Kläder har alltid varit en källa till tillhörighet. Märkeskläder för att "höra hemma" hos vissa, eller visa en viss klass (se jag har råd med detta).

Klänning/kjol traditionellt kvinnokläder, men idag suddas dessa gränser ut på olika sätt. Killar som har kjol och även de "rika" som köper kläder som ser ut som trasor-med färdiga hål i…

Låt barnet välja när det kan, mina gossar ville inte i perioder ha exvis röda byxor, de hade blivit pikade för detta (i en ålder av 3 år..). När jag köpte en ballerinakjol till dem när de var 2-4 år så sa min man "det räcker med den…" De älskade den och alla barn gillar ju att klä ut sig. 

Så till vardags "normala" kläder som de kan få tycka till om, och annars styr jag inte så mycket, vi får mycket kläder av andra-begagnade så det blir vad det blir. Den ena vill mest ha mysbyxor och den andra älskar att ha skjorta.

Man kan ju även hårddra det och visst är det föräldrarna som styr ALLT, jag vill bara själv att de ska ha oömma kläder som är billiga för de sliter på dem och ett tjat om att "vara försiktig" är inget jag vill ha och ibland tvättas inte allt så fort det blivit smutsigt och det får också var ok.

Jag känner precis som du. Jag gillar inte "neutrala" kläder. Jag tycker våpr son ser så tråkig ut i sina ärvda kläder som mest går i beige, grått o marinblått. Så jag har fyllt på med allt färgglatt själv, mycket lila eftersom jag tycker det är vackert, turkost, grönt, rosa m.m.

Så småningom kommer han ju ha en egen vilja o då får han väl ävlja själv till en viss gräns. Men nu passar jag på att klä honom som jag vill och jag kan ju bara hoppas att han inte enbart vill ha grå kläder senare haha.

#2 jag har alltid klassat neutrala kläder som inte typiskt könsbundna, men inte för den delen färglösa. Vad jag kallar neutrala kläder här hemma är allt från svart till illröd.

Jag klär min tjej i alla möjliga färger, allt från svart till rosa men gärna turkost, lila och ärtgrönt eftersom jag tycker det är fina färger.

Känning har hon en del eller ja det blir mer som en tunika eftersom dom är ganska korta och strumpbyxor. Jag älskar strumpbyxor, inga sockar som trillar av i tid och otid utan allt sitter på.

När hon blir äldre kommer hon att få välja färg själv, vill hon bara ha blå och svarta kläder så får hon ha det och vill hon ha rosa och lila är det lika okej det. Vill hon inte ha klänning är det lika okej som om hon alltid vill ha det.

Jag förstår precis hur du menar! Vi köper mest kläder som vi tycker är fina och praktiska medan min mamma köper klänningar, och det är ju jättegulligt på småbarn med sjukt opraktiskt. "Hon måste ju få se ut som en flicka" är hennes åsikt, medan jag säger "Hon kanske inte vill vara flicka, vem har bestämt att rosa är en tjejfärg, för inte så längesen var det mestadels manliga kungligheter som hade rosa" osv… Tack och lov har svärmor fattat grejen att alla färger och kläder går bra :)

#5 Håller med dig. Vill egentligen slå hål på det här att en kille inte kan ha rosa.

Min svärmor satt och sa att min sambo tur nog inte hade blivit gay även om han ibland hade lite rosa kläder. Fast kusinen blev gay och han hade också rosa kläder ibland. Jag fattar inte ens hur det hänger ihop? Vad har det med saken att göra? Hur kan man ens tro att en pojke blir gay bara för att man sätter på sitt lilla lilla barn ett rosa plagg?

Och måste se ut som en flicka? Hur gör du då? 

#2-3 Ja min sambos släkt tänker på neutrala kläder som enkla utan särskilt mycket färg. När jag säger att jag kan mkt väl tänka mig både hästar och fjärillar på en pojke, och bilar och mc på en tjej. Och såklart kan både killar och tjejer ha både blått, rött, gult, lila, osv osv. I min värld finns det inte tjej-färger och kill-färger. Jag har aldrig fattat vad som ska vara vad och varför?

OT: En liten undring…Yohio är han gay eller har han bara valt en image? Där har vi ett gäng killar i klänning, smink o allt och verkar inte heller vara "drags".😃 Undrar vad han hade för kläder som barn?