugga ved, klippa gräsmatta, rensa stuprännor och såna saker utan jag lägger hellre tiden på de saker jag nämnde innan, men om man nu tycker om såna saker antar jag att lägenhet inte är så roligt.

(Nu bor jag i ett radhus (som räknas som villa) så nu måste jag tyvärr klippa gräsmatta och sånt, men jag hade som sagt hellre gjort annat för nåt driv till att fixa saker har inte infunnit sig) =)

Den allra största fördelen för mig med att bo på landet är att man får vara ifred:) Jag hatar att bo i lägenhet och hela tiden behöva ta hänsyn till andra. Här lyssnar jag på vilken musik jag vill när som helst och kan gå naken i både hus och trädgård om jag nu vill det. Jag är inte en så social person så jag gillar inte att ha folk jag inte valt nära inpå och hatar att träffa grannar i trappan o kallprata med dem. Men det här antar jag att jag inte delar med så många, de flesta är ju inte enstöringar som jag haha.

Tack för att ni dela med er av era tankar och erfarenheter! Var en del jag inte tänkt på. Som att vi ändå kanske inte kommer flänga runt när elton börjar gå och att barn ger en möjlighet till nya bekantskaper!:) Haha skratta gått åt att man blir tve tittade tjockisar i lägenhet! Haha fördriva tid är nog de sista jag har problem med, vi har inte ens tv kanaler ;) men de var roligt!:)